Inte alls illa.
Jag kände honom inte. Men har fått höra (av de som gjorde det) att han tog livet av sig. Av någon anledning dyker den tanken upp i sommarvärmen. Som surnande mjölk. En reva i sommarhimmlen som låter dödligheten anas. Men inte på något omedelbart och deprimerande sätt, bara som en påminnelse. En glimt av de solkiga underkläderna och Victorias hemlighet.
Det tog år innan jag åt just den där speciella sortens jordgubbsglass igen. Inte för att jag är speciellt förtjust i jordgubbsglass. Påminnelse, åminnelse. Och myggbett. Som myggbett...
Vill ha fler gröna växter, varma hörn, öppna ytor och välstadat. Vill ha hund. Fisk. Är vad det luktar om dricksglaset eller vattnet kanske... Eller... nej... gravad lax från fingrarna. Fingrar med fisklukt ja.... Har trettio minuter lunch, vet inte riktigt hur många som gått nu. Kanske fem kvar. Bestämmer mig för att jag har fem kvar. Fem myror är fler än fyra elefanter. Jag är en elefant i en porslinsbutik (inte alltid så smidig, älskling). En elefant uppe i smöret på en spindeltråd. Dax att dra nu. Dra sitt strå till stacken (myrstackare) för att leta efter nålen som faller tyst mot golvet (i höstacken och inga andra stackar).
- Aj! - inte skön att trampa på. Such a tramp. Jag har gått five-hundra miles och jag ska gå five-hundra till...