trivial

Men lycklig är jag. I brist på annan sysselsättning. Lika funderande som alltid. Men vad vore jag utan det. (Och det är ingen fråga). Kanske kan man tolka det som så att jag anser att världen är på sniskan nu och för jämnan. Det är den inte, jag bara lutar lite på huvudet för att kunna tänka och studera lättare (jag har den vanan, att lägga huvudet på sned). Och kanske är det så att jag inte riktigt kan hantera lycka (varken den stillsamma eller den rasande sorten). För vad ska jag göra av all denna tid med o-olycka?

Jag funderar, därför är jag jag.