trivial

 Jag är lite smågrinig. Har betalt räkningar. Har nu 130 kr kvar på kontot och lite småpengar i plånboken. Men vad gör väl det för det ska fixas bjudmiddag och nödkontot är inte tömt (även om jag egentligen har tänkt det åt trevligare saker).

Över och ut.

Mina grannar har roligt. Det hörs genom väggen. Jag gilla dem inte riktigt. Men det har inget med skrattet att göra. Skratt är bra.

Den stod på ett räcke utanför biblioteket.

De hjälpte glatt till. Där fanns saker att flytta på och bita i och peta på och en kartong med band och spetsar och snören att gömma sig i (jag har en blodig tumme för att någon tyckte att min hand var en leksak när jag öppnade locket till katt- och band -lådan som jag tidigare trott bara skulle innehålla saker av tyg. Man vet så lite).


Sucker som jag är för små hatt-liknande hårprydnader hade jag, tidigare på dagen, blivit besviken då jag fick syn på en sådan som kostade (för mycket) pengar. Så jag tänkte glatt att jag och katterna kanske kan göra en egen. Minst lika fin och billigare. Fast pysselmaterial är inte så gratis. Nåväl...


När Konrad och Tristan inte var på bordet och petade gick kartongen lika bra. Eliot kom för att kolla hur de jobbade.





Saker man kan sätta fast på en hårkam.

Sen somnade de, uttröttade,  panna mot panna i fotöljen där jag just nu sitter och skriver. Alla får plats.



Över och ut.

Inte denna utan nästa. Då ska jag på arbetsintervjuv. Hoppas att konkurrensen inte är allt för hård.

Över och ut.

 Jag undrar vad som är poängen med mitt idoga bloggande. Har jag inget annat att sysselsätta mig med? Men jag antar att jag tycker att det är roligt. Och då är det bara för mig att fortsätta. Eller så är jag helt enkelt besatt och har inte råd med någon utdrivning.

   Jag tjuvsmakade alldeles nyss på Marabous mörka choklad med citron och ingefära. Jag tror att jag är fast i chokladsmeten. Och jag är ingen storälskare av mörk choklad. En annan favorit är Kobbs Lingonlängtan. Mumsigt och med fair trade märke. (Hej, hallå, här sitter jag och gör reklam, ge mig saker i utbyte någon!)





Och frukt vurmar jag för.



Och katterna förstås.



Och jag passar även på att vurma för den nya  tv:n när jag ändå är igång. Vurm vurm.



Vrum vrum mot kvällsmat.



Över och ut (och inget telefonsamtal idag).

Att man gnuggar sig i ögat (eller ögonen) efter att man handskats med chili (som jag gjorde när jag lagade Ilsken omelett) och tror att man har tvättat händerna tillräckligt väl...

Över och ut.

Varför ringer det inte? Hallå hallå? Jag vet att mannen sa att han skulle ringa i veckan, antagligen på måndag. Vilket inte betyder att det måste väsnas i mobilen idag. Och dessutom är den (dagen) inte slut än. Men ändå. Jag vill veta mer! Det här kanske är som när jag gick på lågstadiet och en kille i klassen frågade om en annan av killarna fick chans på mig. Sen sa han att det bara var lur. Innan jag hade gett något svar (det hade blivit ett nej). Och jag slutade att lita på folk. Nä, så illa var det inte riktigt. Men jag vill att det ska ringa. Nu.

Över och ut.

Konrad och Tristan har blivit bästa kompisar. Jag hittade dem sovande i min blåa Ikea-bag med ren tvätt. Rusade efter kameran, men missade målet (det var rörligt). Jag är nästan lite svartsjuk på dem. De busar och har sig och är alldeles extra fina och behöver inte mig för underhållning (de får vara min istället).
Jag funderar på vad jag kan ha att säga på en arbetsintrvjuv. Går ut i snön och tänker ut.
   Jag ska sova nu.
Och det är på torsdag jag fyller år. Ska till tandhygienisten då. Och på fredag till tandläkaren Sara och rotfylla. Hon är bra.
   Och jag ska sova nu. Drömma om smörgåstårtor och körsbärsblommor.


 
Eller något helt annat.

God natt!

Sätter mig vid datorn och får en nöjd katt i knät. Kommer på att jag borde avlasta mina ögon med lite glasögon. Men jag har en nöjd katt i knät.



Och snart fyller jag år.

Över och ut.

På tal om goda saker så tänkte jag lägga upp två bilder på min Ilskna omellett. Min tanke är att man hellre lagar till något man sett bilder på. Fast då handlar det förstås om inbjudande bilder...



Här fräser jag champinjoner med purjolök och lite färsk chili.



Häller på omelletgegga (på 4 ägg, en skvätt mjölk, trocamare, peppar och lite lite paprikapulver för att jag tycker att det blir extra gott så) och smular över en massa fetaost.
 
Det var väl det.

Över och ut

För några få dagar sedan och i ett sammanhang jag inte minns, funderade jag över det här med rättvisa. och att det inte finns. Jag tänker på det här med att goda saker borde hända goda människor. Som något slags omedelbart karma. Och om det i så fall, om det ändå fanns, borde balanseras. Har man haft en massa "otur" borde det komma tur efter det. Fast det skulle betyda att det fungerade på motsatt vis också. Inte lika trevligt.
   Jag tänker gärna att jag är en ganska bra och snäll person. Som därför förtjänar högar av goda saker (inte nödvändigtvis i kakform). Men så blir jag lite rädd och tänker att jag har fått en massa bra saker (jag ignorera glatt eventuella negativa saker när jag kan). Och att det, enligt den logiken, borde gå utför snart (peppar peppar och inte för att jag är vidskeplig...).
   Och så igår ringer det en man och frågar mig om jag skulle vara intresserad av ett jobb och vill komma på intervjuv! Det betyder inte att jag har fått något jobb än. Men hur sannolikt är det? Att nåon skulle fått mitt namn från arbetsförmedlingen och ringa upp mig. Utan att jag skickat någon ansökan. En massa bra saker helt enkelt!

   Och antingen förtjänar jag det. Och oändligt mycket mer (förhoppningsvis inte på bekostnad av någon annan).
   Eller så är det bra för mig, just nu, att det inte finns någon rättvis i systemet.




Över och ut.

Så står vi då plötsligt först i kön till lägenheten. Ringde och tackade ja. Blev uppringda. Så nu är det bara att vänta på att alla papper ska bli klara och hoppas att inga komplikationer skall tillstöta. Jippie!

Och över och ut.

Och gah igen! Jag är välartikulerad... Lägenheten. Den vi ville ha. Men inte fick. Står plötsligt som ledig igen. Mycket konstigt! Jag försöker få reda på hur saker och ting hänger ihop.

Över och ut.

Åh jag borde veta bättre än att fortsätta sova när jag inte lyckats ordentligt under de första timmarna. Men uppenbarligen så gör jag inte det.

Över och ut.

Med mina evinneliga bilder (av dålig kvalitét) på katter (som inte är av dålig kvalitét även om somliga är lite tilltuffsade).




Favoritfotöljen för de flesta i hushållet.

Låt mig presentera poeten Tristan Tzara.  Även kallad Tristan. Även NorrGulds Corvette.

Han är svår att fånga bild. Men ungefär så här:





Och för en mer rättvis bild lånar jag två av NorrGulds bilder

Nej inte på det sättet...


Men alldeles studsig för att författarskaran ska utökas! Hurra och yay!





Joseph Conrad




och T.S Eliot får sällskap i kväll.



(Det var inte meningen att det skulle bli författare allihop, men såna karriärval gör man inte alltid själv.)

Över och ut.

Så här i vintertid tycker jag att det passar med lite moccparfait. Mycket gott. Och enkelt. Det enda jobbiga är att vänta på att det ska frysa till.



* Vispa 4 dl grädde hårt.
* Vispa ihop 4 ägg med 1.25 dl socker. (Fuffigt.)
* Vänd ihop grädden med äggfluffet.
* Rör i smaksättning. (För att leva upp till namnet mocca - 2msk snabbkaffe upplöst i en mkt liten skvätt vatten. Och ngn tsk vaniljsocker.)
* Frys.
* Burr.
* Ät.

Jag såg några minuter av ett tv-program. Så mycket hann jag uppfatta: Att det handlade om stress och "livspussel" och dagliga rutiner. En kvinna med seriös framtoning sa att det var ett samhällsproblem och att det, i egenskap av sådant, kulle balanseras upp så småningom. En lösning för att få folk att må bättre skulle utvecklas. Så att det inte hängde helt och hållet på individen. Men hon sa också att hon trodde att det skulle ta tid. Kanske flera generationer. Och att det först skulle bli mycket värre...

   Jag har också sett reklam för ett pogram där det skulle talas om den snabba utvecklingen i Kina och det höga tempot de håller i skolan. Och att västvärlden kanske måste ta efter för att inte hamna på efterkälken.

För övrigt tycker jag att kälkar är bra.

Och nu måste jag skynda mig i säng för att vila ut.

Över och ner bland filtarna.

Eller kanske mycket till och med Defenitivt mycket.. Vi får inte lägehneten vi ville ha. Jag tröstar mig med att tänka på vackra katter. Och att lägenhet dyker upp förr eller senare.

Men den var så fin!

Med lånebastu på området.

Blä.

Nåväl.

Över och ut.

Mer katthår lär det bli.

Det dyker upp katthår överallt.

Iallafall enligt Eliot.
Vi tog honom till vetrinären för vaccination. Det är inte vetrinären som är speciellt hemsk. Eller sprutan (den märker han inte ens). Det är resan dit. Han blir alldeles åksjuk och både spyr och...ja...skiter på sig stackars liten.

Så väl hemma igen (det var drop-in tid för vaccinationer och jag tror att halva samhället var där med sina husdjur så det tog ett bra tag) fick han en dusch för sina kladdiga tassars skull (provisoriskt avtvättade på toa på djursjukhuset). Vilket inte brukar orsaka några stora protester (men så är han ju inte en speciellt protesterande katt heller). Fast idag var det inte hans kopp te. Inte för att han sa något om det. Eller stretade emot mer än lite för att markera sin åsikt. Utan för att det bara märktes på honom. Sen fick han mat och kel och kramar genom en lila handduk.

Över och ut.

Den kan bli till en fin presentask som Konrad kan posera med.










Innehållet. (Motivet fixade jag men silverplattan fick  inhandlas.)










Över och ut.

Efter några dagar av plusgrader snöar det nu igen.

Och här pratar jag om vädret...
Så ytterligt trist. Som en bal på slottet (för jag tror att det verkligen kan vara riktigt riktigt tråkigt).
Men vad ska en flicka göra?

Hm.

Äta frukost kanske,
På tok för sent för det egentligen.
Men så kan det gå.

Över och ut.

Så här såg det ut när somliga flög till Fogo (inte jag alltså).

Jävla skit. Men utan utropstecken för egentligen är jag glad ändå.
Vi är inte först i kön till lägenheterna och utbildningen jag var intresserad av att gå räknas som gymnasieutbildning (och då kan jag inte få något lån).

Fast en liten del till provdockan som fattades har anlät till butiken så det är bara för mig att hämta.

Över och ut.

Och så kom provdockan på plats...





Broderi på ryggen på jacka jag tillverkade medans jag gick på Tillskärarakademin (det stavas faktiskt så)..










Och kavaj och kjol från samma skolår.
































Detaljer på en kjol.












Mönsterpassad ficka.



Klänningsrygg.















Den "lilla svarta". (Jag har haft klänningsdille hela hösten. Sytt minst tre stycken och påbörjat fler.)







Den "lilla svartas" veckade parti på bakstycket.



Den här har jag bosatt mig i.



Och ägnat många timmar åt att brodera ytterkanter på applikationerna.
















Allt fotande gjorde Konrad matt.

Så där ja.

Över och ut.

Vi har kikat på en lägenhet. Den var riktigt fin (men låg kanske lite för avsides). Katten där var ännu finare. Kvinnan sa att den kanske ingick.





(Hon hade blivit allergisk)



Över och ut.

Idag besökte jag tandläkaren igen. God dag god dag. Sen borrades det. Och inte ens ett ynka bokmärke fick jag för det.

Fisketur (så klart)



Fångade inte allt själv.











Eftersom det var så vansinnigt platt har jag här en heldel bilder på berg/kullar. Och någon dag kanske jag tar med någon bild från ön Fogo. Jag var aldrig där så det känns som lite fusk, men det verkade vara riktigt vackert.

Nästan iallafall.

Häromdagen och i, eller rättare sagt utanför, föräldrahemmet var jag ute och gick. Det var kallt. Och månsken. Men lite mer kallt. Fast jag höll mig varm där jag trampade på.
Min mor hade hittat en av mina svenskaskrivböcker. Från mellanstadiet. Fyran tänker jag. Så därför publicerar jag här en skrivuppgift från den. Av texten att döma skulle jag säga att den gick ut på att man skulle förklara hur man använde ett föremål som om mottagaren/läsaren aldrig sett något sådant förut.
Här kommer det, utan ändringar av stavning och interpunktion. Försök gissa vad det är innan svaret kommer.
Mycket nöje!

Jag såg en löpsedel idag. Den påstod att hälften av alla kvinnor i Sverige svälter sig själva så att deras skelett försvagas. (Fast de använde mer skräckinjagande ord.)
Det låter fullkomligt absurt.

Det finns en annan gåta. Jag har det på tungan, precis som tumnageln (pekfingervals), men lyckas inte nagla fast vad det var.

På tal om vals så spelar grannen musik nästan jämt. Tung basgång (i trappuppgång och överallt).Om det är samma granne som på nyårsafton satte upp en lapp där det stod att de skulle ha fest och att det bara var att knacka på om det störde för mycket så tycker jag att det är lite löjligt... Men det kan förstås också vara så att någon ville ge dem en liten hint om att man inte bör störa hur som helst. Uan ta hänsyn. 

Men det ska ändå flyttas till något större och bättre. Vet inte riktigt när. Man ska ju hitta något objekt att bosätta sig i också. Jag fasar för flyttstädning och kånkande. Hoppades på något sätt att jag inte skulle flytta på flera år. Eller någonsin. Och jag gillar lägenheten (så det måste hittas något riktigt bra). Men ett badkar vore inte fel (för att tvätta både mig och mina tvättmaskinskänsliga kläder). Och fina och roliga saker åt katterna som smälter in i inredningen. Trappor och gånghyllor uppe vid taket. En tunnel. Jag har haft en vision om det ganska länge. Och sedan såg jag bilder i en katt-tidning hos vetrinären. Så vill jag ha det. Vem  vill inte ha det så.


Nyfikna katter vill vara med och skriva (gör det ibland). Hade en bild där man såg startsidans logga, men jag vill inte göra hur mycket reklam som helst. Hur skulle det se ut.

Och på tal om att vilja så vill jag ta en dusch.

Över och ut.

Min mor frågade posten varför vårt hus har nummer 39, när vi en gång i tiden hade 11 och närmaste granne bor i nr 9.

Svaret: Utifall att det skulle byggas fler hus mellan oss och grannen.

Först: Man får inte plats med 11 hus där.
Och: Vem fan skulle få för sig att bygga hus där!?

Snart ska vi dit och hälsa på, det ska bli trevligt och tyst.

Över och ut.