I vilket jag inte riktigt förstått poängen med dagdrömmar.

I dagdrömmarnas värld är allt möjligt. Eller borde vara det. Jag drömmer om utlandsvistelser och fantastiska platser (jag borde sluta titta på reseprogram). Förgyller tråkiga promenader med fantasifulla scenarion. "Bestämmer" mig för att flytta till någon avlägsen plats. För i fantasivärlden är allt möjligt.
  
   Men så letar sig katterna in i mitt huvud. Tassar in, trampar runt, kräver plats. och med ens saknar jag dem. Tänker att jag kan inte bo utomlands något år alldeles utan dem. Och det skulle bli alldeles krångligt med karantän och tillstånd. Så jag begränsar min dröm till ett antal månader per år.
   Som får bli till en eller två månader.
   För jag har katter att tänka på.


Men för fan, det är ju en dagdröm, borde inte sånt få en enkel lösning i sådana.

Tydligen inte.



Över och ut.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits