trivial

För jag sjunger ganska falskt. Inte som i att en lovsång från mig till snällheten skulle vara en enda lögn (även om vi kommer till att jag önskade det) utan som i att jag sparkades ur kören på högstadiet (den jag inte ville vara med i) för att jag sjunger illa.

Slutsvammlat och till saken:

Jag är inte på humör att tala väl om snällheten. Jag skulle just för stunden helst vilja avge nyårslöfte om att jag ska sluta vara snäll. Men jag vet med mig att jag inte kommer att kunna hålla det. (Fast om jag tänker efter verkar det vara lite grejen med nyårslöften.)

Vad får jag ut av min obotliga snällhet? (Och nu ska vi inte dra slutsatsen att jag tror mig vara snäll jämt. Jag är kanske inte ens i grunden snäll. Och det är kanske där problemet ligger - att jag inte egentligen är ett dugg snäll men ofta uppför mig som om jag vore det (även om jag tvivlar).

Så komplicerat det blev nu.

Vad får jag då ut av snällhet?

Jag får jobba ibland. Och det är bra. Men jag går back ekonomiskt på att jobba halvdagar.

Sen då? Det (någorlunda) fasta jobbet som alstrar pengar och ger möjligheter att göra saker?  Gränslös uppskattning? Pengamiljoner (till skillnad från andra miljoner)? En ynka liten jacuzzi?

Hallå hallå!?





Är snälla människor avundsjuka?




Jag kanske inte är så snäll ändå.

Hurra!




Över och ut.