trivial

Jag gav mig ut på cykeläventyr igår. I jacka, vantar och basker. Men jag frös (hurves hurves). Så jag trampade där ute i snålblåsten och tänkte att när våren dyker upp kommer jag att tycka att de här plusgraderna motsvarar rena värmeböljan.

Men det var en klen tröst.






Över och ut.

Över och ut.

För att jag har fotat av ett foto av en reklamaffisch inskickat till en större dagstidning.




Över och ut.

Men ändå tror


att hösten är här.












Över och ut.

I en normal blogg, om man med normal menar andras, hade man först lockat med priset (- Titta här vad coolt och fint och visst vill du att det blir ditt bara ditt!) och sen hade tävlingen gått av stapeln och till sist hade vinsten skeppats iväg.

Men här visar jag helt enkelt vad som vanns i skurnävertävlingen.



Jag använde en teknik som var poppis i USA på 20-talet och satte de små krumelurerna på en hårkam.

Om ni undrar.

Och är blinda så ni inte kan se att det är en hårkam.

Och då förutsatt att någon läser upp det här högt.




Svammel, svammel, svammel.





Över och ut.

Väder väder väder väder väder.

Väder.



Och så lite väder.







Över och ut.

Eller del och del. Men en ny del av min kropp är det. Jag tog precis av plasten och den är lite svullen och dan. Men åh så fin!

Det finns folk som har bättre lokalsinne än mig.

Ganska många faktiskt.

Fast jag skulle nog snarare referera till det som riktningssinne.

    Om någon skulle ta med mig på en promenad i skogen och efter en stund och en relativt oslingrig promenad vrida mig ett kvarts varv för att sedan be mig peka ut vilket håll vi kom ifrån skulle jag vifta lite vagt åt ett helt annat håll.

För att inte tala om hur illa det är när jag spelar TVspel.

Hur ska jag kunna veta vart jag kom ifrån?! Jag har suttit stilla i soffan och tittat åt ett och samma håll hela tiden. Dah!

   Detta till trots hittar jag dit jag ska. Kanske för att jag inte ser det som att jag villar vilse i jakten på en specifik plats utan som att jag ser vart olika vägar bär mig. Trail and error. Bra vid ett annat tillfälle när jag ska hitta till någon av de platser jag passerade i jakten. Och bra för att det är nyttigt med promenader enligt de som vet. (Så länge man inte blir mosad av ett fallande piano förstås.)




Över och ut.

Jag saknar de tävlande slamporna!

Rickard Olsson, som leder frågesportsprogrammet "Vem vet mest" (om någon missat det) brukade tidigare säga att han tände upp de tävlandes lampor. Men av någon anledning har han slutat.

Illa!





Över och ut.

Så måste det vara.

Det var en sån där boll man ser rulla över vägar och prärier i västernfilmer som precis passerade framför mina fötter.

Inte en dammtuss i vinddraget från min filt.


Så det så!








Över och ut.

Grattis till Jenny.

Grattis!

Det är ett skurnäver på bilden.

Trägolv, skurnäver, sand och vatten.

Allt som behövs för ett rent golv.





Över och ut.

Efter en sommar överskjöld av kaffe har jag gått tillbaka till in normala och obefintliga konsumtion.
Så de ynka två koppar jag drack idag på förmiddagen gör att jag darrar än i detta nu.
Eller så är det för att jag har så många planer i huvudet.



Piteås nyaste offentliga utsmyckning. En kaffekanna och en kopp. Med sockerbitar och ånga. Som min suddkamera scensurerat.



Över och ut.

Så här ser de ut. Minus suddigheten.









Över och ut.

Över och ut.

Det är numera stört omöjligt för min mobil att ta något annat än suddiga bilder. Den kanske  tror att den är en sådan där kamera som kan lägga på leenden i efterhand. Fast den har missuppfattat hela konceptet och tänker:

Sudda sudda sudda sudda

(bort din sura min).



Över och ut.

    Till distansutbildningen. Det är ganska spännande. Men jag måste ändå fråga mig om det var det smartaste draget jag gjort. Jag behöver ett jobb för att kunna finansera det.

Om någon råkar befinna sig i Stockholm 21,22 september så säg till mig. Studiebesök står på schemat men om någon, mot all förmodan, är i trakterna så suktar jag efter sällskap. (nej, inte sånt sällskap).

Vi ska sy till Stormen. Det kan vara min Shakespearfavorit.


Över och ut.

Jag hatar pengar.

För de räcker aldrig.

Inte på långa vägar.





Över och ut.