trivial

När jag väl är det slutar den vara suddig...

Den blir bra. Jag har lagt ner n massa tid på att sy alla fållar för hand. Och diverse annat också. Men sammeten (bomull) är för stel för att den ska falla som originalen jag inspirerats av. Och om kvalitén är den samma över hela tyget så kommer luddet att försvinna. Det har hänt på ett flertal ställen på klänningen med den påsydda rosetten och den är gjord av samma tyg.


Över och ut.

Vilket inte har något som helst med klänningen här under att göra.




Över och ut.

Nybörjardopparen
Kompisdopparna
och Don Juandopparen

får inte mig preci att tänka på kakor och mjölk.

Hur tänkte de när de gjorde reklamen?



Över och ut.

Den är mer petrolfärgad än vad bilden antyder men i övrigt stämmer det ganksa bra med vad som hänger i garderoben.




Över och ut.

För idag är det torsdag och jag ska dansa.



Över och ut.

En dag på den tiden då jag gick på mellanstadiet organiserades ett krig i klassrummet.

Ett tårtkrig.

Jag minns inte reglerna så noga, om ens alls, men klassen delades iallafall upp i två lag och sedan satte det igång. Man turades om att göra "drag" där man antingen förhandlade eller krigade eller kom med bud som kunde accepteras eller ignoreras. Ungefär så.

Och hela tiden stod en frestande marsipantårta på katedern. Föremålet för vår iscensatta konflikt.

I slutändan och lektionsändan hade det andra laget vunnit och fick tårta att mumsa på medans vi inte fick någonting alls. Men de fick inte hela tårtan. För varje gång vi krigat mot varandra hade en liten del räknats bort. Mark som förstörts, människor som förolyckats.
Och kvar blev en liten, liten bit tårta åt vinnarna. Resten bars iväg till lärarummet.



Sedan den dagen har jag tänkt på krig på det viset, som en tårta man gör bäst i att dela rakt av istället för att ge bort till lärarna som ändå fikar varje fredag.






Fast om jag tänker efter igen... Om någon dök upp och hävdade att de skulle ha annanaspajen som jag har tillverkat idag och alldeles nyss tagit ut ur ugnen så skulle jag kanske inte gå med på det. Om det var en otrevlig person så skulle jag kanske till och med hellre slänga den i golvet än ge personen hälften.


Men nu är det ju en tårta jag talar om...





Över och ut.

Här är den.



I all sin "jag ids aldrig stryka" härlighet.


Och här är förlagan från min tidning med hösten och vinterns mode 1923-24:



Fast jag valde att spegelvända den och göra den kortare än originalet. Och inte är den i siden heller utan viskos. Dessutom är den svart och inte färgglad trots att det i tidningens inledning uttryckligen stod att vi var less på svart den här vintern.




Över och ut.

Snubblade över ett program om folk som lär upp sig till stuntmän/kvinnor. En gång i tiden tyckte jag att det var otroligt coolt och ville lära mig.




Det vill jag fortfarande.




Över och ut.

Så är det.










Över och ut.

Som utlovats.





För övrigt så har jag en katt i knät, en som jamade beviket när han dök upp och fann en dator där istället för en tom plats och inte gav sig förrän jag flyttat datorn till en position som inte ger någon bra arbetsställning. Nej då, inte är den katten bortskämd. Inte alls. På det bestämdaste.



Över och ut och till mataffären.

Det här är dagens plagg. Och vem vet, kanske dyker det man ska ha ovanpå upp en vacker dag.



Över och ut.

Varför kapa av benen och ligga på sjukhus för att bli några centimeter längre när man kan ta till ett ännu äldre tortyrredskap:



Bildtext finns i mittenpalten under bilden. Tidningen är förstås från 20-talet. Och finns hemma hos mig.




Över och ut.

Här kommer det. Och på tal om det så var det länge sen jag lekte "Här kommer vi". Som inte alls är någon snuskig lek. Bara så ni vet.




Visst har jag mina ljusa stunder. Jag menar - inte var det här så märkvärdigt och över och ut.

Så är det. Jag var ute i den. Termometern påstod att det var ungefär sexton minusgrader, men min näsa och mitt hår påståod att det var lite kallare än så.

Här följer alltså bilder på hur det såg ut vid ett-tiden idag.



En lågt stående sol. Lågstatussol...



Båtbryggan.



Ett träd som glömt att tappa löven. (Det är mycket viktigt att lägga till förklarande bildtexter, för folk kan omöjligen tolka på egen hand. Iaf inte utan skidor och skoter. Tolka alltså.)



Jag lovar, det är frost, jag är inte riktigt så vithårig än.





Över och ut och så där.

För jag vet inte riktigt vad det kan tänkas bli.

Här finns snö.
Och minusgrader.
Och snart är det becksvart ute.
Så jag pluggar
och syr
och söker efter mer jobb.
Badar badkar
önskar att jag hade pengar
och har böjat fundera på det här med julklappar.
Klappar katterna.
Och läser Viveca Lärn.
Tänker att jag bör lägga upp bilder på allt jag har sytt sista tiden, men ids inte fota.
Skulle gärna komma förbi och hälsa på.


Här följer ett hörn av min fantastiska hatt från 20-talet:




Över och ut.

Idag, den tredje november, såg jag julskyltning i en smyckeskedjas skyltfönster.


Ja det var väl på tiden.




Över och ut.