I vilket jag tänker på krig. Och tårtor.
En dag på den tiden då jag gick på mellanstadiet organiserades ett krig i klassrummet.
Ett tårtkrig.
Jag minns inte reglerna så noga, om ens alls, men klassen delades iallafall upp i två lag och sedan satte det igång. Man turades om att göra "drag" där man antingen förhandlade eller krigade eller kom med bud som kunde accepteras eller ignoreras. Ungefär så.
Och hela tiden stod en frestande marsipantårta på katedern. Föremålet för vår iscensatta konflikt.
I slutändan och lektionsändan hade det andra laget vunnit och fick tårta att mumsa på medans vi inte fick någonting alls. Men de fick inte hela tårtan. För varje gång vi krigat mot varandra hade en liten del räknats bort. Mark som förstörts, människor som förolyckats.
Och kvar blev en liten, liten bit tårta åt vinnarna. Resten bars iväg till lärarummet.
Sedan den dagen har jag tänkt på krig på det viset, som en tårta man gör bäst i att dela rakt av istället för att ge bort till lärarna som ändå fikar varje fredag.
Fast om jag tänker efter igen... Om någon dök upp och hävdade att de skulle ha annanaspajen som jag har tillverkat idag och alldeles nyss tagit ut ur ugnen så skulle jag kanske inte gå med på det. Om det var en otrevlig person så skulle jag kanske till och med hellre slänga den i golvet än ge personen hälften.
Men nu är det ju en tårta jag talar om...
Över och ut.
Ett tårtkrig.
Jag minns inte reglerna så noga, om ens alls, men klassen delades iallafall upp i två lag och sedan satte det igång. Man turades om att göra "drag" där man antingen förhandlade eller krigade eller kom med bud som kunde accepteras eller ignoreras. Ungefär så.
Och hela tiden stod en frestande marsipantårta på katedern. Föremålet för vår iscensatta konflikt.
I slutändan och lektionsändan hade det andra laget vunnit och fick tårta att mumsa på medans vi inte fick någonting alls. Men de fick inte hela tårtan. För varje gång vi krigat mot varandra hade en liten del räknats bort. Mark som förstörts, människor som förolyckats.
Och kvar blev en liten, liten bit tårta åt vinnarna. Resten bars iväg till lärarummet.
Sedan den dagen har jag tänkt på krig på det viset, som en tårta man gör bäst i att dela rakt av istället för att ge bort till lärarna som ändå fikar varje fredag.
Fast om jag tänker efter igen... Om någon dök upp och hävdade att de skulle ha annanaspajen som jag har tillverkat idag och alldeles nyss tagit ut ur ugnen så skulle jag kanske inte gå med på det. Om det var en otrevlig person så skulle jag kanske till och med hellre slänga den i golvet än ge personen hälften.
Men nu är det ju en tårta jag talar om...
Över och ut.
Kommentarer:
Trackback