trivial

Jag behöver nog inte fundera allt för mycket på det där med att bestämma mig.

Trots frikostig födelsedagspeng räcker det inte längre än till räkningarna och mat (så går det när man väl börjar släpa efter med ekonomin).
Innan jag visste att läget var som det var gick jag till ett närliggande träningscenter och frågade vad det kostar att gå på danspass där. De ville inte/hade inte tid att svara då utan tyckte att jag skulle komma tillbaka en sväng på torsdag så skulle de visa mig runt (skryta med sina fina lokaler tänkte jag) så jag gick därifrån med en känsla av att det blir kanske lite väl knepigt. Till och med när jag trodde att jag skulle ha pengar.

Jag hade mailat dem också (innan jag tänkte att jag nog skulle få snabbare besked om jag gick dit och frågade...) och där hade de svarat.
Det var som jag trodde. Dyrt. Inte oöverkomligt för någon med lite mer marginaler än mig, men för dyrt för min smak (även min smak när jag har mer pengar).

Men jag är en optimist. Det ordnar sig (utan att jag behöver skämmas och tigga mer). Jag hittar något billigt någonstans där lokalerna inte är fullt så snoffsiga. Eller så har jag  disciplin nog att bara dansa och öva hemma. Tills jag är fantastiskt bra.


Så är det.


Över och ut.