Ibland går det inte som man planerat. Hade tänkt att Eliot skulle bli 115 år gammal. Men tji fick jag.



Över och ut.

Jag hade tänkt ut flera långa inlägg. Men jag har annat i tankarna nu (som en eländig Eliot-katt). Så det blir en kort sammanfattning:

* Jag är för att folk klär sig som de vill. Men jag har aldrig har sett så mycket trosor som nu (undantaget medierna). De kortkorta klänningarna som korvar ihop sig när man går och visar vita trosor under svarta strumpbyxor är inte riktigt min kopp te. Men bra om det är vad bärarna velat åstakomma. Är det det?


* Det finns igelkottar.



* Det tredje inlägget har jag glömt bort så jag slänger in en bild utan koppling till något annat.






Över och ut.

Igår gick jag runt barfota utomhus. Jag har väntat på den möjligheten.




Över och ut.

I vissa delar av landet sägs det vara sommar nu.
Här finns det snö.
Fast jag hör fåglar kvittra och det är inte så kallt heller (eller...tja...). Fick först för mig att kvittret var en hemsidas ljudeffekter. Kom sedan på att jag hade stängt ner sidan.

Är förkyld.
Ska bli bjuden på mat.






Över och ut.

Om någon vill förhäxa mig någon gång kan de alltid köra förbi med ett tåg med riktigt många vagnar. Jag kommer att stå som förstenad och bara titta. Fråga mig inte varför det fungerar så.





För övrigt fick en av mina kusiner barn ganska nyligt. Grattis till henne!

Den här gången är det väl ändå dags att döpa barnet efter mig? Övertyga maken om att det visst är ett bra namn. Jag kan då inte se något negativt i att ingen annan på Island heter Alexandra. Då riskerar man inte att vända sig om när man hör sitt namn ropas ut - bara för att inse att man inte var det rätta exemplaret.

Och om den där vulkanaskan fortsätter att cirkulera i luften och omöjligör mina framtidsplaner så vill jag åtminstone ha något slags kompensation.



Över och ut.

I bruksanvisningen till en massagekula från OBH Nordica står "Använd inte apparaten på ömma och känsliga områden..."

Jag har uppenbarligen missuppfattat användningsområdet.

Och eftersom det också står att den inte får användas av personer med nedsatt "mental förmåga"  så antar jag att jag, som inte förstår saker, helt enkelt inte får använda den alls.





Över och ut.

Tött som en mört. För det låter bättre än pigg som en mört.




Över och ut.

Ost tycker jag om. Och knäckebröd. Men blandade med varandra jag uppskattar dem inte så överdrivet. (Inte lika mycket som underliga meningsbyggnader.) Det är därför jag inte sitter och smaskar sen frukost just nu utan uppdaterar. Vilket förstås hade varit av större allmänt intresse om någon faktiskt läste den här bloggen.

Jag kom just på den strålande idén att jag också borde tjäna pengar på min blogg. Ju färre som läser desto större peng till mig. En guldpeng stor som ett brunnslock.

Här kommer den senaste tiden i bilder:




Jag borde sy på skolarbetet men istället har jag sytt färdigt en skinnväska åt mig själv. Som straff för min olydighet och lättja gjorde jag om axelbandet. Efter att jag ägnat ungefär sju timmar åt det.



Loe hängde med dammsugaren.



Medans jag gjorde paj.



Och snön började smälta bort från bilvägarna.



Förra året tinade ett korvskinn fram. I år hittade jag en elektrisk tandborste på en parkering. Den var i full färd med att brumma och åma sig fram över marken för egen maskin. Jag lät den fortsätta så.



Och jag fortsatte med ett av mina 20-tals projekt.



Och det är vad som hänt sen sist.




Över och ut.

Jag trodde att jag hade ett inlägg att skriva. Funderade ihop ord att kombinera.

Men det visade sig att det bara var ett aprilskämt.

Och vem vill erkänna sig lurad.





En bild som inte har något med saken att göra.









Över och ut.

Allt det vita där ute är sand.

Jag bor i en öken.





Över och ut.

Klev av bussen på väg hem från jobbet. Började gå och insåg att min rygg fortfarande gör ont. (Den har hållit på med det ett tag nu. Kanske 14 år. Eller en vecka i alla fall.)

Så jag började fantisera - låtasdes att jag var en person som jobbar och sliter på fabrik. En annan tid. Monotona rörelser och falukorv till middag.

Euskkefeurats "Tankar på nattgammal is" blev mitt soundtrack där jag traskade fram.






Över och ut.

Över och ut.

Jag har fått höra att det härjar plusgrader i andra delar av landet.

Som om jag skulle gå på den lätta.

Det snöar.




Över och ut.

Om ja försöker se ut mer som Amelie, kommer min omgivning att börja se mer ut som ett färgmanipulerat Paris?

Vid jultid svor jag över skinnväskan jag sydde till mamma och tänkte - aldrig mer.

Så igår började jag på nästa.



(Jag tänker att jag behöver en egen, en som ska hålla i evigheter så att jag inte behöver göra några fler. Iallafall inte till mig själv.)

(Och jag vet hur lång tid "evigheter" är.)







Över och ut.

Dålig dag.

Och så över och ut förstås...

"Ingen reklam tack"-skylten till trots fick vi Sverigehäftet i brevinkastet. Så jag bläddrade runt bland alla fantastiska erbjudanden. (Somliga skulle endast läsas av män över 40, men jag struntade i förbudet och lärde mig att "Man kan säga att de har lyckats utveckla en sammansättning av örter, vitaminer och mineraler som är väl anpassade för mäns vitalitet." Bra att veta).

Där fanns minst två uppslag om lån (av pengar, inte böker). Varav ett sa sig låna ut till de som vanligen inte får lån. De vägrade lägga ut uppgifter på ränteatsen - hänvisade till en hemsida.
Det andra var ett bolag med en fot som symbol. En fot? För att de är kopplade till Ingvar Carlsson? För att de tänker trampa på dig när du väl fått dina pengar?

Jag förstår inte.




Men vem behöver pengar när man har frukt? Säger jag för att motivera min inslängda bild. Och för att jag gillar frukt. Fast de kostar pengar. Om de inte växer på tomten.



Över och ut.

Jag läste en annons i tidningen.

I vilket det stod "Säljes OMG".

Vad då Oh my God, tänkte jag...







Över och ut.

Som att jag vill förbättra små bitar av världen.

Sen kommer jag till sans och sätter igång med mitt pysslande istället.

Men så var det just det här med pysslande. Och sekelskiftet som jag studerat en del på sista tiden. Där fanns suffragetterna. De som ville förändra världen (det fanns tydligen en hel del vegetarianer bland de kvinnorna på tal om ingenting alls). Och här sitter jag med min kostymskiss till Ljubov Ranevskja i Körsbästrädgården och mitt ganska lockiga hår och så min önskan om mindre grupper på textilslöjden.



Men hur ska jag kunna göra någon skillnad? Vem lyssnar på mina inre monologer? (Antagligen ingen, för hade någon verkligen tagit sig tid att göra det så hade världen sett mycket annorlunda ut vid det här laget. Eftersom mina inre monologer är fantastiska och kloka och oemotsägliga).


Över och ut.

Över och ut.