I vilket jag putar missnöjt med munnen.
Folk borde flytta hit istället för härifrån.
Snart är det bara jag kvar.
Över och ut.
Snart är det bara jag kvar.
Över och ut.
I vilket jag har hittat fler bilder.
Anna Gibbons tror jag det är på bilderna. Kvinnan alltså.
Mer hade jag inte att komma med just för stunden.
Så över och ut.
I vilket jag kombinerar.
Idag har jag både smink och huvudvärk och det är inte varje dag jag håller mig med sånt.
Och så lekar jag att jag är Amelia Earhart. Gissa vem som är vem.
Över och ut.
Och så lekar jag att jag är Amelia Earhart. Gissa vem som är vem.
Över och ut.
I vilket jag pratar mer om kakor. Eller vad det nu egentligen handlar om.
Nybörjardopparen
Kompisdopparna
och Don Juandopparen
får inte mig preci att tänka på kakor och mjölk.
Hur tänkte de när de gjorde reklamen?
Över och ut.
Kompisdopparna
och Don Juandopparen
får inte mig preci att tänka på kakor och mjölk.
Hur tänkte de när de gjorde reklamen?
Över och ut.
I vilket det ska skakas.
För idag är det torsdag och jag ska dansa.
Över och ut.
Över och ut.
I vilket jag tänker på krig. Och tårtor.
En dag på den tiden då jag gick på mellanstadiet organiserades ett krig i klassrummet.
Ett tårtkrig.
Jag minns inte reglerna så noga, om ens alls, men klassen delades iallafall upp i två lag och sedan satte det igång. Man turades om att göra "drag" där man antingen förhandlade eller krigade eller kom med bud som kunde accepteras eller ignoreras. Ungefär så.
Och hela tiden stod en frestande marsipantårta på katedern. Föremålet för vår iscensatta konflikt.
I slutändan och lektionsändan hade det andra laget vunnit och fick tårta att mumsa på medans vi inte fick någonting alls. Men de fick inte hela tårtan. För varje gång vi krigat mot varandra hade en liten del räknats bort. Mark som förstörts, människor som förolyckats.
Och kvar blev en liten, liten bit tårta åt vinnarna. Resten bars iväg till lärarummet.
Sedan den dagen har jag tänkt på krig på det viset, som en tårta man gör bäst i att dela rakt av istället för att ge bort till lärarna som ändå fikar varje fredag.
Fast om jag tänker efter igen... Om någon dök upp och hävdade att de skulle ha annanaspajen som jag har tillverkat idag och alldeles nyss tagit ut ur ugnen så skulle jag kanske inte gå med på det. Om det var en otrevlig person så skulle jag kanske till och med hellre slänga den i golvet än ge personen hälften.
Men nu är det ju en tårta jag talar om...
Över och ut.
Ett tårtkrig.
Jag minns inte reglerna så noga, om ens alls, men klassen delades iallafall upp i två lag och sedan satte det igång. Man turades om att göra "drag" där man antingen förhandlade eller krigade eller kom med bud som kunde accepteras eller ignoreras. Ungefär så.
Och hela tiden stod en frestande marsipantårta på katedern. Föremålet för vår iscensatta konflikt.
I slutändan och lektionsändan hade det andra laget vunnit och fick tårta att mumsa på medans vi inte fick någonting alls. Men de fick inte hela tårtan. För varje gång vi krigat mot varandra hade en liten del räknats bort. Mark som förstörts, människor som förolyckats.
Och kvar blev en liten, liten bit tårta åt vinnarna. Resten bars iväg till lärarummet.
Sedan den dagen har jag tänkt på krig på det viset, som en tårta man gör bäst i att dela rakt av istället för att ge bort till lärarna som ändå fikar varje fredag.
Fast om jag tänker efter igen... Om någon dök upp och hävdade att de skulle ha annanaspajen som jag har tillverkat idag och alldeles nyss tagit ut ur ugnen så skulle jag kanske inte gå med på det. Om det var en otrevlig person så skulle jag kanske till och med hellre slänga den i golvet än ge personen hälften.
Men nu är det ju en tårta jag talar om...
Över och ut.
I vilket jag svammlar lite.
Snubblade över ett program om folk som lär upp sig till stuntmän/kvinnor. En gång i tiden tyckte jag att det var otroligt coolt och ville lära mig.
Det vill jag fortfarande.
Över och ut.
Det vill jag fortfarande.
Över och ut.
I vilket det förekommer skönhet.
Varför kapa av benen och ligga på sjukhus för att bli några centimeter längre när man kan ta till ett ännu äldre tortyrredskap:
Bildtext finns i mittenpalten under bilden. Tidningen är förstås från 20-talet. Och finns hemma hos mig.
Över och ut.
Bildtext finns i mittenpalten under bilden. Tidningen är förstås från 20-talet. Och finns hemma hos mig.
Över och ut.
I vilket jag publicerar bildbevis på snöns existens.
Så är det. Jag var ute i den. Termometern påstod att det var ungefär sexton minusgrader, men min näsa och mitt hår påståod att det var lite kallare än så.
Här följer alltså bilder på hur det såg ut vid ett-tiden idag.
En lågt stående sol. Lågstatussol...
Båtbryggan.
Ett träd som glömt att tappa löven. (Det är mycket viktigt att lägga till förklarande bildtexter, för folk kan omöjligen tolka på egen hand. Iaf inte utan skidor och skoter. Tolka alltså.)
Jag lovar, det är frost, jag är inte riktigt så vithårig än.
Över och ut och så där.
Här följer alltså bilder på hur det såg ut vid ett-tiden idag.
En lågt stående sol. Lågstatussol...
Båtbryggan.
Ett träd som glömt att tappa löven. (Det är mycket viktigt att lägga till förklarande bildtexter, för folk kan omöjligen tolka på egen hand. Iaf inte utan skidor och skoter. Tolka alltså.)
Jag lovar, det är frost, jag är inte riktigt så vithårig än.
Över och ut och så där.
I vilket jag får se vad innehållet blir.
För jag vet inte riktigt vad det kan tänkas bli.
Här finns snö.
Och minusgrader.
Och snart är det becksvart ute.
Så jag pluggar
och syr
och söker efter mer jobb.
Badar badkar
önskar att jag hade pengar
och har böjat fundera på det här med julklappar.
Klappar katterna.
Och läser Viveca Lärn.
Tänker att jag bör lägga upp bilder på allt jag har sytt sista tiden, men ids inte fota.
Skulle gärna komma förbi och hälsa på.
Här följer ett hörn av min fantastiska hatt från 20-talet:
Över och ut.
Här finns snö.
Och minusgrader.
Och snart är det becksvart ute.
Så jag pluggar
och syr
och söker efter mer jobb.
Badar badkar
önskar att jag hade pengar
och har böjat fundera på det här med julklappar.
Klappar katterna.
Och läser Viveca Lärn.
Tänker att jag bör lägga upp bilder på allt jag har sytt sista tiden, men ids inte fota.
Skulle gärna komma förbi och hälsa på.
Här följer ett hörn av min fantastiska hatt från 20-talet:
Över och ut.
I vilket det är dags att räkna dagarna.
Idag, den tredje november, såg jag julskyltning i en smyckeskedjas skyltfönster.
Ja det var väl på tiden.
Över och ut.
Ja det var väl på tiden.
Över och ut.
I vilket jag är konfunderad.
Varför ser jag samma inlägg i två upplagor när jag går in på bloggen fastän arkivet påstår att det bara har publicerats ett?
Över och ut.
Över och ut.
I vilket jag har gjort min uppgift.
Och snyggare teckningar på kroppar i rörelse kan man hitta, men vad ska jag annars lägga upp här?
(Jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel.
Titta jag lyckades.
Fast det är kanske alldeles fel att fylla inläggen med en och samma mening. Om man nu kan säga mening när man har kommatecken emellan. Det kanske man kan.
(Jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel, jag ska inte påpeka vad som är fel.
Titta jag lyckades.
Fast det är kanske alldeles fel att fylla inläggen med en och samma mening. Om man nu kan säga mening när man har kommatecken emellan. Det kanske man kan.
I vilket fall som helst.
Så är snön borta nu.
Äntligen vår!
(Man säger ju att den kommer sent till den här delen av landet.)
Elller så var det den första snön för vintern som kikade förbi.
Över och ut och en kostymskiss.
Äntligen vår!
(Man säger ju att den kommer sent till den här delen av landet.)
Elller så var det den första snön för vintern som kikade förbi.
Över och ut och en kostymskiss.
I vilket jag skriver ett av mina, numera, ytterst sällsynta inlägg.
Jag har smält en skärbräda på spisen.
Annars händer det ingenting här.
(Och om någon undrar så var det självklart meningen att jag skulle göra så...)
(Huslig som jag är...)
Över och ut.
Annars händer det ingenting här.
(Och om någon undrar så var det självklart meningen att jag skulle göra så...)
(Huslig som jag är...)
Över och ut.
I vilket jag skriver ett av mina, numera, ytterst sällsynta inlägg.
Jag har smält en skärbräda på spisen.
Annars händer det ingenting här.
(Och om någon undrar så var det självklart meningen att jag skulle göra så...)
(Huslig som jag är...)
Över och ut.
Annars händer det ingenting här.
(Och om någon undrar så var det självklart meningen att jag skulle göra så...)
(Huslig som jag är...)
Över och ut.
I vilket jag använder ordet ny en del.
Nyansad
nyduschad
men inte så mycket annat nytt.
Över och ut.
nyduschad
men inte så mycket annat nytt.
Över och ut.
I vilket jag gör ett ynkligt försök till uppdatering.
Jag är värdelös. fast det är jag förstås inte. Jag är nästan bäst. Men inte på att uppdatera. Det kanske beror på att jag har fastnat i nätauktionsträsket.
Jag uppmanar härmed alla att inte fastna där!
Det är roligt.
Men värdelöst.
Över och ut.
Jag uppmanar härmed alla att inte fastna där!
Det är roligt.
Men värdelöst.
Över och ut.
I vilket man kan få sig något.
På ICA kan man köpa Emilskinka.
Den är basturökt.
Över och ut.
Den är basturökt.
Över och ut.
I vilket jag gör reklam.
Lite äggschampo någon?
Över och ut.
Över och ut.