I vilket fåglarna kämpar i motvinden.

Det är dags för nyår ("Det verkar som det blir ett nyår igen" för att citera Big Fish). Det blåser nästan vansinnigt mycket och jag har druckit kanelte och läst i "En jävla vinter" (om ett eländigt Finspång på 80-talet). Jag är som så oftast trött. Ser fåglar som försöker flyga åt ett håll men blåser iväg åt det motsatta. Har Eliot i knäet (inte bokstavligt). Har blomjord på köksgolvet efter att en viss Konrad vält saker (och vill inte dammsuga innan alla vaknat).

Över och ut.

I vilket jag har svaga minnen.

Dels av drömmar från i natt (konstiga). Och från igår (troligtvis obehagliga och ilskeframkallande och ytterst irriterande). Och svaga minnen av att jag tror mig ha varit någonstans varmare. Och att det såg ut ungefär så här (har inga andra bilder på min mobil, men jag kanske lyckas trolla fram några andra någon gång).



(På väg mot flygplatsen och i förlängningen Sverige.)

Och så är man täckt av snö igen.


Över och ut.

I vilket djur nämns igen.

Trots den relativa bristen på djurliv hade jag för vana att skaka ur skorna på mornarna. Bara utifall att.

Spindlarna jag såg på rummet var inte större än vanliga svenska. Men den som hade sitt nät på Iréne och Tobbes uteplats (och såg litegrann ut som en annanas) var stor (fast inte som en tarntella). Enligt utsago ska det även finnas skorpioner på ön. Men det var inget jag såg något av.

Över och ut.

I vilket jag snart är ikapp mig själv.

Snart, vilken dag som helst är nog hela jag hemma igen.
När jag varit ute på vift (här låter det nästan som om det är något som händer ofta) så tar det alltid några dagar innan jag har landat igen. Som om själen inte kan resa lika fort som resten av mig (jag tror att det är något folk som säger att det är så det fungerar). Från sand och ljus till snö och skymning.
   Där fanns inte mycket att se. Sand och mer sand. Platt. Ingen naturlig tillgång till vatten (det regnade lite en dag. Största mängden på fyra år sa de). Något litet berg som knappt kan räknas (det högsta - 406 m över havet). Spindlar och kackerlackor. Och en liten liten mus som varit i sängen och satt på min handväska och tvättade sig. Förvildade katter och hundar i mängder. Och så har jag sett några åsnor och ganska många getter och tre hästar. Ön heter Salt. Öns huvudstad Sparris. Jag har sett hummrar i ett litet glasakvarium (blev inte sugen) och blivit rekomenderad att köpa ett armband av elfenben ("Bra investering." "Ingen som kommer att se om jag tar med ett sådnat genom tullen."). Har varit på disco med så gott som uteslutande afrikaner/Capo Verdeianer. Och jag har sett en hägring. Och badat. Och sagt nej till föräljare jagvetintehurmångagånger. Och träffat trevligt folk (som ljuger hej vilt för att få sälja, men så kan det vara).

Och en massa mer jag inte orkar skriva om nu.

Och jag vill så gärna iväg igen! Någonstans.

Över och ut.

I vilket jag är här och skrotar igen.

Men är alldeles för trött för att skriva något idag.

Över och sov sött.

I vilket jag talar om dåliga kombinationer.

Resfeber + nevositet inför tandläkarbesök är ingen bra kombination. I går eftermiddag var jag trött, men lagom till lämplig tid för sänggående var jag hyperspeedad och totalt inne i pysselvärlden. Men lite sömn fick jag till slut (med ett virrvarr av drömmar) och besöket överlevde jag (men tänk att bedövningen sitter i så länge). Jag har också kommit på varför jag inte gillar att gå till tandläkaren. Inte rädsla för att det ska göra ont. Nej, det handlar om att jag tycker att det är fruktansvärt obehagligt att inte få svälja när jag vill. Och jag menar riktigt, riktigt obehagligt. Jag försöker stå emot. Sen sväljer jag ändå. Och hostar av vatten och annat gojs. Och så blir de lite irriterade på mig (och jag tänker att det är bäst att hålla sig väl med tandläkare, vem vet vad de kan htta på.)

Insåg nu att jag inte kände någon typisk "tandläkarlukt" i väntrummet. Vad har hänt med dem? Har jag tappat luktsinnet alldeles?
Och det fick mig i sin tur att tänka på en historia jag hörde av en av teaterlärarna på gymnasiet. Enligt denna skulle någon, för att verkligen förmedla den rätta känslan till publiken, ha sprutat ut det bedövnigsmedel som ger den karaktäristiska doften i luften vid samband med en föreställning. Men i så stor mängd att publiken somnade... Personen ska, enligt historien, fått sparken.

Över och ut, ska stressa iväg till avstressande yoga.


I vilket jag drömmer.

Hå hå jaja.

Jag drömmer om att kunna språk i mängder. Bo i något annat land ett tag. (eller delar av året). Om att bli så bra på orientalisk dans att folk betalar för att få se. Och om att rymma med cirkusen. Eller snarare vara med i en (nu struntar vi i sånt som att det inte skulle gå så bra att turnera med katterna, det är en dröm och då går det utmärkt).


Kunna sjunga riktigt riktigt vackert. Få designa kostymerna till fantasifulla föreställningar. Ha pengar som räcker.  Få se Cirque du Soleil i verkligheten. Få umgås med en ocicat. Fara till Paris igen.

Och så vidare och över och ut.

I vilket jag har mkt annat att göra.

Så plötsligt har jag fullt upp. Jobba och söka jobb och underhålla lägenheten och katterna (vissa är mer lättroade än andra). Och handlas ska det och vaccineras (jag imorgon innan jobbet är min plan, katterna blev det i fredags). Och på tisdag innan jobbet ska jag till tandläkaren (som får se vad hon kan göra åt min tand - värsta sortens hål sa hon). Men bedövning blir en ny erfarenhet (har bara borrat en gång förut och det var inte så mkt så jag hoppade över sprutan). Fullt upp helt enkelt.

Över och ut.

I vilket jag visar vad jag gjorde i onsdags.





Stöpte ljus bland annat.







Så såg det ut i onsdags.
 Nu ska jag iväg och jobba. Över och ut.

I vilket jag suckar lite.

Över att jag plötsligt får två jobberbjudanden inför imorgon. Bättre med ett per dag tänker jag.

Jag tänker också att det verkar som om jag fick en hög extra sidträffar när det, i rubriken, stod att jag visade ngt genomskinligt. Sånt lockar.

Jag är sömnig som vanligt, men ska kolla busstider inför imorgon och sedan sy. Tror det blir yoga också.

Över och ut och frukt till alla.


I vilket jag vill ha en pulka.

Det är roligt att susa ner för backar. Tyvärr var det flera år sedan jag gjorde det sist. Men anledningen till att jag vill ha en pulka just idag är främst avståndet till affären. Jag tog paus 13 gånger på väg hem med matkassarna. (Tretton och en halv om man räknar med när jag ställde ner den ena för att öppna porten. Vilket borde betyda 14, för inte kan jag väl ha låst upp ytterdörren i annat fall. Och ja, jag räknade). Om jag hade haft en pulka hade det gått mkt enklare (eller om jag var bra på/vågade cykla i det här föret). Eller en skrinda. Elle en spark. Eller en betjänt.

Över och ut (men jag tänker stanna inne resten av dan i möjligaste mån).

I vilket något genomskinligt förekommer.

Konrad har något slags fascination för plastpåsar. Och finns där inga plastpåsar duger det med skyddshöljet till symaskinen.

















I vilket ngr bilder tar upp platsen.



En svart katt trampade i frukostmackan.



En annan hoppade in i matskåpet.







Jag tog en promenad.

I vilket slask förekommer.

 Slask säger jag. Slask slask slask halka vansinneshalka slask.



Decimeterdjup slushie (sådan där man kan dricka, men det vill jag inte göra med den här).

Har fått hoppa inoch jobba en dag. Det var mkt trevligt.
Har dansat. Också mkt trevligt.




På tal om ingenting men kanske ändå snö (eller rättare den relativa bristen på den) så tänker jag inte stressa upp mig över den snart anlända julen. Här kommer inte skickas några julkort (hur mycket jag än älska er). Jag kommer inte ens skicka ett enda sms på julafton (jag hoppas att ni har överseende med det). Jag bygger mig ett tält av tyg istället och låtsas som att det snöar.



Tyg som hänger ner över stolsryggar kan bli mysiga tält (dagens pysseltips).

Över och ut.

I vilket dagen snart är slut för den här dan (snart och snart... men ganska).

Jag har gjort saker idag. Flera faktiskt. Tvättat (i många timmar). Sytt (det kanske blir en kjol, men jag tröttnade just för dagen). Läst (snart utläst). Jag har däremot inte varit ute. Och trots allt jag gjort känns det lite som en otillfredsställande dag. Som om det borde hänt något mer. Eller som att gammalt skräp inte skulle letat sig in i mig hjärna en endast kort sekund. Det är iaf bra att katter är luddiga på magen.
 

Och att jag i våras hittade en ballong som landat vilse i skogen. Minns någon en barnsång med texten:
"Jag är en glad och vild ballong... "
"Vi träffas kanske någon gång, på stan, i vårsolens glans."
"Hoppsan studsan hejsan. Svirr och snurr och dingeligung. Hoppsan studsan hejsan. Svirr och snurr och dingeligung."



Över och ut.

Granen.


I vilket skyltsöndagen passerat.

När jag var liten var skyltsöndagen magisk. Det var isskulpturer och stanna uppe sent (med en 3-4årings mått). Och det var vackra saker att titta på och marknadsstånd och gigantiska polkagrisklubbor och familjemedlemmar som sa att det inte var meningen att man skulle slicka i sig den påklistrade bokmärksängeln (men jag lovar, den smakade också mint och gott). Och doften av snö.

Så När jag traskar ner mot min barndoms skyltsöndag (samma plats, även om jag misstänker att isskulpturerna kan ha hört till ngn av de gånger vi var i Luleå) förbereder jag mig på besvikelse.

Och får se en stor gran. Och vagn dragen av två hästar (ljudet av bjällror). Och doften av glögg.
Och det är klart att allt är mindre nu när jag är (iaf ngt lite) större. Men det är fint och det var flera, flera år sedan jag var på en skyltsöndag och skyltsöndagade mig.
Nästan en liten liten skvätt magiskt.









Och jag gillar att börja meningar med "och". Treåringen i mig måste trotsa högstadielärare som sa att man inte skulle göra så. Även om man kunde.

Över och ut.

hits