Uppe
Efterlyses
Dag i augusti
Mål (inte mat)
Det var en bra text. Lite pubertal kanske. Men den verkar ändå vara bortflugen så... Men det är inte den som är förlorad. Det är någonting viktigare. Någonting svårdefinierbart. Borde kanske haft någon att diskkutera det med? Kanske är det det jag förlorat? Kanske är det lugnet som irrat bort? Kanske är det livet som springer mot mig med all sin dödlighet?`
För trött för att få fram någonting.
Bloggen (bland annat) krånglar för mig
Kvällen
Distraktion.
Distrahera mig.
Jag har två flätor.
Och en urdrucken kopp thé.
Och lite ångest.
Och oväsen utanför lägenheten.
- Ungdomsskratt.
Hoppas på skatteåterbäring.
Och att det ordnar sig.
Dagen
Jag har iallafall rakat benen nu...
Och avklarat några punkter (de viktigaste hoppas jag) på min "att göra"-lista.
Och upptäckt att jag (efter att ha tappat tangentbordet i golvet) bytt plats på alt-knappen och windows-knappen.
Så mycket vet jag...
Och allt som oftast andas jag.
Har brännt rökelse att andas in.
Bränner skepp och broar i alla ändar (vilket jag skrivit förut, men inte här).
Bränt barn skyr elden.
Jag skyr nog allt.
Är ljusskygg.
Och skygg som ett rådjur.
Godhet
Jag vill vara god.
I avsaknad av detta - åtminstone lukta gott.
Jag har fortfarande inte idats raka benen.
Bara klagomål.
Idag ska jag njuta, för det här kostar mig nästan åttahundra kronor innan skatt (grovt uppskattat och inte alls uppskattat...). Inte råd att vara sjuk.. Det motsvarar ungefär två veckors mat och liv. Eller en hink med tuggummin (jenka). Eller kanske hundra kinderägg (har aldrig påstått att jag är bra på matte). En bunt dagstidningar. En stor påse geléhallon (inte för att jag vill ha några). Roligt jox. Eller en hel massa nöje.
Mycket nöje... för tjejer kan minsann vara odrägligt eländiga när de är förkylda de med...
Lite mer.
Trivial dag.
Jag sköljer bigaråerna och lägger dem i en blåblommig porslins-skål. Skål! Försöker njuta långsamt. Men smaskar mest. Hastigt och lustigt försvinner den ena efter den andra. Tills den sista återstår (vad annars). Det sista blanka bäret... Som tyvärr smakar mer som desinfektionsmedel än bigarå. Och lämnar just den obehagliga smaken i min mun. Frosseriet får sitt straff. He he.
Och idag ska vattumannen inte ta några beslut eftersom molnen kommer att skingras snart nog ändå... Vilket får mig att tänka; tacka faan för att min menstruationsdepression inte kommer att vara i evighet. Amen. (Jamen... ja men den kommer tillbaka en vacker dag). Varje gång blir jag förvånad. Varje gång rädd för att den inte ska tona bort. Men det ser jag allt till att den gör.
Och just nu bläddrar jag i "Min häst". Inte den intressantaste tidning jag läst.
På tal om tidningar bläddrade jag en gång i ett nummer av någon av de på marknaden förekommande herrtidningar, och fick där lära mig ett och annat om de villiga tjejerna i Skaras uteliv (och var man kunde hitta dem). Någonting jag inte märkte så mycket av under min tid där. Men jag är å andra sidan ganska blind för saker och ting.
Slutrusch.
Somnade nog vid halv tre tiden. Och gick upp vid tio... För jag måste sy. och läsa. Och på alla sätt till fullo ta vara på min sista lediga dag innan slutruschen (inte rätt dag att ha mensvärk). Nu ska jag jaga värktabletter (de ska inte hinna undan).