Trivial dag.
Jag sköljer bigaråerna och lägger dem i en blåblommig porslins-skål. Skål! Försöker njuta långsamt. Men smaskar mest. Hastigt och lustigt försvinner den ena efter den andra. Tills den sista återstår (vad annars). Det sista blanka bäret... Som tyvärr smakar mer som desinfektionsmedel än bigarå. Och lämnar just den obehagliga smaken i min mun. Frosseriet får sitt straff. He he.
Och idag ska vattumannen inte ta några beslut eftersom molnen kommer att skingras snart nog ändå... Vilket får mig att tänka; tacka faan för att min menstruationsdepression inte kommer att vara i evighet. Amen. (Jamen... ja men den kommer tillbaka en vacker dag). Varje gång blir jag förvånad. Varje gång rädd för att den inte ska tona bort. Men det ser jag allt till att den gör.
Och just nu bläddrar jag i "Min häst". Inte den intressantaste tidning jag läst.
På tal om tidningar bläddrade jag en gång i ett nummer av någon av de på marknaden förekommande herrtidningar, och fick där lära mig ett och annat om de villiga tjejerna i Skaras uteliv (och var man kunde hitta dem). Någonting jag inte märkte så mycket av under min tid där. Men jag är å andra sidan ganska blind för saker och ting.