trivial

Hur kommer det sig att så många människor inte har tid för varandra längre? Jag pratar inte om att hälsa på främlingar man möter på gatan. Även om det kan vara ganska trevligt. Jag tänker på vänner och bekanta, och i första hand goda vänner. Om man nu kan kalla den man inte har tid för, för en god vän? Det kanske handlar om ett vardagsliv med jobb och slit som inte ger utrymme för sällskapliga aktiviteter. Eller om att vi tror oss vara så stressade att vi stressar upp oss över det och tappar ork för umgänge. Eller så handlar det om att man har en så stor umgängeskrets att det inte går att få ihop schemat. Eller kanske dåligt samvete: Jag är en så dålig vän, det var så länge sedan jag hörde av mig (en negativ spiral där man inte hör av sig eftersom det var så länge sedan sist och nu känner man sig dum), jag är så tråkig, jag har gjort alldeles för få plastikoperationer på sista tiden för att vara intressant, jag vill inte tjata, inte tränga mig på (och sedan sitter alla hemma hos sig själva och grubblar).Eller så är man rädd för att blotta sig och visa hur knäpp man egentligen är (för man är ju den enda i världen som är precis så vansinnig och knepig...). Kanske det handlar om rädsla för att inte duga till, inte räcka laget om. Eller så ställer man så höga krav på sina vänner att man inte vågar vara vän med någon för att man inte tror sig kunna upfylla kraven själv.