trivial

Jag ska skriva ett riktigtlångt inlägg. Det ska inte handla om någonting, inte innehålla intressanta fakta och inte ha något annat syfte än att fylla ut den tid jag behöver för att motivera mig att ta mig dit jag ska. Förhoppnningsvis kommer man inte att orka läsa den till sitt slut. Och om någon scrollar ner till slutet eller försöker skumma igenom i jakten på essensen så kommer de inte att finna den. Jag skriver bara för att bli hungrig, bara för att jag återigen vaknade på fekl sida och katten spydde och jag inte har någon överdriven lust att vara social. Goda intentioner hade jag. Så jag gick upp, tog på mig kläderna, borstade tänderna (har skaffat mig vanan att borsta innan jag äter)och håret, slafsade på en liten skvätt smink och tänkte att nu är det väl ändå dags att äta något och sedan kila iväg. Men någonting hos mig hade en annan åsikt. Och nu sitter jag här och känner mig eländig och tycker synd om mig själv och känner mig omotiverad. Det som fick mig att gå upp tillslut var tankenpå att jag skulle kunna skriva ett långt och meningslöst inlägg. Det längsta jag skrivit hittills. Och nu är jag igång. Ska kanske muta mig själv lite sen genom att inhandla frukostfika på bageriet. Men jag har förstås inget annat pålägg än smör (Bregott mellan).Vilket visserligen kan fungera sålänge brödet är det rätta. Med te till. Med mycket socker (tror mjölken gått ut). Nu är klockan strax efter halv tio och ska jag dyka upp till efter lunch så ska jag vara där halv ett. Det ger mig tre timmar (känns alldeles för lite). Måste dock räkna med en timme till ditresan. Det ger mig knappa två timmar... Alldeles för lite. Alldelesför kolaseg tillvaro. Vilket ger mig dåligt samvete. Jag är ju en glad (nåväl) och positiv människa nuförtiden. Då får man inte känna sig eländig och omotiverad och disktraseurvriden. Vriden.  Får man inte göra, inte bra. Men allt är nytt och ovant och det suger musten ur mig. Som vanligt skiner solen (smidig ämnesövergång...) och det ska bli mellan arton och tjugo grader varmt. Förmår jag mig bara ta mig till skolan lite senare kan jag alltid stanna kvar en stund extra och ta igen det jag missat. Det får inte bli någon dålig ovana det här. Se till att komma upp till de åttio procenten. Men den här gången orkar jag inte sträva efter hundraprocentig närvaro. Det är bara en onödig jakt på någonting. Det är inte därför jag går utbildningen.  Närvaro... Frånvaro... Frukost. Hitta saker att skriva. Leta upp dem (har de gömt sig under sängen måntro) och skriva ner dem. Skriva upp. Upp med tuppen. Tuppen gal. Gal. En galning? Eller tuppen gal en gång. Kortlek på bordet. Morgontidning i närheten. Katt på soffans kuddhög. Högspänning. Dåligt samvete. Skolk... Inte då.  Rast. Energisamling. Energiåtervinning. Hunger. Vill bara att allt ska falla på sin plats. Ligg! Plats! Sitt! Sitt fint och var en duktig elev. Jag borde köpa skisspapper och fler (riktiga, inte bara stift) blyertspennor till imorgon. Kollade precis hur långt jag skrivit hittills. Inte alls tillräckligt. Får allt börja koka ihop något om det ska bli någon spiksoppa av det. Koka koka. Det kliar i ögat. Solen skiner fortfarande. Mina knän är stela. Jag har inte den motivation som krävs för att ringa och se om det finns platser kvar på någon danskurs. Borde. Kommer just därför inte. Omständigt. Dyrt. Skulle vara tvungen att köpa skor också. Ännu dyrare. Men blir iallafall på lite bättre humör av att skriva. Inte så kul att läsa det sedan. Men än sen. Sen ska jag iväg. Zen. Senfärdig. Sengångare. Scenfärdighet. Färdighetsträning. Hets. Här är belysningen dålig. Men det spelar ingen roll nu. För nu är det ljust som på dagen (det är dag). Hade velat resa bort en sväng. En ganska lång sväng. Men lovet ligger så långt borta. Allt ligger så långt borta. Tidningen tex., den ligger säkert i köket. Har ingen lust att gå till bagaren. Orkar inte. Kanske till affären. Det är nog lika långt dit. Vill helst inte träffa folk idag. Prata. Vara artig. Göra mitt bästa och lite till. Göra det jag ska. Skala en apelsin och få i mig lite c-vitamin. Jag läste (visste inte det innan) att det finns "vitaminarter" som vi inte får i oss genom maten utan som bildar sig själva i vår kropp och som vi inte riktigt vet vad de är bra för. Men jag kanske kommer ihåg fel. Det är mycket möjligt. Det finns väl mycket som är möjligt här i världen. Det kliar fortfarande i mitt öga. Jag har huvudvärk. Solen bildar randmönster på soffan (det beror på jalusierna eller vad jag nu ska kalla dem). Soffan är vitaktig. Med en eller annan fläck. Inte fläckfri. Vem är det? Moder Teresa? Jag vill bada. Simma i en skö. Åka bort. Åka.Tjoho! Har ätit chips. Fin frukost va... Finfin. När jag var liten och bodde på hotell i Danmark en gång fanns det frukostflingor med chokladprickar. Det tyckte jag var exotiskt och annorlunda. Kanske en bakelse till frukost. Nej, jag måste ju tänka på figuren... Ha ha. Men grovt bröd vore inte helt fel. Vore faktiskt ganska rätt. Rättvik. Har jag aldrig varit i. Tror jag. Men en vik. Och det var ju rätt. Rätta mig om jag har fel. Färdigrätt. I mikrovågsugnen. Från vilken Rut tittar ut. Utkik. Utflykt. Flykt. Flyktig. Eterisk. Hysterisk. Och nu är klockan tio. Borde gå på bio. Men inte nu. Sen. Frusen. Fru Senn. Undrar om det finns någon med det som efternamn. Förnamn. Förnimma, förnamm(n), förnummit? Försummat. Summa summaron. Summan av kardemumman. Vad är kilopriset på kardemumma i dagsläget? Skrev Kardemumma bra? Nu får det vara bra (jag måste ju se till så jag kan slå mitt eget rekord nästa gång).