trivial

Jag säger inte bara "Våga vägra facebook!"

Utan även våga vägra BMI!

Dessutom blandar jag alltid ihop bokstäverna i sådana där förkortningar, säger BIM och GL (Göteborgs Lokaltrafik). Och säga vad man vill om den trafiken, men jag föredrar den framför GI.

De bjöd på GI  müsli på Ica i fredags. Kvinnan som stod för demonstrationen öppnade med en replik i stil med "Här har du X:s müsli! Du känner väl till X!"
- "Nej" sa jag, men smakade snällt medans hon förklarade för mig vilken känd person det var.
Det smakade inte alls bra.
Våga vägra det som smakar illa.

Någon gång ibland frågar någon vad jag väger, varvid jag svarar att jag inte har ngn aning. Jag har inte stått på en våg på över sju år. Men jag kan ge en uppskattning. På sådär +- 15kilo.

Jag är så trött på tjafset nämligen. Trött på att människor ska bekymra sig så mkt över sin vikt. Lätt för mig att säga kanske (se rubriken). Och genom att skriva om det just nu gör jag mig till en del av det. Även mitt vägrande är en form av besatthet. Men jag inbillar mig att det är en ngt sundare sådan.

Så varför vägrar jag?
För att jag gillade det jag såg i spegeln och inte tyckte att det verkade relevant vad vågen sa. För att jag tänkte att det är löjligt att förvänta sig att man ska väga samma som i förpuberteten.

Hur många människor berikar sina liv genom att jaga kilon?

Och det är så lätt för mig att säga att jag skäms. Så lätt att vara nöjd och lagom.




Och så har jag fått fina födelsedagspresenter. Tack!