trivial

Jag lider av paltschvimmen.

Hästar är typ bäst! Eller, det finns en hel stor hög med jävligt bra saker. Men nu komer jag precis från en ridtur. På ett mycket bra ställe! (En grinig häst orsakade en fotskada, men mitt intryck är fortfarande oförskämt positivt.)

Andra bra saker är Konrad och Eliot och mina vandringskängor och viktväktarnas mumsiga mardröm (min senaste matskapelse).

En dålig sak: Min ömma bula efter att jag toppat min klumpighetsdag (igår) med att gå in i en hatthylla.
Annan dum sak: Allt för konventionella människor.

Kontraktet har dumpit ner.

Över och ut och tut.

...om man tar på sig kläderna innan man skjölt ur balsamet ur håret. Det kan bli ganska fel.

Och hur fel det kan bli om man säljer t-shirts med texten I love (en hjärtsymbol) faster. (De andra var I hjärta mamma, pappa, morbror etc.)
Det blir också som fel.

Och så vill jag bara säga att de ska skicka mig ett lägenhetskontrakt. Så nu måste ni snart hälsa på. Måste! Snart!

Över och ut.

Jag var trött när jag satte igång tvättmaskinen och det blev det lika mycket skum i den som i en fontän i studenttider.

Annars har jag jobbat. Det hände inget speciellt.

Det var väl det tut tut.

Jag har ridit häst. Islandhäst. (Skriver kanske mer om det en annan gång.)

Och så skulle jag sy en jacka. Men det blev en björnkostym.

Över och ut ptrroo.

I jakten på lagom beskrivande titlar på mina inlägg går tankarna till böcker jag fick lästa för mig som barn. Böcker som inleddes med rubriker istället för siffror. Och ibland fanns där (fast böckerna finns förstås fortfarande) långa beskrivningar av vad som skulle hända ("I vilken..."). Det tyckte jag om.

Hopp hopp till nästa punkt.

Om någon någon gång ska upp till norrbotten (speciellt de som inte varit där) så rekomenderar jag varmt att man ser till att pricka in det under Flakasands rock och blues-festival. Man behöver inte ens tycka om musiken. I går var första gången jag lyckades vara ledig just den dagen. Och det är vackert som synden. ("Synden är som dammet, ständigt återkommande". Vet inte varifrån citatet kommer, men det poppade just upp i mitt huvud, jag har läst det någonstans). Massa folk men inte trångt. En scen nere vid vattnet. Sol (inget regn på 18 år påstod de). Trevligt folk i alla åldrar. Bra musik. Väldigt vackert. Eldplatser som sprider ljus, värme och doften av grillad mat och grillat skräp. Berusade människor som står vid vattenbrynet och pissar. Två berusade kvinnor som hukar i buskarna. Den ena ramlar och den andra trillar när hon ska hjälpa sin vännina upp. Sen trillar båda igen. Trots detta (som var ganska underhållande för stunden) var det trevligt. Mkt trevligt. Vi var på väg därifrån någon gång efter halv ett på natten. Då var solen på väg tillbaka upp. (Det börjar bli mörkare på nätterna nu. Inte för att det blir mörkt. Men solen hinner gömma sig en stund innan den går upp igen. Härom natten drömde jag att det blivit vinter över en dag; kolsvart, snöigt och svinkallt.) Och månen var uppe. Det hade blivit vindstilla och vattnet var spegelblankt med stråk av älvdansardimma över.  Kuperat landskap (vet inte om jag riktigt skulle kalla det berg, men det är det kanske). Tallar. Trolskt!

Men innan dess: En kvinna som sitter framför oss visar sina svarta stringtrosor och en av mc-killarna brevid mig fotograferar glatt (hans kamera hade zoom till skillnad från den i min mobil). - Snygg bild säger jag, och han håller med och går för att visa sin fru. (på 70-talet var de säkert riktigt coola. Nu är de ännu coolare.)

Kommer jag igång med att föra över foton till min dator ska jag lägga upp ngr här. På Flakasand alltså.

På tal om mc-folk så skulle jag vilja köra hoj. Bara för att kunna gå med i Läbbiga skogens mc. De har det absolut bästa namnet! (grannarna vid vår eldplats var inte med där).

En ung kille i sällskapet påminde mig om någon jag sett i trakterna kring min arbetsplats. Vilket leder vidare till min felsägning. När vi som vanligt bakade med barn och ett par undrade om det fanns bröd till försäljning till de vuxna så skulle jag säga att vill man ha bröd så far man skicka in barnen (och har man inga egna får man låna). Men jag sa att "om föräldrana vill ha barn" (så får man skicka in bröden).

Det var väl det. Över och ut tut tut.

En titel som, insåg jag, för mina tankar till tidigt fyrtiotal och ett visst krig. Och det ska det absolut inte handla om. På tal om det blev vi, när jag gick på gymnasiet, visade omslaget till en svensk boks amerikanska upplaga. Bilden såg ut som något direkt hämtat från gammal propaganda. Men nu håller jag på att komma ifrån ämnena innan jag ens har börjat...

Ungdom:
Min far hörde inte det någorlunda svaga (men ytterst enerverande) högfrekventa tjutet från en dosa i rummet jag alltid sover i. En dag slutar man höra syrsorna. Och somliga (omnämnda undanräknade) kommer då säkert att förneka syrsornas existens.
Och så fick jag ungdomsbiljett på bussen. Betalade utan att fundera på saken men insåg att det var något som inte stämde. Det var för billigt. Fast gränsen går trots allt vid 26 om jag inte missminner mig, så det var kanske inte så konstigt att chauffören trodde att det var så det skulle vara. Erkännas bör att jag normalt skulle ha påpekat detta och bett att få betala mer (sån är jag), men att bussen var lite sen och jag tänkte att min hederlighet inte skulle uppskattats i det stressade läget.

Kändisskap:
Ständiga artiklar i de lokala tidningarna. Bra publicitet. - Nej, men titta! Där är vi igen.
Och igen.
Väntar lite på att någon tillslut ska bli trött på oss. Men än har det inte hänt. Mig veteligen.
- Är det där de där mandlarna vi såg i tidningen? (Tillslut presenterade jag dem som de från tidningen berömda.) Och nu i morse en ny artikel. Med ett citat från mig som slutkläm. (Sa jag så? Står det så måste det vara sant.) - " Jag misstänker att det kommer att bli populärt". Och det blev det. Tre timmar godistillverkning och närmare hundra glatt kladdande barn.
Jag kladdade också ganska glatt. Och tjuvsmakade ofta.
Man blir ständigt fotograferad på jobbet. Om man sticker ut huvudet genom en dörr. Eller gör något intressant. Som lagar mat.
Så är det.

Renhet:
Tog en lång dusch tidigare ikväll (det var trevligt efter ngr dagar med febrila barnaktiviteter). Jag fyllde bastuns förrum med ånga och bläddrade nyfiket runt bland flaskorna med schampo, balsam och duschkräm. Hittade ngt som såg dyrt ut och som luktade gott. Räknade förpackningarna och fick det till 46 st. 48 med de för hundar. Jag tror att det finns fler. Min mor gillar att köpa sånt och inte mig emot. Nu är jag ren. Annars brukar jag propagera för det onödiga i att tvätta sig och smörja in sig allt för ofta och det nödvändiga i lite smuts. Trots mitt vanemässiga bruk av vansinnigt hett vatten, som ska vara såå uttorkande, har jag inga större problem med torr hud (som i att jag inte brukar få så vansinnigt mkt sådant). Om jag (allt för ofta) smörjer in mig med "vårdande och välgörande" krämer däremot... Det är som om huden vänjer sig och slutar producera egen "mjukhållning".
Och förra sommaren tvättade jag inte min klänning på hela säsongen. Får se hur det bli i år. Jag säger som läkaren sa till en vän till mig: Tvål och vatten är hudens värsta fiender.
Jag gick på midsommarmiddag mjölig, svettig och eldröksluktande. Det gick jättebra. Maten var precis lika god som om jag varit ren.

Även om det är skönt att duscha...

Över och ut.

Idag har jag burit hemkärnat smör i min tygkasse. 
I en plastburk.
(Arbetsplatskärnat låter så fel även om det är mer korrekt. Hemkokt mos brukar de ju skylta med så min formulering går nog för sig.)
Det smakar mkt mkt gott! Jag har absolut obestämt mig helt enkelt!

Idag har jag även varit uttråkad i väntan på bussen. Och sedan varit tvungen att sitta uggla på den som en annan tomte. Ho ho. Det tar tid att åka buss när man vet hur fort det går med bil. Slutsats: Mjölkprodukter är bra men sk "mjölkbussar" är det inte. (För den som inte hört uttrycket så syftar det till en buss vars rutt  är den längst möjliga och som stannar på varje tänkbar plats för att lämna av mjölkflaskor/passagerare.) Den busslinje jag har i åtanke har bla två hållplatser som ligger högst fyrahundra meter från varandra.

Det var väl det.

Och alfa vill ha pengar av mig.

Och jag har fullt schema hej och hå.

Över och ut. Tut tut.

Det är fullkomligt fantastiskt att få vara ledig ibland. Men irriterande att solen försvinner när man tänker bada. Vi tänkte ta en promenad eftersom vädret var så fint. Fast det fina hade gått och gömt sig innan vi tog oss ut... Badkläderna i beredskap men inget mer än mina fötter i det kalla vattnet. Och nu då, när jag kommit in igen? Jo då skiner solen åter som en besatt.

Har varit och kikat på en lägenhet. Rätt schysst. Men rätt? (Dessutom är jag inte först i kön till den.)

Katterna sover och samlar kraft inför nattens bravader.

Över och ut.

Av någon anledning (nu outgrundig och glömd) loggade jag in på ett visst stort forum jag blivit medlem i av misstag (det är sant, jag visste inte vad det var den gången för länge sen) och spanade efter gamla bekanta. Men stället gör mig så innerligt trött (och jag är redan så trött). Svårmanövrerat, oöversiktligt och fult. Hade det inte varit för det hade jag nog kontaktat en massa gamla bekanta men nu får jag smida andra planer för den korta kvällen.

Över och ut och in i duschen och sov.

Det är inte bara taxibilar somär bra utan även bussar! Mindre bra är det att gå in i en dörrkarm så man sätter sig av smällen och får stora, stora bulan (fast speciellt ont gjorde det inte). Jag kommer för övrigt att lukta rök i flera dagar efter allt mandelkanderande. Även om jag duschar.

Jag luktar rök.
Ids inte bry mig.
Det är ju ändå medeltid på jobbet.

Jag luktar rök.
Ids inte bry mig.
Det är ju ändå medeltid på jobbet.

Konjak, Konrad. Lilla livet, Studsande saken som är enerverande men söt. Och ibland, när man ska sova, ett eller annat fult ord (men med den hund - förlåt - katt-blicken så...)  Än så länge vet jag inte riktigt vad han kommer att heta i slutändan. (Det blev en del Conny härom dagen och på ngt sätt kändes det riktigt ok även om jag egentligen inte gillar det namnet och han bara skulle sluta som kriminell vildkatt om han fick heta så. Statistiken ljuger aldrig...) 
Eliot har börjat vänja sig tror jag. Min lilla mes både biter tillbaka och gör små försök till bus och tvätt.

Nu är jag för trött för att skriva mer här. Över och ut.

Ledig.
Snart mat.
Katt bakom ryggen.

Över och ut (för snart ska jag ut och umgås).

Här på övervåningen är det varmt som i ett par vadmalsbyxor. Hur vet jag det? Jo jag har gått runt i ett par (lägg till slokhatt, gigantiska kängor, långärmad blus och linne-liv och skjorta och vadmalsväst och blodiga händer så har du mina senaste två dagar och morgondagen).

Över och ut.