Flakasand, felsägningar, stringtrosor och mc-klubbar.
I jakten på lagom beskrivande titlar på mina inlägg går tankarna till böcker jag fick lästa för mig som barn. Böcker som inleddes med rubriker istället för siffror. Och ibland fanns där (fast böckerna finns förstås fortfarande) långa beskrivningar av vad som skulle hända ("I vilken..."). Det tyckte jag om.
Hopp hopp till nästa punkt.
Om någon någon gång ska upp till norrbotten (speciellt de som inte varit där) så rekomenderar jag varmt att man ser till att pricka in det under Flakasands rock och blues-festival. Man behöver inte ens tycka om musiken. I går var första gången jag lyckades vara ledig just den dagen. Och det är vackert som synden. ("Synden är som dammet, ständigt återkommande". Vet inte varifrån citatet kommer, men det poppade just upp i mitt huvud, jag har läst det någonstans). Massa folk men inte trångt. En scen nere vid vattnet. Sol (inget regn på 18 år påstod de). Trevligt folk i alla åldrar. Bra musik. Väldigt vackert. Eldplatser som sprider ljus, värme och doften av grillad mat och grillat skräp. Berusade människor som står vid vattenbrynet och pissar. Två berusade kvinnor som hukar i buskarna. Den ena ramlar och den andra trillar när hon ska hjälpa sin vännina upp. Sen trillar båda igen. Trots detta (som var ganska underhållande för stunden) var det trevligt. Mkt trevligt. Vi var på väg därifrån någon gång efter halv ett på natten. Då var solen på väg tillbaka upp. (Det börjar bli mörkare på nätterna nu. Inte för att det blir mörkt. Men solen hinner gömma sig en stund innan den går upp igen. Härom natten drömde jag att det blivit vinter över en dag; kolsvart, snöigt och svinkallt.) Och månen var uppe. Det hade blivit vindstilla och vattnet var spegelblankt med stråk av älvdansardimma över. Kuperat landskap (vet inte om jag riktigt skulle kalla det berg, men det är det kanske). Tallar. Trolskt!
Men innan dess: En kvinna som sitter framför oss visar sina svarta stringtrosor och en av mc-killarna brevid mig fotograferar glatt (hans kamera hade zoom till skillnad från den i min mobil). - Snygg bild säger jag, och han håller med och går för att visa sin fru. (på 70-talet var de säkert riktigt coola. Nu är de ännu coolare.)
Kommer jag igång med att föra över foton till min dator ska jag lägga upp ngr här. På Flakasand alltså.
På tal om mc-folk så skulle jag vilja köra hoj. Bara för att kunna gå med i Läbbiga skogens mc. De har det absolut bästa namnet! (grannarna vid vår eldplats var inte med där).
En ung kille i sällskapet påminde mig om någon jag sett i trakterna kring min arbetsplats. Vilket leder vidare till min felsägning. När vi som vanligt bakade med barn och ett par undrade om det fanns bröd till försäljning till de vuxna så skulle jag säga att vill man ha bröd så far man skicka in barnen (och har man inga egna får man låna). Men jag sa att "om föräldrana vill ha barn" (så får man skicka in bröden).
Det var väl det. Över och ut tut tut.
Hopp hopp till nästa punkt.
Om någon någon gång ska upp till norrbotten (speciellt de som inte varit där) så rekomenderar jag varmt att man ser till att pricka in det under Flakasands rock och blues-festival. Man behöver inte ens tycka om musiken. I går var första gången jag lyckades vara ledig just den dagen. Och det är vackert som synden. ("Synden är som dammet, ständigt återkommande". Vet inte varifrån citatet kommer, men det poppade just upp i mitt huvud, jag har läst det någonstans). Massa folk men inte trångt. En scen nere vid vattnet. Sol (inget regn på 18 år påstod de). Trevligt folk i alla åldrar. Bra musik. Väldigt vackert. Eldplatser som sprider ljus, värme och doften av grillad mat och grillat skräp. Berusade människor som står vid vattenbrynet och pissar. Två berusade kvinnor som hukar i buskarna. Den ena ramlar och den andra trillar när hon ska hjälpa sin vännina upp. Sen trillar båda igen. Trots detta (som var ganska underhållande för stunden) var det trevligt. Mkt trevligt. Vi var på väg därifrån någon gång efter halv ett på natten. Då var solen på väg tillbaka upp. (Det börjar bli mörkare på nätterna nu. Inte för att det blir mörkt. Men solen hinner gömma sig en stund innan den går upp igen. Härom natten drömde jag att det blivit vinter över en dag; kolsvart, snöigt och svinkallt.) Och månen var uppe. Det hade blivit vindstilla och vattnet var spegelblankt med stråk av älvdansardimma över. Kuperat landskap (vet inte om jag riktigt skulle kalla det berg, men det är det kanske). Tallar. Trolskt!
Men innan dess: En kvinna som sitter framför oss visar sina svarta stringtrosor och en av mc-killarna brevid mig fotograferar glatt (hans kamera hade zoom till skillnad från den i min mobil). - Snygg bild säger jag, och han håller med och går för att visa sin fru. (på 70-talet var de säkert riktigt coola. Nu är de ännu coolare.)
Kommer jag igång med att föra över foton till min dator ska jag lägga upp ngr här. På Flakasand alltså.
På tal om mc-folk så skulle jag vilja köra hoj. Bara för att kunna gå med i Läbbiga skogens mc. De har det absolut bästa namnet! (grannarna vid vår eldplats var inte med där).
En ung kille i sällskapet påminde mig om någon jag sett i trakterna kring min arbetsplats. Vilket leder vidare till min felsägning. När vi som vanligt bakade med barn och ett par undrade om det fanns bröd till försäljning till de vuxna så skulle jag säga att vill man ha bröd så far man skicka in barnen (och har man inga egna får man låna). Men jag sa att "om föräldrana vill ha barn" (så får man skicka in bröden).
Det var väl det. Över och ut tut tut.
Kommentarer:
Trackback