trivial

att åka ner och hälsa på folk. Helt plötsligt när jag var i bokhandeln fick jag för mig det. Ville köpa oförskämt dyra chokladpraliner med flingor av salt på. Och gå på ngt café och prata om ingenting. Och kika runt. Och sitta vid  ett köksbord och läsa på kylskåpet. Och en massa annat.
Förr eller senare (toligen mycket senare) tittar jag förbi. När ni minst av allt anar det.



För övrigt hänger jag upp mig för mycket på pengar. Det måste låta som om jag har hakat upp mig.

Över och ut.