I vilket det är afton.

Först fick jag mat och sen fick jag plötsligt en katt med rosa nos i knät. Och genast blev kvällen mer lovande (pms). Konrad spinner högljutt. Jag försöker komma på en liknelse och eftersom tröskverk känns uttjatade tänker jag på en dynamo av det slag som brukade finnas på cyklar en gång i tiden. Inte för att de inte förekommer nu också. Jag har en. Som inte används, men ändå.

På trappavsatsen utanför lägenhetsdörren står ett par rosa "foppatofflor". Mer intensivrosa än Konrads nos. De är inte mina. Grannen ställer ofta skor utanför sin dörr.

Eliot går i cirklar. Kan ha fått permanenta nervskador från hjärnhinneinflammationen. Vi väntar och ser. Han har blivit en Pavlov-katt också. Kommer springande till köket så fort han hör micron. För att han skulle äta ordentligt (eller alls) när han var som värst köptes specialmat som värmdes i micron för att lukta extra smarrigt (mums...) och nu vill han ha all mat varm och mosad. Bortskämt litet djur det där. Som tror att han ska få gourmémat så fort micron används. Får det oftast.

På tal om kattmat så zappade jag som vanligt runt bland kanalerna (jag tycker fortfarande att det är ngt av en uppenbarelse att ha tillgång till tv trots att den hindrar mig från att göra ngt bättre av min tid). Där, i ett program av ngt slag på en kanal med ngt namn, såg jag en kvinna som alldeles nyligt genomgått en magsäcksoperation (gastric pypass tror jag att de sa) och därför bara fick äta flytande föda under ngr veckors tid. Hon sa att hennes katts mat aldrig luktat så inbjudande förut och att hon gärna skulle smakat lite (vilket hon förstås inte gjorde allvar av).
Så kan det gå.

Och nu ska jag gå till tv:n så jag inte missar något... Över och ut.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits