trivial

Karesmatiska ledare. Svavelosande eder. Den hängivna massans rop.
Jag har tittat på Carnévale och fascinerats av den smutsiga världen som målas upp (och där gick mina tankar plötsligt till steampunk igen) och brother Justin. Den ack så övertygande "mannen av Gud". Det känns så avlägset för mig (även om min livliga fantasi lätt flyttar mig dit).
Fast samtidigt...
Det vimmlar väl av dem tänker jag. De karesmatiska ledarna. De hängivna. Och för ngr dagar sedan singlade det ner ett flygblad genom brevinkastet. Vitt. Svart text med ngr få illustrationer (två). Ett vikt A4-papper som förkunnar att frälsning finns att välja. Där finns inget församlingsnamn (inte vad jag kan se iaf), de verkar snarare tycka mkt illa om kyrkorna och samfunden (se  det nedre av de kommande citaten). Det enda som finns är två namn med tillhörande telefonnummer att ringa  vid behov av förbön eller vid frågor.
Hot om förtappelse. Svart på vitt.

"Veten i då icke, att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän han bliver Guds ovän. (Jak. 4:4)"

Och...

"Fly ut ur Babel
Lämna de sovande, döda kyrkorna. Lämna kulturer, som är fulla av habegär och framgångstankar. Lämna de ljumma församlingarna, där man bara umgås, de som har förlorat Guds härlighet. Lämna de kompromissande, syndfulla, liberala kyrkorna. Lämna vilken kyrka det må vara som saknar den Helige Andes eld, övertygelse och hunger efter Guds helighet. Lämna de lagiska församlingar och sällskap som predikar frälsning genom gärningar. Lämna den katolska kyrkan där man tillber jungfru Maria. Fly ut ur babel, må var och en söka rädda sitt liv, så att ni inte förgås genom dess missgärning. (2 Tim. 3:1-5)"

Men vem är den stora skökan (tog inte med ngt av de stycken där hon figurerar)?

Jag vill så gärna tro att jag är vidsynt och accepterande. Men det är svårt ibland när andra inte verkar vara det. Och jag kanske bara lurar mig själv.

Över och ut och uppenbarligen mot förtappelsen.