I vilket jag har blivit ombedd att fundera på varifrån katter kommer.
Det ringde på dörren.
Här rings det inte på några dörrar tänkte jag och traskade misstänksamt ut i hallen. Kikade igenom tjuvkikshålet och tänkte Attans, prydliga kappor, det är Gehovas (inte i egen hög person).
Så jag vände på stället där i hallen.
Men jag visste att de hört mig. Och jag är inte alltid oartig. Så jag öppnade dörren. Och lyssnade tålmodigt. Slängde in ett litet försiktigt "jag är inte intresserad" när tillfälle gavs. Tog emot ett tunt blad som informerade mig om att Lidandet snart var slut. (Det är en fin och solig, om än något kylig dag idag. Och visst blev jag grinig när jag cyklat ner på stan bara för att upptäcka att biblio hade stängt, men nu ska vi inte ta i och tala om lidande.)
De frågade mig om jag trodde på Gud. Eller om jag trodde att allt bara hade dykt upp bara plupp? (Så vitt jag minns var det en liknande ordalydelse, men jag är kanske en lögnare så okristen jag är. Fast väldigt kristen ändå. Men på ett andra sätt. Nåväl.) De undrade, på samma gång intensivt och försynt, om jag trodde att de fina katterna som nosade runt där i dörröppningen kom ur ingenting. Om jag trodde på utvecklingsteorin kanske. Som ju bara är en teori...
(Kattuppfödarna skulle nog påstå att de haft ett finger med i spelet.)
Katter kommer ur kattmammors magar.
Så var det utrett.
Över och ut.
Här rings det inte på några dörrar tänkte jag och traskade misstänksamt ut i hallen. Kikade igenom tjuvkikshålet och tänkte Attans, prydliga kappor, det är Gehovas (inte i egen hög person).
Så jag vände på stället där i hallen.
Men jag visste att de hört mig. Och jag är inte alltid oartig. Så jag öppnade dörren. Och lyssnade tålmodigt. Slängde in ett litet försiktigt "jag är inte intresserad" när tillfälle gavs. Tog emot ett tunt blad som informerade mig om att Lidandet snart var slut. (Det är en fin och solig, om än något kylig dag idag. Och visst blev jag grinig när jag cyklat ner på stan bara för att upptäcka att biblio hade stängt, men nu ska vi inte ta i och tala om lidande.)
De frågade mig om jag trodde på Gud. Eller om jag trodde att allt bara hade dykt upp bara plupp? (Så vitt jag minns var det en liknande ordalydelse, men jag är kanske en lögnare så okristen jag är. Fast väldigt kristen ändå. Men på ett andra sätt. Nåväl.) De undrade, på samma gång intensivt och försynt, om jag trodde att de fina katterna som nosade runt där i dörröppningen kom ur ingenting. Om jag trodde på utvecklingsteorin kanske. Som ju bara är en teori...
(Kattuppfödarna skulle nog påstå att de haft ett finger med i spelet.)Katter kommer ur kattmammors magar.
Så var det utrett.
Över och ut.
Kommentarer:
Trackback