I vilket jag hittar de evinnerliga döskallarna i allt omkring mig (Eller: I vilket man skulle kunna tro att jag åkt bergochdal-bana.)
Vi for ut med Aniara på övernattning (efter diverse om och men som inte berodde på impellern). Fick en ö för oss själva. För att ingen var så dum att de åkte ut i tråkigt gråvädret. Skumpigaste resan hittills. Inte så blåsigt men fortfarande de klart mest märkbara vågorna. Bergochdal-bana med knuff. Små förtjusta (men lätt förskräckta) flickskrik från mig. Yihaa! Jag är en pirat!
Triangakök (för så säger jag av ohejdad vana) i mörkret. Och en eld som slutligen tog sig.
Med den sista sojafilén till vänster i bild.
Välbehövd vedeldad bastu.
Och så förstås en döskalle av fågelbajs på gångbrädan.
Över och ut.
Triangakök (för så säger jag av ohejdad vana) i mörkret. Och en eld som slutligen tog sig.
Med den sista sojafilén till vänster i bild.
Välbehövd vedeldad bastu.
Och så förstås en döskalle av fågelbajs på gångbrädan.
Över och ut.
Kommentarer:
Trackback