I vilket jag hittar de evinnerliga döskallarna i allt omkring mig (Eller: I vilket man skulle kunna tro att jag åkt bergochdal-bana.)

Vi for ut med Aniara på övernattning (efter diverse om och men som inte berodde på impellern). Fick en ö för oss själva. För att ingen var så dum att de åkte ut i tråkigt gråvädret. Skumpigaste resan hittills. Inte så blåsigt men fortfarande de klart mest märkbara vågorna. Bergochdal-bana med knuff. Små förtjusta (men lätt förskräckta) flickskrik från mig. Yihaa! Jag är en pirat!

Triangakök (för så säger jag av ohejdad vana) i mörkret. Och en eld som slutligen tog sig.



Med den sista sojafilén till vänster i bild.



Välbehövd vedeldad bastu.



Och så förstås en döskalle av fågelbajs på gångbrädan.



Över och ut.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits