I vilket vår hjälte visar sig vara den klant hon så lätt kan uppträda som.

Kartonger och katter och kaos överallt. Men förr eller senare ska slitet ta slut (om man tänker på det gamla kristna arbetar-sättet så lär det dock dröja ett tag).

   Dunderugnsrengöring är bra. Fast luktar skarpt. Och varför i hela friden är det extremt brandfarligt? (Jag kompenserade för min förmodade miljöpåverkan med mirakeltrasor och ibland en skvätt grönsåpa.)

   Klanten i mig (inte älsklingen alltså) hade till onsdagens stora städmarathon förberett för lunchpaus. Så långt allt lugnt. Började koka vatten till kryddstarka (nåväl) nudlar. Men! Kom plötsligt på att spisen inte får användas medans dunderrengöringen verkar och det gjorde den för fullt (och skulle så fortsätta i många timmar till).  Så jag  kastade mig över värmereglaget för att stänga av. Och fick vackert blötlägga min måltid i det, uppskattningsvis, åttiofemgradiga vattnet. Åt och suckade och fortsatte sedan duktigt att städa.


Det "kånka-grejer-i-smutsiga -skor" och kattsandstäckta -golvet.
Eller kanske en strand på Kap Verde.



Över och ut.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits