trivial

När jag var ganska liten men ändå stor och gick på gymnasiet bodde jag i en centralt belägen lägenhet på 24.8 kvadratmeter. Den hade ett badrum man nästan kunde vända sig om i, och kyl och frys stod i sovrummet/vardagsrummet/matrummet och lät på nätterna.
   Vägg i vägg med trappuppgångens dörr fanns en liten butik. En sådan som säljer allt möjligt men ingenting speciellt: Porslinsfiguriner och småplock och sådant. I fönstret hade de en lavalampa. Jag ville ha en. Men lavalampor kostade  pengar och sådant hade jag inte mycket av .
   På den tiden brukade jag gå mellan matbutikerna  (min lägenhet var placerad mitt emellan två av dem) för att få tag på de biligaste matvarorna. Bröd därifrån. Och äpplen därifrån. Och morötter. Ungefär en gång i kvartalet gick jag på fik. Det var den stora lyxen som planerades långt i förväg.
   Och då jag inte hade råd med någon lavalampa brukade jag stanna upp utanför butikens skyltfönster och beundra den. Helst när det blivit kväll och mörkt. Stå där i flera minuter och titta på vaxet. Frysa lite. (Jag börjar tänka på flickan med svavelstickorna, men så eländigt var det verkligen inte.)

   Nu för tiden har jag en lavalampa. Minns inte om jag fick eller köpte den. Den är fin.

Och lite då och då kommer jag att tänka på vad jag hörde på radio en gång: Att lavalampor har använts till att skapa koder och talserier då människans hjärna tenderar att skapa mönster och det är något man kan vilja undvika. (Fast jag gillar att skapa mönster, även om själva sömnaden och idéprocessen oftast är roligare.)

Jag får en bild i huvudet då, av en massa siffror som simmar runt där inne.