trivial

Igår stekte solen över min arbetsplats och den Thailändska festival som gick av stapeln där. Det kändes passande och  handmålade solparasoll såldes till höger och vänster (och som smör i solsken osv). Och jag var mycket road.

Tills jag fick upp ögonen för en överdådig kjol av samma slag som de vackra danserskorna trippade runt i.

Det stod M på påsen den låg i och jag tänkte att den kanske skulle kunna gå på. Så vi tog ut den ur påsen och jag bad att få  låna med mig den och smita in på personalhuset för provning. Trampade föväntansfullt på mina bara fötter in i husets svalka.
     Men det fanns inte en chans i hela klibbhettan att jag skulle få den över höfterna. Så gigantisk är jag väl ändå inte tänkte jag. Men tjugofemcentimetersglipan (som uppstod innan jag ens kommit till det bredaste stället) gav uttryck för något annat.

När jag snopen gick tillbaka för att återlämna kjolen fick jag syn på den thailändska storleksanvisningen på avigsidan.

XL.


Jag får sy en egen.





Över och ut. 

Oj oj oj. Jag måste komma fram till hur jag gör med utbildningen. Men jag vet inte vad jag ska ta mig till så jag försöker bara låta bli att fundera över det. Smart plan....

Jag tittar på och gosar med getter istället.




Över och ut.

    Jag tycker om daggkåpor och tog bilderna på väg till jobbet första arbetsdagen (då jag fortfarande trodde att jag skulle hinna med att lägga ut dem samma dag...).




Över och ut.

Ibland kan det kanske gå till överdrift tänkte jag och gick.






    Tittade in på mataffären efter jobbet (det är första gången på flera år som de har haft öppet på midsommardagen). För att få mig något litet till livs (eller något stort). Kände mig busig och dekadent som satsade på halloumi och färska tomater och ingenting mer. Jo, passionsfrukt, men de tänkte jag ha till efterrätt så det räknas inte.

    Stod snällt i kassan, beredd att vränga min kasse (som jag, utan logik, uttalar kasche)  ut och in ifall minsta ifrågasättande av min ärlighet skulle dyka upp.

    Påpekade glatt för kassörskan att hon höll på att ta alldeles för lite betalt för mina tomater då det var de svenska, och tre gånger så dyra, frukterna jag lagt mina vantlösa fingrar på. Hon knappade leende in det korrekta priset och jag drog mitt kort, betalade och rev loss kvittot.
    Packade sedan ner varorna i min okontrollerade påse medans jag som alltid (även när jag handlat med scannerpistol) kastade ett tröttsmetigt getöga på kvittot.

    Och upptäckte till min förskräckelse att hon tagit betalt för en passionsfrukt för lite. Två kronor och tjugo öre till borde de få! Men kassörskan var upptagen med nästa kund och jag tänkte att hon nog inte ville krångla med mitt lilla problem. Bli tvungen att få underskrifter och göra rättelser (eller vilka procedurer som ska genomföras). Att hon kanske skulle kalla mig dum bakom min smala rygg.

Eller att hon skulle ta min ärlighet för överspel och tro att jag hade kassen full med stöldgods.

Så jag gick.


Över och ut genom dörrarna till affären.

Inte i maten eller någonting sådant (även om min halloumi var seg nog för det). Utan i tankarna. Jag påbörjar en tanke, släpper den och börjar på något nytt bara för att i nästa sekund gå tilbaka till den första. Effektivt tänker jag. Hålla många bollar i luften. Men när jag ska tillbaka till den första tanken måste jag tänka om den från allra första början då jag hunnit glömma det så fiffigt tänkta.




Jag vill åt min egen dator så att jag kan lägga in bilder.

Saknar förra sommarens ekorre och får för mig att en ekorrtatuering säkert skulle vara fint...

Önskar att jag hade hund (kastade mig över en av besökarnas valp och ursäktade mig med att det måste hända jämt och att det därför är ok).

Har bakat fem sorters kakor i vedspisen på jobbet idag. Nu krävs det bara två till (sorter, inte antal) och en tårta för att vi ska kunna visa upp ett riktigt kafferep imorgon.

Jag vill bo i en svamp
annars får jag kramp.

Di dum.

Men jag vill inte förklara vad förra inlägget handlade om (jag hade skrivit ytterligare inlägg, om saker jag inte kommer att ta upp här, och det gick inte att publicera dem så jag blev förbannad).

Jag har bakat bröd på jobbet.
Och vi slog rekord. Igen.

Jag är strandsatt i den här stan då inga bussar går till jobbet hemifrån mig  imorgon och på söndag.

Nu är alla utom jag och en katt bortresta.

Hurra för vilda ff-fester i midsommarnatten! (ff = fasterfria)

Eller kanske snarare sömn.

    Och jag är antagen till distansutbildningen. Men det ger mig mycken huvudbry då det inte bara handlar om ifall det godkänns från kassans sida. Utan också om hur i hela sommarlandet jag ska kunna finansiera kursböcker och material och studieresa när jag oftast inte ens har pengar till hyran.


Över och ut. (Ska nu trötthetskollapsa och drömma trevligheter.)

Jävla skit. Igen. Förklaring kommer kanske en annan dag.

Mitt huvud surrar av alla saker som jag måste hinna med idag.

Hjälp!

Så jag tar en liten paus och skriver här.

Om jag nu bara kunde komma ihåg vad det var jag skulle skriva...

Igår blev det iaf båttur till ö med vedeldad lånebastu. Och ett oväntat möte med båtens första ägare (vars existens vi inte kände till).

Och så försökte jag lära Loe att säga kyckling. Inte pipa som en. Utan säga ordet.

Jag kan inte vara riktigt klok spm försöker med sånt.

Men tro det eller ej (ni lär inte tro mig): I morse när de fick sin frukost och Loe pep och gnällde som vanligt så sa jag - Säg kyckling.

Och han gjorde det.

Inte så välartikulerat. Men tydligt nog för alla två människor inom hörhål.






Över och ut.

Min hjärna är bortkopplad.

Sommarsäsongen har satt igång och med ens har jag gott om jobb. Och en annan dygnsrytm att anpassa mig till. Det kommer. Men har inte gjort det än.

Jag handlade mat på vägen hem en dag. Sa att jag visste vad jag skulle köpa men antagligen skulle komma ut med ingenting annat än ballonger.

Jag är helt enkelt slut. Och har känt av en lurande förkylning (de är sådana lögnare). Lagt dansrep på det.

Nu är det helg och jag är ledig. Så jag måste hinna med allt jag inte hinner när jag jobbar. Och det är en del.





För övrigt glömde jag ballongerna.




Över och god natt.

Ni måste lyssna till det här.

    Senaste tiden har Eliot varit extra mån om mig. Jag vet inte om gosdjurets beteende kan kopplas till hans hjärnskada eller om det handlar om något annat. Men resultatet blir iallafall att han svansar efter mig och gnäller när det börjar närma sig läggdags. Nöjer sig gör han först när jag frågar om vi ska gå och lägga oss. Då blir det gåsrad till sovrummet.

Han kanske tänker på att jag börjar jobba imorgon och behöver få ordning på min dygnsrytm.



(Det är inte så att förra sommarens sjukdom får honom att krympa, det här är en gammal bild, nästan lika gammal som Eliot.)

Över och ut.

    För stunden lutar jag åt 1980-tal beträffande min smaklösa klädsel. Inte för att jag tror att det är så många andra som kommer att ta temat på fullaste allvar.

    Men det gör inget, för jag har så lite neonfärger i min garderob att det, förutsatt att jag väljer den stilen, kommer att luta mer åt en rockig madonna än Susanne Lanefelt i träningsbody med string.

Och det är mer snyggt än smaklöst...

Madonnastilen alltså.


Och för att det inte ska bli för mycket text till trötta hjärnor lägger jag in en snodd bild som inte har något med saken att göra mer än att jag har turkos ögonskugga och att det fanns på åttiotalet. Inte för att det syns på den bilden (som jag har jag snott från Jonas).




En gång i tiden tänkte jag att jag inte skulle lägga upp bilder på mig själv. Men jag tröttnade på att jobba på att inte låtsas om min ytliga "Tittapåmigvisstärjagsnygg-sida".





Sen blev jag trött och tänkte att det var läggdags.


Över och ut.

Temafest är det som gäller imorgon (fast idag eftersom klockan tydligen hunnit passera tolv utan att jag märkt att vagnen blivit en pumpa igen).

"Smaklöst och billigt."

Eller om det var "Billigt och smaklöst."

Någon sa att det blir lätt för mig.



Men hur ska jag kunna välja bland allt jag har?




Över och ut.

Över och ut.

Idag är jag en enerverande väckarklocka.


Som ska försöka rädda danskjolen.

Och svära över båtmotorer (förutsätter jag).




Snart börjar jobbet.


Har ni vägarna förbi så är jag med i en dansuppvisning på Kulturens hus den artonde. Jag har ingen aning om hur vi ska bli någorlunda samstämmiga tills dess. (Och det känns väldans konstogt att inte vara den som drar i trådar.)
   Men det är inte hela världen.




Över och ut.

Dammsugaren har varit framme.

Rent tekniskt dock, om man utgår ifrån att städskåpet är mackapärens egentliga boning, har den varit framme i flera veckor. (Varför heter det städskåp om det inte lever upp till sitt namn?) 

Men nu har jag nyttjat den.

Hav förtröstan, jag har inte utplånat de lurviga råttorna, jag har bara trimmat dem en aning.




Och nu väntar jag spänt på min belöning. Minst en tårta som talar om för mig hur duktig jag har varit.
(Eftersom det finns talande födelsedagskort och tårtor med halvnakna kvinnor i så måste det gå att få tag på en talande tårta någonstans i världen.)

Jag väntar....

Hum di dum di dum.

Väntar fortfarande.




Över och ut.






Väntar...