I vilket jag är ärlig.
Ibland kan det kanske gå till överdrift tänkte jag och gick.
Tittade in på mataffären efter jobbet (det är första gången på flera år som de har haft öppet på midsommardagen). För att få mig något litet till livs (eller något stort). Kände mig busig och dekadent som satsade på halloumi och färska tomater och ingenting mer. Jo, passionsfrukt, men de tänkte jag ha till efterrätt så det räknas inte.
Stod snällt i kassan, beredd att vränga min kasse (som jag, utan logik, uttalar kasche) ut och in ifall minsta ifrågasättande av min ärlighet skulle dyka upp.
Påpekade glatt för kassörskan att hon höll på att ta alldeles för lite betalt för mina tomater då det var de svenska, och tre gånger så dyra, frukterna jag lagt mina vantlösa fingrar på. Hon knappade leende in det korrekta priset och jag drog mitt kort, betalade och rev loss kvittot.
Packade sedan ner varorna i min okontrollerade påse medans jag som alltid (även när jag handlat med scannerpistol) kastade ett tröttsmetigt getöga på kvittot.
Och upptäckte till min förskräckelse att hon tagit betalt för en passionsfrukt för lite. Två kronor och tjugo öre till borde de få! Men kassörskan var upptagen med nästa kund och jag tänkte att hon nog inte ville krångla med mitt lilla problem. Bli tvungen att få underskrifter och göra rättelser (eller vilka procedurer som ska genomföras). Att hon kanske skulle kalla mig dum bakom min smala rygg.
Eller att hon skulle ta min ärlighet för överspel och tro att jag hade kassen full med stöldgods.
Så jag gick.
Över och ut genom dörrarna till affären.
Tittade in på mataffären efter jobbet (det är första gången på flera år som de har haft öppet på midsommardagen). För att få mig något litet till livs (eller något stort). Kände mig busig och dekadent som satsade på halloumi och färska tomater och ingenting mer. Jo, passionsfrukt, men de tänkte jag ha till efterrätt så det räknas inte.
Stod snällt i kassan, beredd att vränga min kasse (som jag, utan logik, uttalar kasche) ut och in ifall minsta ifrågasättande av min ärlighet skulle dyka upp.
Påpekade glatt för kassörskan att hon höll på att ta alldeles för lite betalt för mina tomater då det var de svenska, och tre gånger så dyra, frukterna jag lagt mina vantlösa fingrar på. Hon knappade leende in det korrekta priset och jag drog mitt kort, betalade och rev loss kvittot.
Packade sedan ner varorna i min okontrollerade påse medans jag som alltid (även när jag handlat med scannerpistol) kastade ett tröttsmetigt getöga på kvittot.
Och upptäckte till min förskräckelse att hon tagit betalt för en passionsfrukt för lite. Två kronor och tjugo öre till borde de få! Men kassörskan var upptagen med nästa kund och jag tänkte att hon nog inte ville krångla med mitt lilla problem. Bli tvungen att få underskrifter och göra rättelser (eller vilka procedurer som ska genomföras). Att hon kanske skulle kalla mig dum bakom min smala rygg.
Eller att hon skulle ta min ärlighet för överspel och tro att jag hade kassen full med stöldgods.
Så jag gick.
Över och ut genom dörrarna till affären.
Kommentarer:
Trackback