I vilket jag provat en ny smakombination.
Jag har smak för det dyra. Tänk att en passionsfrukt kan kosta så mycket.
Så när jag skar upp frukten var jag förtsås mån om att få med varanda droppe. Men några hamnade på skärbrädan. Och eftersom jag är en person som slickar rent tallrikar (iallafall om det finns sås på dem, eller kaksmulor, eller något annat) så doppade jag fingret i det och slickade njutningsfullt upp den gula passionsfruktsaften. (Passions-saft lät i mina öron lite för mycket som något hämtat ur en kioskroman. Fast frågan är om mittt ordval blev så mycket bättre.)
Problemet var bara att det fanns rester av vitlök på brädan.
Och det, mina vänner, är ingen god kombination (och smaken sitter i ett tag...)
Vilket förstås inte hindrade mig från att slicka i mig alltihop.
Vill man vara fin får man lida pin och vil man få i sig all fruksaft får man också göra det. Lida pin alltså. För det var ingen kioskromansomskrivning det här.
Över och ut.
Så när jag skar upp frukten var jag förtsås mån om att få med varanda droppe. Men några hamnade på skärbrädan. Och eftersom jag är en person som slickar rent tallrikar (iallafall om det finns sås på dem, eller kaksmulor, eller något annat) så doppade jag fingret i det och slickade njutningsfullt upp den gula passionsfruktsaften. (Passions-saft lät i mina öron lite för mycket som något hämtat ur en kioskroman. Fast frågan är om mittt ordval blev så mycket bättre.)
Problemet var bara att det fanns rester av vitlök på brädan.
Och det, mina vänner, är ingen god kombination (och smaken sitter i ett tag...)
Vilket förstås inte hindrade mig från att slicka i mig alltihop.
Vill man vara fin får man lida pin och vil man få i sig all fruksaft får man också göra det. Lida pin alltså. För det var ingen kioskromansomskrivning det här.
Över och ut.
Kommentarer:
Trackback