I vilket jag så smått börjar undra om mina tidsinlägg aldrig tar slut.
Ibland har jag känsla för tid.
Eller så handlar det om min känsla för mat (du är så fin min kära lilla matbit, du är så fin min kära lilla didum).
Jag var i full färd med att koka ris till sushi nämligen. Hade ställt timern på mobilen. Och sen kopplat in den till datorn för att föra över några bilder.
Och för någon minut sen undrade jag om det inte borde ringa snart, tittade på mobildisplayen och konstaterade att den måste ha avaktiverats av bildöverföringen.
Aj aj...
Så jag trampade nervöst ut i köket.
Bara för att upptäcka att det var pecis perfekt kokat.
Hurra för mig!
Och för sushi.
Över och ut.
Eller så handlar det om min känsla för mat (du är så fin min kära lilla matbit, du är så fin min kära lilla didum).
Jag var i full färd med att koka ris till sushi nämligen. Hade ställt timern på mobilen. Och sen kopplat in den till datorn för att föra över några bilder.
Och för någon minut sen undrade jag om det inte borde ringa snart, tittade på mobildisplayen och konstaterade att den måste ha avaktiverats av bildöverföringen.
Aj aj...
Så jag trampade nervöst ut i köket.
Bara för att upptäcka att det var pecis perfekt kokat.
Hurra för mig!
Och för sushi.
Över och ut.
Kommentarer:
Trackback