I vilket jag ger tips på hur man kan paralysera mig. (Man vet aldrig när det kan vara bra att veta.)

Om någon vill förhäxa mig någon gång kan de alltid köra förbi med ett tåg med riktigt många vagnar. Jag kommer att stå som förstenad och bara titta. Fråga mig inte varför det fungerar så.





För övrigt fick en av mina kusiner barn ganska nyligt. Grattis till henne!

Den här gången är det väl ändå dags att döpa barnet efter mig? Övertyga maken om att det visst är ett bra namn. Jag kan då inte se något negativt i att ingen annan på Island heter Alexandra. Då riskerar man inte att vända sig om när man hör sitt namn ropas ut - bara för att inse att man inte var det rätta exemplaret.

Och om den där vulkanaskan fortsätter att cirkulera i luften och omöjligör mina framtidsplaner så vill jag åtminstone ha något slags kompensation.



Över och ut.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits