trivial

Jag tappar sällan bort saker. Förlägger inte solglasögon eller paraplyer när jag är ute på vift. Visserligen använder jag inte paraply. Och hemma händer det att jag lägger saker på ställen jag sedan glömmer bort. Men de är inte borttappade för det. Bara i säkert förvar någonstans där ingen inbrottstjuv kan hitta dem.

I alla fall.

Strax innan jul slarvade jag bort en vante. Min varma grå vante. Den kanske ligger övergiven på busstrafikens hittegodsavdelning och ropar ynkligt efter mig i denna stund. Jag har den i vart fall inte.

Så jag la vantarna på ett par av Kojalans vantar. Inte riktigt lika varma, men fullt funktionabla.




Igår cyklade jag till affären med en lång lista späckad av livsnödvändiga saker som chips och halloumi. Jag använder mig av shopexpress och packar direkt i påsarna (vilket jag alltid ångrar om det blir avstämning). Det negativa med att inte begagna sig av några vagnar eller korgar det är att händerna blir fulla (helan går). Så jag stoppar en av de två kassarna i vänster ficka tillsammans med diverse skräppapper och handlingslistan och shopexpress-pistolen. Och i den högra får cykellamporna sällskap av min mössa med hansdkarna tryggt innuti. Så gott det nu går. Hälften hänger utanför. Där får de gona sig tills påsarna börjat fyllas på och jag kan flytta över dem (jag vill inte behöva hämta upp mössa och vantar från botten av påsen när det är dags att fara hem).

Det är fullt med folk. Och kön till kassan är inte av denna värld. Det har tydligen uppstått krångel med kortläsaren så att till och med shopexpress-kön är lång. Till slut tar sig en överlastad Alex ut till cykeln. Står och funderar på hur jag ska lyckas lasta på allt utan att blöta ner kattsandspåsen. Hittar en torr fläck att ställa ner den på. Hänger på kassarna på var sin sida av styret. Får fast sandsäken på pakethållaren. Halar upp lamporna ur kappfickan och fäster dem. Låser upp cykeln. Kommer på att jag behöver mössan och vantarna och lirkar fram dem ur påsen jag flyttat över dem till. Fiskar fram en vante.

Och famlar förgäves efter den andra.

Suckar djupt.

Låser cykeln. Lastar av mina kassar och säcken. Går till förbutiken och ber att få ställa mina saker där. Hastar runt inne i butiken med blicken stint i golvet. Frågar två personer ur personalen om de sett någon ensam handske. Ger upp. Hämtar mina saker. Lastar på.

Och cyklar hem med bara högerhanden i varmt förvar. Det var inte mer än 8-10 minus och jag var svettig så det gick bra, inga förfrysningar. Jag låtsades att jag såg cool ute med min assymetri.


Har jag nu riktigt tur är det en grå vänstervante jag har kvar från den senaste bortslarvningen så att jag kan para ihop dem.









Över och ut.