Allt det vita där ute är sand.

Jag bor i en öken.





Över och ut.

Klev av bussen på väg hem från jobbet. Började gå och insåg att min rygg fortfarande gör ont. (Den har hållit på med det ett tag nu. Kanske 14 år. Eller en vecka i alla fall.)

Så jag började fantisera - låtasdes att jag var en person som jobbar och sliter på fabrik. En annan tid. Monotona rörelser och falukorv till middag.

Euskkefeurats "Tankar på nattgammal is" blev mitt soundtrack där jag traskade fram.






Över och ut.

Över och ut.

Jag har fått höra att det härjar plusgrader i andra delar av landet.

Som om jag skulle gå på den lätta.

Det snöar.




Över och ut.

Om ja försöker se ut mer som Amelie, kommer min omgivning att börja se mer ut som ett färgmanipulerat Paris?

Vid jultid svor jag över skinnväskan jag sydde till mamma och tänkte - aldrig mer.

Så igår började jag på nästa.



(Jag tänker att jag behöver en egen, en som ska hålla i evigheter så att jag inte behöver göra några fler. Iallafall inte till mig själv.)

(Och jag vet hur lång tid "evigheter" är.)







Över och ut.

Dålig dag.

Och så över och ut förstås...

"Ingen reklam tack"-skylten till trots fick vi Sverigehäftet i brevinkastet. Så jag bläddrade runt bland alla fantastiska erbjudanden. (Somliga skulle endast läsas av män över 40, men jag struntade i förbudet och lärde mig att "Man kan säga att de har lyckats utveckla en sammansättning av örter, vitaminer och mineraler som är väl anpassade för mäns vitalitet." Bra att veta).

Där fanns minst två uppslag om lån (av pengar, inte böker). Varav ett sa sig låna ut till de som vanligen inte får lån. De vägrade lägga ut uppgifter på ränteatsen - hänvisade till en hemsida.
Det andra var ett bolag med en fot som symbol. En fot? För att de är kopplade till Ingvar Carlsson? För att de tänker trampa på dig när du väl fått dina pengar?

Jag förstår inte.




Men vem behöver pengar när man har frukt? Säger jag för att motivera min inslängda bild. Och för att jag gillar frukt. Fast de kostar pengar. Om de inte växer på tomten.



Över och ut.

Men jag är tillräckligt nöjd med kostymbilden. Jag är ingen konstnär och det här ska inte vara ett konstverk heller. (Nej, jag fiskar inte efter komplimanger. Därmed inte sagt att folk inte får komma med sådana. Men kom i så fall på något annat än bilden att säga något trevligt om.)





Över och ut.

Jag läste en annons i tidningen.

I vilket det stod "Säljes OMG".

Vad då Oh my God, tänkte jag...







Över och ut.

Som att jag vill förbättra små bitar av världen.

Sen kommer jag till sans och sätter igång med mitt pysslande istället.

Men så var det just det här med pysslande. Och sekelskiftet som jag studerat en del på sista tiden. Där fanns suffragetterna. De som ville förändra världen (det fanns tydligen en hel del vegetarianer bland de kvinnorna på tal om ingenting alls). Och här sitter jag med min kostymskiss till Ljubov Ranevskja i Körsbästrädgården och mitt ganska lockiga hår och så min önskan om mindre grupper på textilslöjden.



Men hur ska jag kunna göra någon skillnad? Vem lyssnar på mina inre monologer? (Antagligen ingen, för hade någon verkligen tagit sig tid att göra det så hade världen sett mycket annorlunda ut vid det här laget. Eftersom mina inre monologer är fantastiska och kloka och oemotsägliga).


Över och ut.

Över och ut.

För Dr Horrible´s singalong blog. Se den! Om inte har tänkt göra det så kan ni alltid åtminstone lyssna på en av låtarna.

Men gör inte det. Se den istället.

Just nu:

Sitter jag vid datorn med Eliot strax intill. Han trycker sig mot laptopens sida där varmluften sipprar ut.

Jag har läst ut "Tofflan byter hamn" av Gösta Gustaf-Janson. Trevlig bok. Väldigt mycket bokklubben Svalan. Man kan känna det på lukten.

Den utspelas i ett tidigt 60-tal.

På tal om tal (inte matematiktal) så är det sekelskiftet som gäller för mig. Inte det senaste utan det innan. På söndag ska jag ha färdiga skisser på hur jag vill att teaterkostymen ska se ut. Jag vet inte än. På min jakt efter idéer gör jag ideligen mina sedvanliga avstickare till 20-talet (och drömmen om att jag ka vinna pengar, bli bjuden på en trevlig och lagomexklusiv fest och därför få tillfälle att beställa hem en tjusig klänning).

Kommer ni ihåg kapten klänning?

Det gör inte jag.

Men väntar jag bara tillräckligt länge bleknar önskan bort och jag kommer på annat än pärlbroderade klänningar att sukta efter.

Jag vill också läsa till attributmakare. Men varför egentligen? Slutdatumet för ansökan närmar sig och även om jag vet att det aldrig varit aktuellt att söka nu så gör det lite ont i magen på mig.

Eller så är jag bara väldigt mätt och det är det jag känner av.

Annars är det jobba som gäller. Och lite dansa. Och sällskapsspel när tillfälle ges.






Över och ut.

Hello hello hello. Is there anybody out there?





Över och ut.

Hej!

Det var väl det. Jag har inte skrivit så mycket här senaste tiden. Men man ska ju ha något att säga först. Eller så ska man ha hittat på något.

Och det har inte jag.

Hej.

Över och ut