I vilket jag erkänner att jag har ljugit. En gång.

Vid jultid svor jag över skinnväskan jag sydde till mamma och tänkte - aldrig mer.

Så igår började jag på nästa.



(Jag tänker att jag behöver en egen, en som ska hålla i evigheter så att jag inte behöver göra några fler. Iallafall inte till mig själv.)

(Och jag vet hur lång tid "evigheter" är.)







Över och ut.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits