I vilket jag förfasas.
Över att nässprayen jag köpte kan leda till bland annat koma vid överdos.
Över och ut.
Över och ut.
I vilket det vankas middag.
Palt (utan fläsk). Med lingonsylt och smör. Det ska bli gott.
Och här är en lite suddig Konrad. Han är inte alltid så suddig men det händer.
(Det är en Thomas som fotat)
Och här är en lite suddig Konrad. Han är inte alltid så suddig men det händer.
(Det är en Thomas som fotat)
I vilket jag är uppe mitt i natten.
Busigt, va?
Även om inte alla håller med om att det är det än.
Men så ska jag ju inte gå och sova än heller.
Inte enligt min plan iaf...
Den består av Jack of all trades.
Över och ut.
Även om inte alla håller med om att det är det än.
Men så ska jag ju inte gå och sova än heller.
Inte enligt min plan iaf...
Den består av Jack of all trades.
Över och ut.
I vilket jag vill ha tårta.
Jag vill ha tårta!
http://www.englishrussia.com/?p=851
= En mkt fin sida.
http://www.englishrussia.com/?p=851= En mkt fin sida.
I vilket det blåser.
Det är blåsigt. I morse (morgon och morgon... men nästan) när jag vaknade hade nästan vart enda blad på en buske utanför köksfönstret blåst av. Nu är det cirkus femton kvar (ja, jag räknade).
Har nu fått tag på och skickat alla papper Alfa ska ha. Och hittat ngr nya jobb att söka. Men idag är det fredag och då sysslar man inte med sånt.
Eller sånt här.
Hej hej.
Har nu fått tag på och skickat alla papper Alfa ska ha. Och hittat ngr nya jobb att söka. Men idag är det fredag och då sysslar man inte med sånt.
Eller sånt här.
Hej hej.
I vilket jag saknar folk.
Ibland glömmer jag nästan bort att jag är så långt borta från en massa folk. Sen kommer jag på att det vore trevligt att sätta sig på ett plan och titta förbi. Och efter det kommer jag på att det kostar pengar.
I övrigt skiner solen och ett flertal av träden är i det närmaste neonfärgade.
Strax ska jag promenera över till lägenheten och göra en lista över det som fattas. Och lite senare ska jag till yogan. Den här gången tänker jag inte försöka använda mitt eftermosiga huvud till att handla. Sist försökte jag övertyga mig själv om att flaskorna med munskölj egentligen var duschkräm eftersom det var det jag var ute efter.
Och på tal om hjärnor som inte riktigt fungerar så ringde jag bostadsbolaget och klagade på att jag inte hade ngr ugnsplåtar. Det hade jag visade det sig när bovärden kom förbi och visade den hemliga gömman för sådant. Ibland undrar jag hur (eller om) jag tänker.
Nåväl och över och ut i solen.
I övrigt skiner solen och ett flertal av träden är i det närmaste neonfärgade.
Strax ska jag promenera över till lägenheten och göra en lista över det som fattas. Och lite senare ska jag till yogan. Den här gången tänker jag inte försöka använda mitt eftermosiga huvud till att handla. Sist försökte jag övertyga mig själv om att flaskorna med munskölj egentligen var duschkräm eftersom det var det jag var ute efter.
Och på tal om hjärnor som inte riktigt fungerar så ringde jag bostadsbolaget och klagade på att jag inte hade ngr ugnsplåtar. Det hade jag visade det sig när bovärden kom förbi och visade den hemliga gömman för sådant. Ibland undrar jag hur (eller om) jag tänker.
Nåväl och över och ut i solen.
Hösten är här.
Och med den förkylningen. I förrgår köpta jag ingefära och honung och små echineagard-tabletter (med en konsistens som ligger någonstans mellan vingummi och gelé). Igår gick jag och dansade. Meningen var förstås inte att jag skulle anstränga mig. Eller rättare sagt, den ursprungliga meningen var att jag skulle göra det. Sen blev jag förkyld. Men jag var tvungen att fara till Luleå för att kolla in magdansen (jag envisas dock med att säga orientalisk dans). Och när jag var där var jag ju tvungen att pröva lite. Bra lite... Känner mig ganska matt idag. Dansläraren verkar vara en mkt bra pedagog och jag skulle bli alldeles olycklig om jag inte kan fortsätta dansa. Men så är det det där med restider och bussar. Får se om jag lyckas lösa det hela. (Jag måste skaffa körkort.)
Och idag har jag varit på cellprovskontroll. Mysigt... Nu måste jag bara vänta på provsvar i en månad ungefär. Visst är det kul att vara tjej ibland.
Och idag har jag varit på cellprovskontroll. Mysigt... Nu måste jag bara vänta på provsvar i en månad ungefär. Visst är det kul att vara tjej ibland.
I vilket halsen värker.
Jag vägrar bli förkyld nu! Ska köpa ingefära och hunung och göra dunderdryck (jag höll på att stava göra med gj, det hade nog varit värre än gårdagens punch).
Idag har jag packat upp kartonger. Lägenheten kanske blir beboelig i början av oktober. En månad efter inflyttningen. Så kan det vara. Då kommer det förhoppningsvis att finnas en stor och bred säng också. Det känns vuxet på ngt vis (jag vägrar begripa att jag nog kan räknas som vuxen). Jag har Ica-kort också. Men katterna kunde gott vara fler.
Över och ut.
Idag har jag packat upp kartonger. Lägenheten kanske blir beboelig i början av oktober. En månad efter inflyttningen. Så kan det vara. Då kommer det förhoppningsvis att finnas en stor och bred säng också. Det känns vuxet på ngt vis (jag vägrar begripa att jag nog kan räknas som vuxen). Jag har Ica-kort också. Men katterna kunde gott vara fler.
Över och ut.
Fortsättning på förra.
Underhåll kallar de det (Alfa).
Men jag är inte underhållen.
Ingen panik dock. Än.
Men jag är inte underhållen.
Ingen panik dock. Än.
Ett flertal jippie.
Jag har fått ett lass möbler. Jippie!
Och varit på middag med kollegor. Jippie!
Och ska äta god frukost med mjukost med smak av ädelost och punch (somliga skulle säga att jag är konstig). Och apelsin också. Jippie! Men jag kan inte logga in på Alfakassan för de håller på med ngt på sidan. Mindre jippie. Och en av mina förra arbetsplatser har fortfarande inte skickat alla papper jag måste ha av dem. Blä.
Över och ut för nu.
Och varit på middag med kollegor. Jippie!
Och ska äta god frukost med mjukost med smak av ädelost och punch (somliga skulle säga att jag är konstig). Och apelsin också. Jippie! Men jag kan inte logga in på Alfakassan för de håller på med ngt på sidan. Mindre jippie. Och en av mina förra arbetsplatser har fortfarande inte skickat alla papper jag måste ha av dem. Blä.
Över och ut för nu.
I vilket det är afton.
Först fick jag mat och sen fick jag plötsligt en katt med rosa nos i knät. Och genast blev kvällen mer lovande (pms). Konrad spinner högljutt. Jag försöker komma på en liknelse och eftersom tröskverk känns uttjatade tänker jag på en dynamo av det slag som brukade finnas på cyklar en gång i tiden. Inte för att de inte förekommer nu också. Jag har en. Som inte används, men ändå.
På trappavsatsen utanför lägenhetsdörren står ett par rosa "foppatofflor". Mer intensivrosa än Konrads nos. De är inte mina. Grannen ställer ofta skor utanför sin dörr.
Eliot går i cirklar. Kan ha fått permanenta nervskador från hjärnhinneinflammationen. Vi väntar och ser. Han har blivit en Pavlov-katt också. Kommer springande till köket så fort han hör micron. För att han skulle äta ordentligt (eller alls) när han var som värst köptes specialmat som värmdes i micron för att lukta extra smarrigt (mums...) och nu vill han ha all mat varm och mosad. Bortskämt litet djur det där. Som tror att han ska få gourmémat så fort micron används. Får det oftast.
På tal om kattmat så zappade jag som vanligt runt bland kanalerna (jag tycker fortfarande att det är ngt av en uppenbarelse att ha tillgång till tv trots att den hindrar mig från att göra ngt bättre av min tid). Där, i ett program av ngt slag på en kanal med ngt namn, såg jag en kvinna som alldeles nyligt genomgått en magsäcksoperation (gastric pypass tror jag att de sa) och därför bara fick äta flytande föda under ngr veckors tid. Hon sa att hennes katts mat aldrig luktat så inbjudande förut och att hon gärna skulle smakat lite (vilket hon förstås inte gjorde allvar av).
Så kan det gå.
Och nu ska jag gå till tv:n så jag inte missar något... Över och ut.
På trappavsatsen utanför lägenhetsdörren står ett par rosa "foppatofflor". Mer intensivrosa än Konrads nos. De är inte mina. Grannen ställer ofta skor utanför sin dörr.
Eliot går i cirklar. Kan ha fått permanenta nervskador från hjärnhinneinflammationen. Vi väntar och ser. Han har blivit en Pavlov-katt också. Kommer springande till köket så fort han hör micron. För att han skulle äta ordentligt (eller alls) när han var som värst köptes specialmat som värmdes i micron för att lukta extra smarrigt (mums...) och nu vill han ha all mat varm och mosad. Bortskämt litet djur det där. Som tror att han ska få gourmémat så fort micron används. Får det oftast.
På tal om kattmat så zappade jag som vanligt runt bland kanalerna (jag tycker fortfarande att det är ngt av en uppenbarelse att ha tillgång till tv trots att den hindrar mig från att göra ngt bättre av min tid). Där, i ett program av ngt slag på en kanal med ngt namn, såg jag en kvinna som alldeles nyligt genomgått en magsäcksoperation (gastric pypass tror jag att de sa) och därför bara fick äta flytande föda under ngr veckors tid. Hon sa att hennes katts mat aldrig luktat så inbjudande förut och att hon gärna skulle smakat lite (vilket hon förstås inte gjorde allvar av).
Så kan det gå.
Och nu ska jag gå till tv:n så jag inte missar något... Över och ut.
I vilket jag väntar.
Jag är uttråkad. Väntar på mina möbler (och det kommer att dröja). Väntar på att det ska komma något bra på tv. Väntar.
Som handlar om religion.
Karesmatiska ledare. Svavelosande eder. Den hängivna massans rop.
Jag har tittat på Carnévale och fascinerats av den smutsiga världen som målas upp (och där gick mina tankar plötsligt till steampunk igen) och brother Justin. Den ack så övertygande "mannen av Gud". Det känns så avlägset för mig (även om min livliga fantasi lätt flyttar mig dit).
Fast samtidigt...
Det vimmlar väl av dem tänker jag. De karesmatiska ledarna. De hängivna. Och för ngr dagar sedan singlade det ner ett flygblad genom brevinkastet. Vitt. Svart text med ngr få illustrationer (två). Ett vikt A4-papper som förkunnar att frälsning finns att välja. Där finns inget församlingsnamn (inte vad jag kan se iaf), de verkar snarare tycka mkt illa om kyrkorna och samfunden (se det nedre av de kommande citaten). Det enda som finns är två namn med tillhörande telefonnummer att ringa vid behov av förbön eller vid frågor.
Hot om förtappelse. Svart på vitt.
"Veten i då icke, att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän han bliver Guds ovän. (Jak. 4:4)"
Och...
"Fly ut ur Babel
Lämna de sovande, döda kyrkorna. Lämna kulturer, som är fulla av habegär och framgångstankar. Lämna de ljumma församlingarna, där man bara umgås, de som har förlorat Guds härlighet. Lämna de kompromissande, syndfulla, liberala kyrkorna. Lämna vilken kyrka det må vara som saknar den Helige Andes eld, övertygelse och hunger efter Guds helighet. Lämna de lagiska församlingar och sällskap som predikar frälsning genom gärningar. Lämna den katolska kyrkan där man tillber jungfru Maria. Fly ut ur babel, må var och en söka rädda sitt liv, så att ni inte förgås genom dess missgärning. (2 Tim. 3:1-5)"
Men vem är den stora skökan (tog inte med ngt av de stycken där hon figurerar)?
Jag vill så gärna tro att jag är vidsynt och accepterande. Men det är svårt ibland när andra inte verkar vara det. Och jag kanske bara lurar mig själv.
Över och ut och uppenbarligen mot förtappelsen.
Jag har tittat på Carnévale och fascinerats av den smutsiga världen som målas upp (och där gick mina tankar plötsligt till steampunk igen) och brother Justin. Den ack så övertygande "mannen av Gud". Det känns så avlägset för mig (även om min livliga fantasi lätt flyttar mig dit).
Fast samtidigt...
Det vimmlar väl av dem tänker jag. De karesmatiska ledarna. De hängivna. Och för ngr dagar sedan singlade det ner ett flygblad genom brevinkastet. Vitt. Svart text med ngr få illustrationer (två). Ett vikt A4-papper som förkunnar att frälsning finns att välja. Där finns inget församlingsnamn (inte vad jag kan se iaf), de verkar snarare tycka mkt illa om kyrkorna och samfunden (se det nedre av de kommande citaten). Det enda som finns är två namn med tillhörande telefonnummer att ringa vid behov av förbön eller vid frågor.
Hot om förtappelse. Svart på vitt.
"Veten i då icke, att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän han bliver Guds ovän. (Jak. 4:4)"
Och...
"Fly ut ur Babel
Lämna de sovande, döda kyrkorna. Lämna kulturer, som är fulla av habegär och framgångstankar. Lämna de ljumma församlingarna, där man bara umgås, de som har förlorat Guds härlighet. Lämna de kompromissande, syndfulla, liberala kyrkorna. Lämna vilken kyrka det må vara som saknar den Helige Andes eld, övertygelse och hunger efter Guds helighet. Lämna de lagiska församlingar och sällskap som predikar frälsning genom gärningar. Lämna den katolska kyrkan där man tillber jungfru Maria. Fly ut ur babel, må var och en söka rädda sitt liv, så att ni inte förgås genom dess missgärning. (2 Tim. 3:1-5)"
Men vem är den stora skökan (tog inte med ngt av de stycken där hon figurerar)?
Jag vill så gärna tro att jag är vidsynt och accepterande. Men det är svårt ibland när andra inte verkar vara det. Och jag kanske bara lurar mig själv.
Över och ut och uppenbarligen mot förtappelsen.
I vilket jag plötsligt...
...känner ett stort behov av att bygga steampunk saker. Måste... Bygga... Hitta... Saker att plocka isär.
Och kan jag inte bygga vill jag bara ha. Så vackert.
Och kan jag inte bygga vill jag bara ha. Så vackert.
I vilket jag följde en länk.
Och kom till ett personlighetstest ( http://se.41q.com ) som påstår följande om mig:
Din personlighetstyp:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta med förmåga at se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.
Hur väl jag själv tycker att det stämmer låter jag vara osagt. Men det var lite roligt att göra.
Över och ut.
Din personlighetstyp:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta med förmåga at se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.
Hur väl jag själv tycker att det stämmer låter jag vara osagt. Men det var lite roligt att göra.
Över och ut.
I vilket det är julafton.
Det började med en nynnad julsång i sängtrasslet och jag insåg att det måste vara julafton idag.
Strax efter det ringde det på dörren och två unga flickor frågade om jag ville köpa jultidningar.
Och då skingrades mina sista tvivel.
Julklappar inhandlades.
Och det blir pannkakor med grädde till julmiddag (med rårörda och ekologiska lingon för mig).
Och det finns en sodastreamer här.
Och häromdagen såg jag Gudfadern (3an) och åt spaghetti med parmesan och tomatsås gjord på ekologiska tomater från Sicilien.
Strax efter det ringde det på dörren och två unga flickor frågade om jag ville köpa jultidningar.
Och då skingrades mina sista tvivel.
Julklappar inhandlades.
Och det blir pannkakor med grädde till julmiddag (med rårörda och ekologiska lingon för mig).
Och det finns en sodastreamer här.
Och häromdagen såg jag Gudfadern (3an) och åt spaghetti med parmesan och tomatsås gjord på ekologiska tomater från Sicilien.
Till vilket tv inspirerat.
Jag såg delar av en dansk dokumentär på tv häromdagen.
Förenklat sa forskarna där att våra hjärnor (som inte hunnit med i vår tekniska utveckling riktigt) är anpassade för att leva i grupper om 60-70 personer. Det betyder att som vi lever idag får vår hjärna fler intryck än den hinner sortera och vi blir stressade. - Vilket stänger av nybildningen av hjärnceller vilket i sin tur leder till att vi blir glömska och förvirrade och i förlängningen deprimerade. Upplyftande eller hur...?
Alla borde helt enkelt bilda små små samhällen och flytta ut på landet och leva som i filmen Tillsammans. Eller valfritt annat typ av samhälle. Jag skulle kanske personligen välja ett mer postapokalyptiskt-inspirerat.
Förenklat sa forskarna där att våra hjärnor (som inte hunnit med i vår tekniska utveckling riktigt) är anpassade för att leva i grupper om 60-70 personer. Det betyder att som vi lever idag får vår hjärna fler intryck än den hinner sortera och vi blir stressade. - Vilket stänger av nybildningen av hjärnceller vilket i sin tur leder till att vi blir glömska och förvirrade och i förlängningen deprimerade. Upplyftande eller hur...?
Alla borde helt enkelt bilda små små samhällen och flytta ut på landet och leva som i filmen Tillsammans. Eller valfritt annat typ av samhälle. Jag skulle kanske personligen välja ett mer postapokalyptiskt-inspirerat.
I vilket cyklar spelar en stor roll.
Jag tror att det var i fredags (absolut tidigast torsdag) som jag såg en annons för ett jobb jag ville söka. De ville ha ansökan brevledes (riktigt brev) senast onsdag (idag). Så jag ägnade en hel del av min helg till att fundera över formuleringar, gå igenom mitt CV, göra research för att hitta mer info om arbetsplatsen och, förstås, skriva själva ansökan.
På måndag cyklade jag iväg till biblioteket för att kunna skriva ut mitt slit. (Åh, vad jag gillar bibliotek. Egentligen.) Och jag skaffade mig ett lånekort (fint kort) och bokade dator. En timme fick jag vänta på den (sånär som på ngr minuter hit eller dit). Bläddrade i tidningar och läste en rolig serie-bok.
Sen krånglar internet! Det tar mig gott och väl tjugo minuter att komma in på min mail. Datorn tänker i evigheter, påstår att ngt är fel, jag söker andra vägar för att komma in på sidan, den påstår att det är fel. Och fel igen. Och sen vill den inte logga in mig. Och så tänker den... Nåväl och iallafall. Tjugo minuter och ngr barnböcker senare kommer jag in på min mail.
Den bifogade filen går inte att öppna (biblioteksdatorer och deras utrymmen och deras brist på program!)! Men förutseende som jag varit har jag även infogat min ansökan och mitt CV i själva mailet så jag markerar det som jag vill ha och skriver ut. Går till disken och får en bunt papper med hotmails loggor och allt annat som hör till. 2kr/sida koster det. Och är fullkomligt oanvändbart. Jag ser gråtfärdig ut (nästan iallafall) och slipper betala. Tänker högt att arbetsförmedlingen kanske kan hjälpa mig och cyklar iväg.
Till en helt annan del av stan.
Får mig en kölapp. Väntar. Får hjälp. Kvinnan vill självklart hjälpa mig och gör vad hon kan. Men datorer är inte hennes grej och jag får inte knappa i den själv för att få fram filen (vilket jag tror att jag skulle lyckats med utan större problem). Hon rekomenderar mig att cykla till ett annat ställe. Som ligger i samma hus som biblioteket..!
Så jag cyklar dit. Förklarar läget. Får tillgång till en dator. Öpnnar min fil efter lite småkrångel. Skriver ut... Och av någon anledning lägger skrivaren all min text på ett papper. Lager på oläsligt lager. Men jag lurar den och får till slut ordning på hela konkarongen. Cyklar till pressbyrån. Får tag på det sista c5 kuvertet och hittar en postlåda.
Oj oj oj säger jag bara.
Däremellan hann jag även hämta ut nycklarna till min fina fina lägenhet.
Och igår köpte jag en röd sammetssoffa. Har alltid velat ha en sån. Den är sliten. Men kostade 80kr. Jag är nöjd och nu hoppas jag bara på att vi lyckas frakta iväg den innan de stänger på fredag (den måste vara hämtad då).
Punka fick jag också. På väg till Reprisen där soffan fanns. Pang sa det och helvete sa jag.
Över och ut (och i måndags var jag helt slut).
På måndag cyklade jag iväg till biblioteket för att kunna skriva ut mitt slit. (Åh, vad jag gillar bibliotek. Egentligen.) Och jag skaffade mig ett lånekort (fint kort) och bokade dator. En timme fick jag vänta på den (sånär som på ngr minuter hit eller dit). Bläddrade i tidningar och läste en rolig serie-bok.
Sen krånglar internet! Det tar mig gott och väl tjugo minuter att komma in på min mail. Datorn tänker i evigheter, påstår att ngt är fel, jag söker andra vägar för att komma in på sidan, den påstår att det är fel. Och fel igen. Och sen vill den inte logga in mig. Och så tänker den... Nåväl och iallafall. Tjugo minuter och ngr barnböcker senare kommer jag in på min mail.
Den bifogade filen går inte att öppna (biblioteksdatorer och deras utrymmen och deras brist på program!)! Men förutseende som jag varit har jag även infogat min ansökan och mitt CV i själva mailet så jag markerar det som jag vill ha och skriver ut. Går till disken och får en bunt papper med hotmails loggor och allt annat som hör till. 2kr/sida koster det. Och är fullkomligt oanvändbart. Jag ser gråtfärdig ut (nästan iallafall) och slipper betala. Tänker högt att arbetsförmedlingen kanske kan hjälpa mig och cyklar iväg.
Till en helt annan del av stan.
Får mig en kölapp. Väntar. Får hjälp. Kvinnan vill självklart hjälpa mig och gör vad hon kan. Men datorer är inte hennes grej och jag får inte knappa i den själv för att få fram filen (vilket jag tror att jag skulle lyckats med utan större problem). Hon rekomenderar mig att cykla till ett annat ställe. Som ligger i samma hus som biblioteket..!
Så jag cyklar dit. Förklarar läget. Får tillgång till en dator. Öpnnar min fil efter lite småkrångel. Skriver ut... Och av någon anledning lägger skrivaren all min text på ett papper. Lager på oläsligt lager. Men jag lurar den och får till slut ordning på hela konkarongen. Cyklar till pressbyrån. Får tag på det sista c5 kuvertet och hittar en postlåda.
Oj oj oj säger jag bara.
Däremellan hann jag även hämta ut nycklarna till min fina fina lägenhet.
Och igår köpte jag en röd sammetssoffa. Har alltid velat ha en sån. Den är sliten. Men kostade 80kr. Jag är nöjd och nu hoppas jag bara på att vi lyckas frakta iväg den innan de stänger på fredag (den måste vara hämtad då).
Punka fick jag också. På väg till Reprisen där soffan fanns. Pang sa det och helvete sa jag.
Över och ut (och i måndags var jag helt slut).