trivial

Kojalan  - Brukar pizza innehålla val?

Jag  - Va!? Nej! Vad då?

Kojalan  - Det står på Dr Oetkers pizza att den är valfri.



(I bladet från ICA)


Över och ut.

När jag var en ännu mindre pys än jag är idag gillade jag kinderägg. 

Sanningen att säga så gör jag det fortfarande.

    Jag gillade chokladen. Och sakerna inuti så klart. Mest tyckte jag om de små gjutna figurerna som man inte behövde montera. Inte för att jag ogillade att sätta ihop sakerna. ( Däremot ogillade jag när vuxna jag bad om hjälp tog över helt och inte lät mig pyssla. Men med tanke på att det roligt så är det inte så underligt egentligen. Själv gjorde jag nyligen mer än vad som behövdes på ett av brorsbarnens ickekinderäggs-projekt). Jag gillade dem bäst för att de, i mina ögon, helt enkelt var finast. (Nu kom jag plötsligt på att jag hade en pytteliten häst i tenn när jag var ett pytt.  Undrar vart den tog vägen? Och var den om ifrån? Och undrar varför jag inte kan hålla mig till ämnet.)

Nåväl.

Dags datum tror jag att de gjutna figurerna fortfarande finns någonstans hos föräldrarna. Att de ligger i en eller annan plåtburk och väntar på Godot. Byggsatsvarianterna är nog slängda. Iallafall de flesta. Jag sörjer inte. Men en står på hyllan ovanför spisen. En Frankensteinkanin. Tror jag...

Undrar varför jag är så inne på låtsaskaniner (se  bland annat min asien-inspirerade klänning) när jag inte har något speciellt förhållande till de riktiga?

Jag kanske ska skylla på boken "Den långa flykten".

Eller något annat.




Över och ut.

Att jag ska bli lite klokare.

Får se hur det går.


Över och ut.

Kan det ha stått Kossab på joggingkvinnans rygg. Jag har insett att det finns ett företag i trakterna som heter så (firmabil på stan).

Men varför skriva med textilpennor istället för att trycka upp i såfall?

Jag vet inte jag...


Över och ut.

    Pga att jag har en snäll mamma, som ler lite och säger att hon hon känner de som är värre när jag säger att jag är lika bortskämd som hennes barnbarn, har jag tyg hemma. Till danskläderna jag börjat sy. Och till 20-tals klänningen som väntar.

Och så håller jag påmed ett litet båtprojekt. Mugge bigge mugge bigge tuff tuff tuff utan både mahognyskrov och ruff ruff ruff . (Visst sätter den sig lätt på hjärnan?)

Men när jag efter frukosten tänkte att det var pysseldags kastade jag inte mig och saxen över något av de projekten. (Det är farligt att kasta sig med saxar i handen om ni undrar.)

Utan jag tog ett gammalt linne jag fått av Ale en gång och restbitarna från den grå klänningen med huva.

Resultatet får mig att tänka på Pippi Långstrump.

Jag säger inte att det finns någon logik bakom det.














Över och ut.

    Så startade jag upp datorn. Bland annat för att leta upp telefonnummret till Alfa. Och får till min förskräckelse reda på att deras nya telefontider är 8-12. Och klockan är förstås mer än så. Jävlar, eller något likartat, tänker jag. Suckar och skiver in i min kalender att jag måste ringa på måndag pip pip.

    Men någonting, jag vet inte vad, får mig att logga in till mina personliga sidor. och döm om min förundrade förvåning så har jag fått svar. På ett mail jag skickade för bara en dag sen (eller var det två?). Och de säger att jag har rätt. Och att pengarna kommer till veckan.

Inga stora pengar som täcker mina räkningar.

Men pengar!




Över och ut.

Inte snyggaste bygget i stan men katterna klagar inte över sin nya lekmöbel.



Suddiga bilder kan vara smickrande.


Över och ut.

Över och ut.

Gissa vad?
 
    Alfakassan krånglar med mig igen. Jag tror att det handlar om samma sak som förra gången. En spärr  som de, sist jag pratade med dem, sa att de tagit bort. Då intygen de begärt (som de inte begärt) inte behövdes förrän i juni. Krångligt det här. Och nu påstår de att de inte fått intyg de begärt (som de inte begärt). Jag har mailat dem. Men tänker nog ringa imorgon för säkerhets skull.

Telefonkö...



Jag har nog med klumpar i magen som det är över min icke-existerande ekonomi. Ville inte gå upp i morse. För pengarna och skräpet i kökets skull. Tror jag iallafall.


Tur att det finns snälla människor som skänker en spillbitar (men det är en annan och än så länge hemlig historia).




Över och ut och suck och stön.

Jag måste lära mig att hålla munnen stängd  tänker jag för hundrade gången när en fluga landar i min mun under cykelturen.

Men inte lyckas jag med det.

Om man bortser från igår då flugan istället gosade in sig i mitt öga.






Över och ut.

En kvinna som var ute och joggade.

Ingenting konstigt med det.

Men varför stod det kossa skrivet på ryggen med textilpennor?

Jag kan komma på flera scenarion, men inget av dem känns riktigt troligt.






Över och ut.

   Någon gång under alla de timmar jag tittade på tv igår såg jag en skvätt av ett svenskt reseprogram. De var i London. Och drack "Afternoon Tea". Förstås. Den mycket engelska värden kom med kuriosa under sittningen. Han berättade om hur traditionen med testund etablerades i England. Och att man av tradition häller i mjölken först. För att man en gång i tiden var rädd om sina sköra små porslinskoppar och trodde att de kunde spricka av värmen från det heta teet.
   Mannen sa också att ett av de sätt man kan hålla koppen på (för att vara korrekt) är att spreta med lillfingret. Och sen sa han att det beror på att kopparnas öron var så små (ännu mindre då än nu) och att man spretade för att visa upp handen på det mest fördelaktiga viset.

Men vänta nu!

Jag har fått lära mig att man spretade med lillfinget för att se elegant ut för att hovet gjorde sånt. För att så många hade syfilis (vilket bland annat kan leda till stelhet).

Det ena behöver förstås inte utesluta det andra. Absolut inte.

Men är det så att det jag fått höra bara är nonsens eller undanhöll engelsmannen delar av sanningen för att det låter illa?



Över och ut.

Loe gillar att sova på golv som den hund han inte är och Eliot somnar vid matskålarna.


Över och ut.

Jag låg på soffan och Tristan på mina ben.



Över och ut.

Varifrån kommer uttrycket "vakna på fel sida"?

Jag försökte precis surfa efter talesättets historik, men det gick inte så bra.


Över och ut.

Så här ligger det till i min lilla låda: Jag har inga planer på att sy till andra mer än vad jag gör. Det finns ingen ekonomi i det. Som en liten extrainkomst någon gång ibland kanske. Men inte annars. Marknaden är för liten för att det ska vara någon idé att starta eget.
    För att jag i slutändan ska få ut minsta lilla krona ur det hela måste jag ta så mycket betalt att vanligt folk inte har råd (utom möjligen kanske en gång i livet). Så ge er (jag har vaknat på fel sida idag och är oförskämd).


Över och ut.

Kan ni tänka er!? Jag har sytt. En kjol blev det. (Obs! detta har ingenting med danskläderna att göra, de är en annan historia som ännu inte hunnit bli historia.)







(Men även om jag lobbar för etsy.com känns det inte alls aktuellt för mig.)

Över och ut.

Nu har jag tyg. Och min ögon lyser av galen pyssellusta. Det ska bli danskläder tänker jag.

De ska inte se ut som de nedan (jag sydde de jag har på mig, inte de andra).
 




Smink och miner kan göra en hel del för att förändra utseendet.



Över och ut.

Så det så.




Över och ut.

I bastun (med sitt angränsande duschrum) uppe hos föräldrarna bor 34 flaskor schampo och balsam (varav fyra i miniformat). Plus två flaskor (schampo dt med) till hundarna. Där bor även en spindel modell stor (dock inte nog storväxt för att finnas på sidorna för "plusmode" i Ellos) och en groda. Grodan var jag tvungen att plocka upp och konversera en stund. Spindeln fick jag aldig nöjet att bekanta mig med.




Huset ligger utanför bild och på höger sida. Så nu har ni en vägbeskrivning.



På buss på väg hem igen. Lite speglingar i fönsterrutan.




Över och ut.

Jag har inte tid att skriva här idag.









Jag tänker.

På val. Inte djuret. Fast det betyder förstås att jag precis gjorde det.
Och på danskläder (och bristen på tyg till det på IKEA).
Och att ett blygsamt antal läsare inte är samma sak som blygsamma läsare.


Så jag hinner inte skriva ett endaste dugg.

(Det duggade lite förut.)




Över och ut.

Jag jobbade hårt för att övertala kojalan att man bara förstör godis och chips-aptiten genom att äta mat först. Men jag misslyckades fatalt.



Över och ut.

Vem som kom på att det är käckt med byxor  med mängder av volanger om man dansar tribal elller gothic (magdans)?

För jag förstår inte. Det finns så mycket annat snyggt man kan välja.



Över och ut.







(Hade tänkt länka, men sitter vid en dator som har pop up blockering så jag kan inte klistra in några adresser enkelt. Och vem orkar följa länkar.)

Nu ska här fixas och stå i. Jag ska göra smörgåstårta och tvåfärgad chokladmousse. Fast förstås inte stå i något av det rent bokstavligt. Även om det säkert är mysigt med mousse mellan tårna. Så nu vet ni vad som händer om man hälsar på här. Och vad man missar om man inte gör det.



Ungefär sån här ska den bli. Fast ännu bättre och ännu godare. Och med räkorna vid sidan om.


Över och ut.

På väg hemfrån dansen igår.








Över och ut.

(Det var betydligt ljusare i verkligheten.)

    Det finns ingen frukostmat hemma. Eller rättare sagt fanns ingen. Jag slängde ihop scones med blåbär i. För liten mängd för att ge någon tydlig smak, men fullt tillräckligt för att ge en distinkt blålila färg. Till det Tant Grön. Som är ett te. Grönt. Och smaksatt med apelsin,morot och chili. Det doftar underbart och smakar inte så mycket sämre. Mycket gott alltså.

    Medans brödet gosade sig i ugnen försökte jag läsa tidningen. Tre katter ville också vara med. Jag gav upp.












Över och ut.

Fast jag kan absolut inte ta åt mig äran för så många av dem.




SnEliot.

SmEliot (Alternativt Smell a lot.)

DrEliot. (Han är bra på det när han äter och dricker med hela bröstet.)

BlåstEliot. (Om han var en yrkesman.)

KvEliot.

Katten med en tuffsig FEliot.

GnEliot.

I put a spEliot on you.





Och det finns många många fler att tillgå. Men nån måtta får det vara.


Över och ut.

Jag har lyckats trampa på Loe två gånger inom loppet av några få minuter. Med ett mycket lätt tryck (inte för att jag väger tre kilo utan för att jag märkte vad som höll på att hända). Jag skäms. Han måste tro något illa om mig. Som att jag vill trampa honom mör inför middagen. Vår lilla Särimmer.


Över och ut.

Fast om sanningen ska fram så är det så för det mesta.




Över och ut.

Varför i hela helskotta vägrar systemet lägga in min utvalda profilbild?

Rättelse - varför får jag fram den om jag klickar på "min profilbilde" (långt ner på högersidan och med ett litet rött x i en vit kvadrat) fast den inte syns av sig själv.

Funkar det så för er med?


Över och ut.

Det är kanske inte meningen egentligen. Att man ska bifoga kopior på alla betyg och arbetsintyg med ansökan. Eller så är det inte meningen att man ska ha gjort så mycket annat innan man söker.

Men nu har jag iallafall klistrat igen kuvertet.

Och, tro det eller ej, fått ett snabbt, om än kanske något kryptiskt svar, från Alfakassan om vad som gäller.

Jo då, man kan få bidrag om man studerar deltid på distans (men inte om man studerar på mer än 50%).

Men! Man får inte gå en utbildning som kan ses som en fortsättning på tidigare studier, och det ska prövas från fall till fall.

Undrar vad de skule säga om den utbildning jag söker. Den skulle kanske kunna ses som en förlängning av vad jag läst tidigare. Får vänta och se.




En bild från studenten för att illustrera studietemat i inlägget. Det börjar bli en stund sen. I förra veckan tror jag det var.



Över och ut. 

Det här är jag:



Jag är grönaktig av ilska.

Och uppenbarligen stornäst.

Det fanns säkert en god tanke bakom. En tilltro till att det skulle gynna individen likaväl som samhället.

På något sätt.

Men jag är dum och grön och gjord av lera.

Och kan inte för mitt liv förstå mig på de 75 tilldelade deltidsdagarna!

Inte alls!

Förklara för mig!




Över och ut.

    Vad ska jag göra med mitt liv? I natt drömde jag att jag skulle gifta mig, men när brudgummskojalan försvann bestämmdes det att  jag skulle nöja mig med min gamla vän GrönKarin (jag känner så många Karin).

Det kändes inte riktigt rätt.
  
(Det dök även upp en massa lajvare i det hela som tyckte att de skulle liva upp tillställningen genom att kidnappa mig.)

Det är kanske det jag ska göra med mitt liv. Gifta mig med GrönKarin. Fast jag misstänker att hon har andra planer.

   

    Jag har suktat, eller iaf halvsuktat för att det känns så osäkert, efter att gå en distansutbildning i teaterkostym. Men jag kan inte få CSN för den räknas som gymnasieutbildning. Och jag är rädd för att jag inte kan få någon a-kassa heller. Även om jag skulle kunna jobba samtidigt. Jag skulle verkligen behöva ett jobb.

För säkerhets skull försöker jag få iväg en ansökan till utbildningen i tid. För man vet aldrig vad framtiden kan erbjuda med sitt sköte och andra klyschor.




Över och ut.

Det var länge länge sen jag fyllde år. Och ett bra tag sen påskägget.

Och jag gillar presenter.

På jul äter man sill, potatis, ost, bröd, gravad lax och kanske ett ägg. Iallafall äggröra om man är hos oss. Och så får man julklappar.

På påsk äter man definitivt ägg. Och ofta gravad lax. Och kanske en liten sillbit. Och potatis. Och så får man färgglada pappägg med godis och kanske något mer i.

På midsommar äter man färsk potatis (den som sedan ska räcka ända till påska) och sill och gravad lax och ett ägg med räkor på.

Men presenterna då?!









Över och ut.

(Jag ritade en fin present i paint för att illustrera och ytterligare förtydliga, men det gick inte att lägga in den. Skitpresent. Eller jag menar inte så förstås.)

    Jag har smak för det dyra. Tänk att en passionsfrukt kan kosta så mycket.

    Så när jag skar upp frukten var jag förtsås mån om att få med varanda droppe. Men några hamnade på skärbrädan. Och eftersom jag är en person som slickar rent tallrikar (iallafall om det finns sås på dem, eller kaksmulor, eller något annat) så doppade jag fingret i det och slickade njutningsfullt upp den gula passionsfruktsaften. (Passions-saft lät i mina öron lite för mycket som något hämtat ur en kioskroman. Fast frågan är om mittt ordval blev så mycket bättre.)
 
Problemet var bara att det fanns rester av vitlök på brädan.

Och det, mina vänner, är ingen god kombination (och smaken sitter i ett tag...)

Vilket förstås inte hindrade mig från att slicka i mig alltihop.

Vill man vara fin får man lida pin och vil man få i sig all fruksaft får man också göra det. Lida pin alltså. För det var ingen kioskromansomskrivning det här.




Över och ut.

Ibland tänker jag att Loe kanske inte har riktigt alla hästar hemma. Eller så är det just det han har. Och de stampar och frustar så högljutt att han inget annat hör.
- Nej!
Hum di dum di dum, gnägg och frust och sockerbitar.
- Nej!
Men han reagerar inte.
På någonting.
Eller tittar på dig med sina stora och oskyldiga "Make it Happen"ögon (hur skulle ett par ögon kunna göra något ofog och är man född i en M-kull så måste man leva upp till sitt namn.)




Över och ut.

När man nämner ord som kiwi, knäckebröd, avocado och te kan man lätt lura sig att tro att mina frukostar är nyttiga.

Men jag har allt fått höra att man förstör det nyttiga i teet när man häller i mjölk. Och det gör jag, i mängder.







Över och ut.

Om jag köper en vibratone får jag ett smart måttband på köpet.







Och jag som redan innan jag fick veta det brukade känna press att hävda min intelligens.



Över och ut.

Och den ser ut så här:




Över och ut.

   De ligger överallt (nej, jag pratar inte om ngr orgier). Jag menar skisserna på saker jag vill sy. Precis som katthåren dyker de upp på alla platser man kan tänka sig. Och ännu fler man inte kan tänka sig. Fast än så länge har jag inte hittat några skisser i sockerskålen. Katthår däremot...





Tjugotalstemat väntar på sitt tyg.




Och en vacker dag kommer jag kanske att sy en jumpsuit.


För att bara nämna något.




Över och ut.

Vi tog ut katterna. De övar på att vara utomhus. Går i sele. Jamar ynkligt och nosar nyfiket. Men läskigt är det! Loe verkade gilla småkillarna som lekte strax intill. Tristan blev panikslagen.

Och killarna (i 7-8 års åldern) undrade om Kojalan var min son...

Jag tröstar mig med att  tänka att min åldersuppfattning också var luddig när jag var sju, jag tyckte att de som var tolv var i princip vuxna.





Lika välkamouflerad i norrbotten som på en savann.


Över och ut.

Jag är en ökänd godisråtta. Som lyckades tigga till mig en äkta mexikansk sötsak av Ale.





Mumsig sockrad chili-pasta.



Över och ut (jag tänker äta lite godis till mellanmål).

Så här såg det ut där (och det var tillräckligt varmt för att gå utan jacka och det mesta av snön är borta och det är bra.)




Över och ut.

    Alldeles nyss frågade jag Kojalan varför de lägger upp sådana vansinniga inlägg på blogg.se:s starsida. Han förklarade tålmodigt att det är för att jag ska ha något att förfasa mig över. Bra det. Vad skulle jag annars göra. Och nu vet jag ett och annat om svininfluensan som jag inte visste. Eller kunde tro var sant. Kanske för att det inte är sant. Fast personen verkar iaf ha strukit över påståendet att det smittar om man äter griskött.

Tur att jag inte också försöker skriva seriösa nyhetsinlägg. Det hade säkert blivit riktigt illa.


Över och ut.

Och så här såg det ut då.





Min svans.



Och jag.




   Jag var drake om ni undrar. En liten kille krävde att få se mig flyga och jag fick tålmodigt förklara att jag inte kunde lyfta när han var i närheten för då skulle vinddraget från mina vingar blåsa omkull honom. (Mina mycket små vingar. Men ändå.)



Över och ut.

Den där presenten jag talade om.

Så här ser den ut:

Jag är lite avundsjuk ändå. För att min tillgång till orientalisk dans är begränsad. Jag vill så mycket men den lilla kurs jag går räcker inte till.

Och så har jag ingen egen disciplin.

Över och ut. Tut.