I vilket jag lobbar igen.
För Dr Horrible´s singalong blog. Se den! Om inte har tänkt göra det så kan ni alltid åtminstone lyssna på en av låtarna.
Men gör inte det. Se den istället.
Men gör inte det. Se den istället.
I vilket jag inte skriver lite allt möjligt.
I vilket jag skriver lite allt möjligt.
Just nu:
Sitter jag vid datorn med Eliot strax intill. Han trycker sig mot laptopens sida där varmluften sipprar ut.
Jag har läst ut "Tofflan byter hamn" av Gösta Gustaf-Janson. Trevlig bok. Väldigt mycket bokklubben Svalan. Man kan känna det på lukten.
Den utspelas i ett tidigt 60-tal.
På tal om tal (inte matematiktal) så är det sekelskiftet som gäller för mig. Inte det senaste utan det innan. På söndag ska jag ha färdiga skisser på hur jag vill att teaterkostymen ska se ut. Jag vet inte än. På min jakt efter idéer gör jag ideligen mina sedvanliga avstickare till 20-talet (och drömmen om att jag ka vinna pengar, bli bjuden på en trevlig och lagomexklusiv fest och därför få tillfälle att beställa hem en tjusig klänning).
Kommer ni ihåg kapten klänning?
Det gör inte jag.
Men väntar jag bara tillräckligt länge bleknar önskan bort och jag kommer på annat än pärlbroderade klänningar att sukta efter.
Jag vill också läsa till attributmakare. Men varför egentligen? Slutdatumet för ansökan närmar sig och även om jag vet att det aldrig varit aktuellt att söka nu så gör det lite ont i magen på mig.
Eller så är jag bara väldigt mätt och det är det jag känner av.
Annars är det jobba som gäller. Och lite dansa. Och sällskapsspel när tillfälle ges.
Över och ut.
Sitter jag vid datorn med Eliot strax intill. Han trycker sig mot laptopens sida där varmluften sipprar ut.
Jag har läst ut "Tofflan byter hamn" av Gösta Gustaf-Janson. Trevlig bok. Väldigt mycket bokklubben Svalan. Man kan känna det på lukten.
Den utspelas i ett tidigt 60-tal.
På tal om tal (inte matematiktal) så är det sekelskiftet som gäller för mig. Inte det senaste utan det innan. På söndag ska jag ha färdiga skisser på hur jag vill att teaterkostymen ska se ut. Jag vet inte än. På min jakt efter idéer gör jag ideligen mina sedvanliga avstickare till 20-talet (och drömmen om att jag ka vinna pengar, bli bjuden på en trevlig och lagomexklusiv fest och därför få tillfälle att beställa hem en tjusig klänning).
Kommer ni ihåg kapten klänning?
Det gör inte jag.
Men väntar jag bara tillräckligt länge bleknar önskan bort och jag kommer på annat än pärlbroderade klänningar att sukta efter.
Jag vill också läsa till attributmakare. Men varför egentligen? Slutdatumet för ansökan närmar sig och även om jag vet att det aldrig varit aktuellt att söka nu så gör det lite ont i magen på mig.
Eller så är jag bara väldigt mätt och det är det jag känner av.
Annars är det jobba som gäller. Och lite dansa. Och sällskapsspel när tillfälle ges.
Över och ut.
I vilket jag snott en rad.
Hello hello hello. Is there anybody out there?
Över och ut.
Över och ut.
I vilket jag säger hej.
Hej!
Det var väl det. Jag har inte skrivit så mycket här senaste tiden. Men man ska ju ha något att säga först. Eller så ska man ha hittat på något.
Och det har inte jag.
Hej.
Över och ut
Det var väl det. Jag har inte skrivit så mycket här senaste tiden. Men man ska ju ha något att säga först. Eller så ska man ha hittat på något.
Och det har inte jag.
Hej.
Över och ut
I vilket jag inte kan hålla tätt.
För just nu dregglar jag. Jag vill också tillverka en sån här. Eller något annat de har på sidan. Eller bara vara rik och bo i Australien och köpa en.
http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.vintage-now-clothing.com/images/flapper-dresses-hats/flapper-dress-04-sm.jpg&imgrefurl=http://www.vintage-now-clothing.com/1920s-flapper-dresses.html&usg=__UsuBvf81Gv5v6FD-LjObLfr5vAo=&h=240&w=135&sz=41&hl=sv&start=200&itbs=1&tbnid=OCjKD4wTLotRvM:&tbnh=110&tbnw=62&prev=/images%3Fq%3Dflapper%2Bdress%26start%3D198%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26gbv%3D2%26ndsp%3D18%26tbs%3Disch:1
Över och ut.
http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.vintage-now-clothing.com/images/flapper-dresses-hats/flapper-dress-04-sm.jpg&imgrefurl=http://www.vintage-now-clothing.com/1920s-flapper-dresses.html&usg=__UsuBvf81Gv5v6FD-LjObLfr5vAo=&h=240&w=135&sz=41&hl=sv&start=200&itbs=1&tbnid=OCjKD4wTLotRvM:&tbnh=110&tbnw=62&prev=/images%3Fq%3Dflapper%2Bdress%26start%3D198%26hl%3Dsv%26sa%3DN%26gbv%3D2%26ndsp%3D18%26tbs%3Disch:1
Över och ut.
I vilket jag kommer med viktiga saker väl värda att läsa.
Jag tänkte något. Men det försvann. Eller så tänkte jag inte alls och ingenting försvann. Och det är bra när saker inte försvinner. Oavsett om de finns eller inte, Jag är hungrig. Har hembakade semlor att äta. Men först måste jag äta något nyttigt. Som godis med c-vitaminer. Fast de är förstås slut. Det har de varit länge.
Över och ut.
Över och ut.
I vilket jag undrar hur du vill ha dina tomater.
Tama eller
Över och ut.
Över och ut.
I vilket jag läst en annons.
I vilket jag blir deprimerad.
Statistik gör mig alltid tveksam. När gjordes undersökningen? Vilka var med? Hur många? Osv. Osv?
Och är det en och samma undersökning eller flera olika som visar på att gifta män lever längre än ogifta män och gifta kvinnor kortare än ogifta kvinnor?
Jag ser gärna att de har fel i vart fall.
Jag har också fått höra att sattistiken visar att män som har en dotter lever längre än män utan döttrar. Men att kvinnor lever kortare om de har barn, vare sig de är flickor eller pojkar.
Över och ut.
Och är det en och samma undersökning eller flera olika som visar på att gifta män lever längre än ogifta män och gifta kvinnor kortare än ogifta kvinnor?
Jag ser gärna att de har fel i vart fall.
Jag har också fått höra att sattistiken visar att män som har en dotter lever längre än män utan döttrar. Men att kvinnor lever kortare om de har barn, vare sig de är flickor eller pojkar.
Över och ut.
I vilket jag hittat kläder.
"En raffinerad modell med decolletage à la badlakan."
Mellantexten i en stumfilm från 20-talet (funnen av mig i svt:s öppna arkiv).
Över och ut.
Mellantexten i en stumfilm från 20-talet (funnen av mig i svt:s öppna arkiv).
Över och ut.
I vilket jag fått extra bekräftelse på att jag har rätt.
Godis är nyttigt!
Jag fick ett föllsedagspaket från Ale. Bland allt annat fantastiskt fanns det godis från "Staterna". Och på baksidan av Skittlespåsen står det att det är en: "Excellent source of vitamin C".
C-vitaminer...
Vad mer behöver man?
(Det sista är en retorisk fråga så ni vet.)
Över och ut.
Jag fick ett föllsedagspaket från Ale. Bland allt annat fantastiskt fanns det godis från "Staterna". Och på baksidan av Skittlespåsen står det att det är en: "Excellent source of vitamin C".
C-vitaminer...
Vad mer behöver man?
(Det sista är en retorisk fråga så ni vet.)
Över och ut.
I vilket det praktiskt taget är sommar (i badrummet).
Katterna har haft beachparty i badrummet. Fulla golvet med sand. Och en hel del i hallen.
Jag väntar fortfarande på den morgon då jag upptäcker ett sandslott i någon av lådorna. Det är bara för dem att kissa och sätta igång med byggandet.
Över och ut.
Jag väntar fortfarande på den morgon då jag upptäcker ett sandslott i någon av lådorna. Det är bara för dem att kissa och sätta igång med byggandet.
Över och ut.
I vilket jag summerar helgen helt kort.
Det har varit en bra helg. Fina presenter. Mumsig tårta. God mat. Och min flyväst/flygplans-klänning blev färdig och fin.
Men sen då? Vad ska jag nu göra av mitt liv? (En liten röst viskade just att det är trettioårskrisen som har gort inträde, men jag är inte alls säker på att det är så...)
För övrigt beordrar jag människor att se "Dr Horrible´s singalong blog".
Se den!
Det är en order.
Över och ut.
Men sen då? Vad ska jag nu göra av mitt liv? (En liten röst viskade just att det är trettioårskrisen som har gort inträde, men jag är inte alls säker på att det är så...)
För övrigt beordrar jag människor att se "Dr Horrible´s singalong blog".
Se den!
Det är en order.
Över och ut.
I vilket jag säger saker till mig själv.
Grattis till mig!
Hurra hurra!
Över och ut.
Hurra hurra!
Över och ut.
I vilket jag är en aning konfunderad.
När jag slog på (men inte slog på) tv:n i morse hamnade jag mitt i tv-shop. Det var ett fantastiskt smink de sålde (till förmånligt pris förutsätter jag).
Det täcker allt samtidigt som det låter din hud skina igenom...
Bra saker!
Över och ut.
Det täcker allt samtidigt som det låter din hud skina igenom...
Bra saker!
Över och ut.
I vilket jag gjort något jag aldrig har gjort förut.
Jag vänder knäckemackorna upp och ner innan jag brer smör på dem. För att det inte ska samlas smörklumpar i håligheterna. Eftersom jag vill ha ett jämnt lager.
I morse kom jag på mig själv med att vända mitt digestivekex upp och ner innan jag la ost på det. För så har jag alltid gjort. Och det är förstås mycket viktigt att komma ihåg det! Eftersom den instansade texten skapar sådana djupa och ostslukande skåror...
Tro det eller ej men jag greps av ett ögonblicks vansinne och vände texten uppåt istället. Flyttade på osten. Det smakade bra så.
Över och ut.
I morse kom jag på mig själv med att vända mitt digestivekex upp och ner innan jag la ost på det. För så har jag alltid gjort. Och det är förstås mycket viktigt att komma ihåg det! Eftersom den instansade texten skapar sådana djupa och ostslukande skåror...
Tro det eller ej men jag greps av ett ögonblicks vansinne och vände texten uppåt istället. Flyttade på osten. Det smakade bra så.
Över och ut.
I vilket det nynnas och hummas utan mitt godkännande.
Rätt var det är så kommer jag på min hjärna med att sjunga en sång för mig.
Det är vanligt att sjungandet har triggats igång av något ord eller en mening i det jag sitter och ser på tv (för närvarande handlar det oftast om Battlestar Galactica). Rätt var det är kan jag höra den där popdängan (eller vad det nu råkar vara) som orden finns i. Och inser att den spelas upp inne i mitt huvud.
Men ibland, när jag sitter och gör något, eller pratar med någon, upptäcker jag att det sjungs en sång där inne som jag inte kan härleda till något alls.
Min hjärna är konstig och nu ska den få plugga.
Över och ut.
Det är vanligt att sjungandet har triggats igång av något ord eller en mening i det jag sitter och ser på tv (för närvarande handlar det oftast om Battlestar Galactica). Rätt var det är kan jag höra den där popdängan (eller vad det nu råkar vara) som orden finns i. Och inser att den spelas upp inne i mitt huvud.
Men ibland, när jag sitter och gör något, eller pratar med någon, upptäcker jag att det sjungs en sång där inne som jag inte kan härleda till något alls.
Min hjärna är konstig och nu ska den få plugga.
Över och ut.
I vilket det visat sig att jag är en slarvmaja.
Jag tappar sällan bort saker. Förlägger inte solglasögon eller paraplyer när jag är ute på vift. Visserligen använder jag inte paraply. Och hemma händer det att jag lägger saker på ställen jag sedan glömmer bort. Men de är inte borttappade för det. Bara i säkert förvar någonstans där ingen inbrottstjuv kan hitta dem.
I alla fall.
Strax innan jul slarvade jag bort en vante. Min varma grå vante. Den kanske ligger övergiven på busstrafikens hittegodsavdelning och ropar ynkligt efter mig i denna stund. Jag har den i vart fall inte.
Så jag la vantarna på ett par av Kojalans vantar. Inte riktigt lika varma, men fullt funktionabla.
Igår cyklade jag till affären med en lång lista späckad av livsnödvändiga saker som chips och halloumi. Jag använder mig av shopexpress och packar direkt i påsarna (vilket jag alltid ångrar om det blir avstämning). Det negativa med att inte begagna sig av några vagnar eller korgar det är att händerna blir fulla (helan går). Så jag stoppar en av de två kassarna i vänster ficka tillsammans med diverse skräppapper och handlingslistan och shopexpress-pistolen. Och i den högra får cykellamporna sällskap av min mössa med hansdkarna tryggt innuti. Så gott det nu går. Hälften hänger utanför. Där får de gona sig tills påsarna börjat fyllas på och jag kan flytta över dem (jag vill inte behöva hämta upp mössa och vantar från botten av påsen när det är dags att fara hem).
Det är fullt med folk. Och kön till kassan är inte av denna värld. Det har tydligen uppstått krångel med kortläsaren så att till och med shopexpress-kön är lång. Till slut tar sig en överlastad Alex ut till cykeln. Står och funderar på hur jag ska lyckas lasta på allt utan att blöta ner kattsandspåsen. Hittar en torr fläck att ställa ner den på. Hänger på kassarna på var sin sida av styret. Får fast sandsäken på pakethållaren. Halar upp lamporna ur kappfickan och fäster dem. Låser upp cykeln. Kommer på att jag behöver mössan och vantarna och lirkar fram dem ur påsen jag flyttat över dem till. Fiskar fram en vante.
Och famlar förgäves efter den andra.
Suckar djupt.
Låser cykeln. Lastar av mina kassar och säcken. Går till förbutiken och ber att få ställa mina saker där. Hastar runt inne i butiken med blicken stint i golvet. Frågar två personer ur personalen om de sett någon ensam handske. Ger upp. Hämtar mina saker. Lastar på.
Och cyklar hem med bara högerhanden i varmt förvar. Det var inte mer än 8-10 minus och jag var svettig så det gick bra, inga förfrysningar. Jag låtsades att jag såg cool ute med min assymetri.
Har jag nu riktigt tur är det en grå vänstervante jag har kvar från den senaste bortslarvningen så att jag kan para ihop dem.
Över och ut.
I alla fall.
Strax innan jul slarvade jag bort en vante. Min varma grå vante. Den kanske ligger övergiven på busstrafikens hittegodsavdelning och ropar ynkligt efter mig i denna stund. Jag har den i vart fall inte.
Så jag la vantarna på ett par av Kojalans vantar. Inte riktigt lika varma, men fullt funktionabla.
Igår cyklade jag till affären med en lång lista späckad av livsnödvändiga saker som chips och halloumi. Jag använder mig av shopexpress och packar direkt i påsarna (vilket jag alltid ångrar om det blir avstämning). Det negativa med att inte begagna sig av några vagnar eller korgar det är att händerna blir fulla (helan går). Så jag stoppar en av de två kassarna i vänster ficka tillsammans med diverse skräppapper och handlingslistan och shopexpress-pistolen. Och i den högra får cykellamporna sällskap av min mössa med hansdkarna tryggt innuti. Så gott det nu går. Hälften hänger utanför. Där får de gona sig tills påsarna börjat fyllas på och jag kan flytta över dem (jag vill inte behöva hämta upp mössa och vantar från botten av påsen när det är dags att fara hem).
Det är fullt med folk. Och kön till kassan är inte av denna värld. Det har tydligen uppstått krångel med kortläsaren så att till och med shopexpress-kön är lång. Till slut tar sig en överlastad Alex ut till cykeln. Står och funderar på hur jag ska lyckas lasta på allt utan att blöta ner kattsandspåsen. Hittar en torr fläck att ställa ner den på. Hänger på kassarna på var sin sida av styret. Får fast sandsäken på pakethållaren. Halar upp lamporna ur kappfickan och fäster dem. Låser upp cykeln. Kommer på att jag behöver mössan och vantarna och lirkar fram dem ur påsen jag flyttat över dem till. Fiskar fram en vante.
Och famlar förgäves efter den andra.
Suckar djupt.
Låser cykeln. Lastar av mina kassar och säcken. Går till förbutiken och ber att få ställa mina saker där. Hastar runt inne i butiken med blicken stint i golvet. Frågar två personer ur personalen om de sett någon ensam handske. Ger upp. Hämtar mina saker. Lastar på.
Och cyklar hem med bara högerhanden i varmt förvar. Det var inte mer än 8-10 minus och jag var svettig så det gick bra, inga förfrysningar. Jag låtsades att jag såg cool ute med min assymetri.
Har jag nu riktigt tur är det en grå vänstervante jag har kvar från den senaste bortslarvningen så att jag kan para ihop dem.
Över och ut.
I vilket jag rensar i kylen.
Det är dags att kasta ut det som är kvar av julmaten.
Över och ut.
Över och ut.