I vilket jag är en riktig gris.

Söt och social och glad över att jag fått klöver (i mitt fall; hurra för lönen).



Den här bilden togs på en mycket varm dag. Jag längtade desperat efter att också få svalka mig i en lerpöl men istället gick jag runt med ryska uniformsbyxor i ylle under allt det här (se nedan).
Stoppade istället huvudet under vattenslangens mynning när tillfälle gavs.
      Några dagar senare blev jag äntligen och slutgiltigt av med magen. Det visade sig vara en stickad tröja under en halsduk. Jag döpte honom genast till Olle.





Över och ut.

I vilket jag utlyser ännu en tävling.

Gissa vad detta är.

Inte vad det är gjort av utan vad det använs till.

Ni har till nästa onsdag på er.





Över och ut.

I vilket jag tror.

Idag tror jag på damasker och födelsedagsmiddagar.

Kanske i kombination även om jag inte är så säker på att tiden räcker till.



Över och ut.

I vilket jag vädjar.

Ta inte slut snälla sommar!







Över och ut.

I vilket jag hittar de evinnerliga döskallarna i allt omkring mig (Eller: I vilket man skulle kunna tro att jag åkt bergochdal-bana.)

Vi for ut med Aniara på övernattning (efter diverse om och men som inte berodde på impellern). Fick en ö för oss själva. För att ingen var så dum att de åkte ut i tråkigt gråvädret. Skumpigaste resan hittills. Inte så blåsigt men fortfarande de klart mest märkbara vågorna. Bergochdal-bana med knuff. Små förtjusta (men lätt förskräckta) flickskrik från mig. Yihaa! Jag är en pirat!

Triangakök (för så säger jag av ohejdad vana) i mörkret. Och en eld som slutligen tog sig.



Med den sista sojafilén till vänster i bild.



Välbehövd vedeldad bastu.



Och så förstås en döskalle av fågelbajs på gångbrädan.



Över och ut.

I vilket jag har fått dille.

På pirater. Jolly Roger dyker upp på allting jag gör (om jag inte kommer ut ur fasen snart men på något mirakulöst sätt hittar pengar till utbildningen kommer jag att täcka alla teaterkostymer med döskallar).



Sk svettband.



Och senaste klänningsskapelsen.



Nej, men titta.










Över och ut.

I vilket jag återkommer till 20-talet.

Korsetten är fortfarande inte helt färdig. Och någon bandeau-bh har det inte blivit än.

Men själva klänningen är färdig och använd på jobbet. (Nu vill jag bara göra en överdådig festklänning också...)







Ficka.




Över och ut.

I vilket jag påbörjar en summering.

Jag tänkte att jag inte hunnit pyssla något alls under sommaren. Men en del har blivit gjort ändå.

Balkongen har fått fuskorientaliska mattor och ett kuddhörn.

Aniara har blivit fin (Ale hjälpte till en massa, tack Ale!) Inget mer ljusgult och blått. Utan pirattema för hela slanten med omklädda dynor och allt. Tyvärr har jag inga bilder på varken balkong eller båt. Men en på en bild under utveckling (som numera finns inramad i båten).





Över och ut.

I vilket jag har blivit ombedd att fundera på varifrån katter kommer.

Det ringde på dörren.
    Här rings det inte på några dörrar tänkte jag och traskade misstänksamt ut i hallen. Kikade igenom tjuvkikshålet och tänkte Attans, prydliga kappor, det är Gehovas (inte i egen hög person).

Så jag vände på stället där i hallen.
Men jag visste att de hört mig. Och jag är inte alltid oartig. Så jag öppnade dörren. Och lyssnade tålmodigt. Slängde in ett litet försiktigt "jag är inte intresserad" när tillfälle gavs. Tog emot ett tunt blad som informerade mig om att Lidandet snart var slut. (Det är en fin och solig, om än något kylig dag idag. Och visst blev jag grinig när jag cyklat ner på stan bara för att upptäcka att biblio hade stängt, men nu ska vi inte ta i och tala om lidande.)

    De frågade mig om jag trodde på Gud. Eller om jag trodde att allt bara hade dykt upp bara plupp? (Så vitt jag minns var det en liknande ordalydelse, men jag är kanske en lögnare så okristen jag är. Fast väldigt kristen ändå. Men på ett andra sätt. Nåväl.) De undrade, på samma gång intensivt och försynt, om jag trodde att de fina katterna som nosade runt där i dörröppningen kom ur ingenting. Om jag trodde på utvecklingsteorin kanske. Som ju bara är en teori...


 
(Kattuppfödarna skulle nog påstå att de haft ett finger med i spelet.)




Katter kommer ur kattmammors magar.
Så var det utrett.




Över och ut.

I vilket det vankas katter igen.

Så att de känner sig uppskattade och exponerade.

Inte för att jag tror att de bryr sig. Utan snarare för att jag har alldeles för många kattbilder som ligger på hög (fast i datorn) och samlar damm (det gör den).



Loe eller Leo, det är frågan.









Utslagen på min mage.




Över och ut.

I vilket jag tackar och bockar!

Tack och bock för svar!

Då Karamellkungen inte har uppgett någon för mig igenkännbar identitet lär karamellerna dröja (men då jag är långsam i svängarna och jag ändå inte kommer att få iväg några karameller på ett tag så kan det förstås hända att det klaras upp...).

Så tack för Ola och Gösta.

Men jag kan tyvärr inte godkänna Kurtan.




Över och ut.

I vilket bokstaven A får mig att fundera.

Anastasia
Anna
Maria
Sofia
Alexandra
Sandra
Patricia
Rebecka
Nanna
Lina
Tanja
Sanna
Miranda
Mathilda
Hilda
Elina


Jag kan komma på mängder av flicknamn som slutar på A.

Men inte ett enda pojknamn.

Kan inte någon hjälpa mig och ge mig ett (inte Maria, jag är ute efter "svenskt" namn).

Snälla!? (Du får en karamell om du kan.)



A är uppenbart en väldigt feminin bokstav. Lägg till ett A på ett pojknamn så har du vips en flicka:
Erik -a
Fredrik -a
Johan -na (ok där krävdes ett extra n också)


Jag bara väntar på att det ska dyka upp tjejer på stan med namn som Stanna, Fummla, Mima och Glömma.

Och kanske Stekpanna.



Så ge mig ett pojknamn som slutar på A tack!


Över och ut. 

I vilket jag konstaterar.

Att natt-, och snart också kvälls-mörkret definitivt har anlänt.


Över och ut.


I vilket jag undrar.

    Varför vissa tv-shower gör allt för att bygga upp en spänning men hela tiden avslöjar vad som ska komma härnäst. I detalj.



Över och ut.

hits