I vilket jag summerar helgen helt kort.
Det har varit en bra helg. Fina presenter. Mumsig tårta. God mat. Och min flyväst/flygplans-klänning blev färdig och fin.
Men sen då? Vad ska jag nu göra av mitt liv? (En liten röst viskade just att det är trettioårskrisen som har gort inträde, men jag är inte alls säker på att det är så...)
För övrigt beordrar jag människor att se "Dr Horrible´s singalong blog".
Se den!
Det är en order.
Över och ut.
Men sen då? Vad ska jag nu göra av mitt liv? (En liten röst viskade just att det är trettioårskrisen som har gort inträde, men jag är inte alls säker på att det är så...)
För övrigt beordrar jag människor att se "Dr Horrible´s singalong blog".
Se den!
Det är en order.
Över och ut.
I vilket jag säger saker till mig själv.
Grattis till mig!
Hurra hurra!
Över och ut.
Hurra hurra!
Över och ut.
I vilket jag är en aning konfunderad.
När jag slog på (men inte slog på) tv:n i morse hamnade jag mitt i tv-shop. Det var ett fantastiskt smink de sålde (till förmånligt pris förutsätter jag).
Det täcker allt samtidigt som det låter din hud skina igenom...
Bra saker!
Över och ut.
Det täcker allt samtidigt som det låter din hud skina igenom...
Bra saker!
Över och ut.
I vilket jag gjort något jag aldrig har gjort förut.
Jag vänder knäckemackorna upp och ner innan jag brer smör på dem. För att det inte ska samlas smörklumpar i håligheterna. Eftersom jag vill ha ett jämnt lager.
I morse kom jag på mig själv med att vända mitt digestivekex upp och ner innan jag la ost på det. För så har jag alltid gjort. Och det är förstås mycket viktigt att komma ihåg det! Eftersom den instansade texten skapar sådana djupa och ostslukande skåror...
Tro det eller ej men jag greps av ett ögonblicks vansinne och vände texten uppåt istället. Flyttade på osten. Det smakade bra så.
Över och ut.
I morse kom jag på mig själv med att vända mitt digestivekex upp och ner innan jag la ost på det. För så har jag alltid gjort. Och det är förstås mycket viktigt att komma ihåg det! Eftersom den instansade texten skapar sådana djupa och ostslukande skåror...
Tro det eller ej men jag greps av ett ögonblicks vansinne och vände texten uppåt istället. Flyttade på osten. Det smakade bra så.
Över och ut.
I vilket det nynnas och hummas utan mitt godkännande.
Rätt var det är så kommer jag på min hjärna med att sjunga en sång för mig.
Det är vanligt att sjungandet har triggats igång av något ord eller en mening i det jag sitter och ser på tv (för närvarande handlar det oftast om Battlestar Galactica). Rätt var det är kan jag höra den där popdängan (eller vad det nu råkar vara) som orden finns i. Och inser att den spelas upp inne i mitt huvud.
Men ibland, när jag sitter och gör något, eller pratar med någon, upptäcker jag att det sjungs en sång där inne som jag inte kan härleda till något alls.
Min hjärna är konstig och nu ska den få plugga.
Över och ut.
Det är vanligt att sjungandet har triggats igång av något ord eller en mening i det jag sitter och ser på tv (för närvarande handlar det oftast om Battlestar Galactica). Rätt var det är kan jag höra den där popdängan (eller vad det nu råkar vara) som orden finns i. Och inser att den spelas upp inne i mitt huvud.
Men ibland, när jag sitter och gör något, eller pratar med någon, upptäcker jag att det sjungs en sång där inne som jag inte kan härleda till något alls.
Min hjärna är konstig och nu ska den få plugga.
Över och ut.
I vilket det visat sig att jag är en slarvmaja.
Jag tappar sällan bort saker. Förlägger inte solglasögon eller paraplyer när jag är ute på vift. Visserligen använder jag inte paraply. Och hemma händer det att jag lägger saker på ställen jag sedan glömmer bort. Men de är inte borttappade för det. Bara i säkert förvar någonstans där ingen inbrottstjuv kan hitta dem.
I alla fall.
Strax innan jul slarvade jag bort en vante. Min varma grå vante. Den kanske ligger övergiven på busstrafikens hittegodsavdelning och ropar ynkligt efter mig i denna stund. Jag har den i vart fall inte.
Så jag la vantarna på ett par av Kojalans vantar. Inte riktigt lika varma, men fullt funktionabla.
Igår cyklade jag till affären med en lång lista späckad av livsnödvändiga saker som chips och halloumi. Jag använder mig av shopexpress och packar direkt i påsarna (vilket jag alltid ångrar om det blir avstämning). Det negativa med att inte begagna sig av några vagnar eller korgar det är att händerna blir fulla (helan går). Så jag stoppar en av de två kassarna i vänster ficka tillsammans med diverse skräppapper och handlingslistan och shopexpress-pistolen. Och i den högra får cykellamporna sällskap av min mössa med hansdkarna tryggt innuti. Så gott det nu går. Hälften hänger utanför. Där får de gona sig tills påsarna börjat fyllas på och jag kan flytta över dem (jag vill inte behöva hämta upp mössa och vantar från botten av påsen när det är dags att fara hem).
Det är fullt med folk. Och kön till kassan är inte av denna värld. Det har tydligen uppstått krångel med kortläsaren så att till och med shopexpress-kön är lång. Till slut tar sig en överlastad Alex ut till cykeln. Står och funderar på hur jag ska lyckas lasta på allt utan att blöta ner kattsandspåsen. Hittar en torr fläck att ställa ner den på. Hänger på kassarna på var sin sida av styret. Får fast sandsäken på pakethållaren. Halar upp lamporna ur kappfickan och fäster dem. Låser upp cykeln. Kommer på att jag behöver mössan och vantarna och lirkar fram dem ur påsen jag flyttat över dem till. Fiskar fram en vante.
Och famlar förgäves efter den andra.
Suckar djupt.
Låser cykeln. Lastar av mina kassar och säcken. Går till förbutiken och ber att få ställa mina saker där. Hastar runt inne i butiken med blicken stint i golvet. Frågar två personer ur personalen om de sett någon ensam handske. Ger upp. Hämtar mina saker. Lastar på.
Och cyklar hem med bara högerhanden i varmt förvar. Det var inte mer än 8-10 minus och jag var svettig så det gick bra, inga förfrysningar. Jag låtsades att jag såg cool ute med min assymetri.
Har jag nu riktigt tur är det en grå vänstervante jag har kvar från den senaste bortslarvningen så att jag kan para ihop dem.
Över och ut.
I alla fall.
Strax innan jul slarvade jag bort en vante. Min varma grå vante. Den kanske ligger övergiven på busstrafikens hittegodsavdelning och ropar ynkligt efter mig i denna stund. Jag har den i vart fall inte.
Så jag la vantarna på ett par av Kojalans vantar. Inte riktigt lika varma, men fullt funktionabla.
Igår cyklade jag till affären med en lång lista späckad av livsnödvändiga saker som chips och halloumi. Jag använder mig av shopexpress och packar direkt i påsarna (vilket jag alltid ångrar om det blir avstämning). Det negativa med att inte begagna sig av några vagnar eller korgar det är att händerna blir fulla (helan går). Så jag stoppar en av de två kassarna i vänster ficka tillsammans med diverse skräppapper och handlingslistan och shopexpress-pistolen. Och i den högra får cykellamporna sällskap av min mössa med hansdkarna tryggt innuti. Så gott det nu går. Hälften hänger utanför. Där får de gona sig tills påsarna börjat fyllas på och jag kan flytta över dem (jag vill inte behöva hämta upp mössa och vantar från botten av påsen när det är dags att fara hem).
Det är fullt med folk. Och kön till kassan är inte av denna värld. Det har tydligen uppstått krångel med kortläsaren så att till och med shopexpress-kön är lång. Till slut tar sig en överlastad Alex ut till cykeln. Står och funderar på hur jag ska lyckas lasta på allt utan att blöta ner kattsandspåsen. Hittar en torr fläck att ställa ner den på. Hänger på kassarna på var sin sida av styret. Får fast sandsäken på pakethållaren. Halar upp lamporna ur kappfickan och fäster dem. Låser upp cykeln. Kommer på att jag behöver mössan och vantarna och lirkar fram dem ur påsen jag flyttat över dem till. Fiskar fram en vante.
Och famlar förgäves efter den andra.
Suckar djupt.
Låser cykeln. Lastar av mina kassar och säcken. Går till förbutiken och ber att få ställa mina saker där. Hastar runt inne i butiken med blicken stint i golvet. Frågar två personer ur personalen om de sett någon ensam handske. Ger upp. Hämtar mina saker. Lastar på.
Och cyklar hem med bara högerhanden i varmt förvar. Det var inte mer än 8-10 minus och jag var svettig så det gick bra, inga förfrysningar. Jag låtsades att jag såg cool ute med min assymetri.
Har jag nu riktigt tur är det en grå vänstervante jag har kvar från den senaste bortslarvningen så att jag kan para ihop dem.
Över och ut.
I vilket jag rensar i kylen.
Det är dags att kasta ut det som är kvar av julmaten.
Över och ut.
Över och ut.
I vilket jag ifrågasätter folk.
Jag kan hålla med om att mörk choklad är gott.
Men varför får man ständigt höra att "det är så bra för man orkar bara med en eller två bitar och sen är man nöjd"?
Personligen finner jag den egenskapen hos den mörka chokladen ytterst irriterande. Jag vill nämligen äta en hel massa kakaomassa.
Över och ut.
Men varför får man ständigt höra att "det är så bra för man orkar bara med en eller två bitar och sen är man nöjd"?
Personligen finner jag den egenskapen hos den mörka chokladen ytterst irriterande. Jag vill nämligen äta en hel massa kakaomassa.
Över och ut.
I vilket jag bara kommer med orden från en annons.
"Provdocka med ställbara rattar."
Över och ut.
Över och ut.
I vilket jag säger nej till något.
Ordet lårkaka tilltalar mig inte.
Över och ut.
Över och ut.
I vilket jag tänkt på språk (fast jag tänker på svenska).
Ibland tänker jag på språk. På hur ett tungomål uppfattas av någon som inte kan tala det. Att det sägs att svenskan är sjungande i mångas öron.
Jag läser om en bok för tillfället, Saskiaden av Brian Hall. Jag skulle kunna säga ett eller annat om den, men har idag fastnat vid att huvudpersonen uppfattar det danska språket som mjukt och flytande.
Mjukt och flytande.
Jag vet inte vad jag ska tycka om den beskrivningen.
Över och ut.
Jag läser om en bok för tillfället, Saskiaden av Brian Hall. Jag skulle kunna säga ett eller annat om den, men har idag fastnat vid att huvudpersonen uppfattar det danska språket som mjukt och flytande.
Mjukt och flytande.
Jag vet inte vad jag ska tycka om den beskrivningen.
Över och ut.
I vilket något gömmer sig men blir besviket på grund av platsbrist och sticker därifrån.
Över och ut.
I vilket jag bara, å Eliots vägnar, kommer med ett tillägg.
Eliot vill härmed meddela att han vill ha en alldeles egen hund.
Över och ut.
Över och ut.
I vilket man kan fråga sig vad jag egentligen har för mig.
Om man med "man" menar att även jag är inkluderad så flicka jag är.
Över och ut.
Över och ut.
I vilket jag återvänt från min polarexpedition.
Bara en galning skulle få för sig att ge sig ut i de här temperaturerna.
Nej, jag menar... man skulle vara tokig om man lät sig hindras av några siffror på en termometer.
Jag är en skurkförbrytare vars hemska brott gjort mig vithårig i förtid. (Vilket man kan notera om man tittar noga i topparna speciellt på bildens högra sida.)
Över och ut.
Nej, jag menar... man skulle vara tokig om man lät sig hindras av några siffror på en termometer.
Jag är en skurkförbrytare vars hemska brott gjort mig vithårig i förtid. (Vilket man kan notera om man tittar noga i topparna speciellt på bildens högra sida.)
Över och ut.
I vilket jag fasar.
För att jag är för rastlös idag för att stanna inne och sy hela dagen. Jag måste ut. Köpa mandlar. Censorn (heter det så eller är det bara en titel på ett romerskt ämbete?) på vår termometern är översnöad och visar på fem minus idag. Jag vet så mycket som att det inte stämmer. På Pitetidningens hemsida står det -29.
Jag lär märka om det stämmer och rusa in igen som ett jehu.
Över och ut.
Jag lär märka om det stämmer och rusa in igen som ett jehu.
Över och ut.
I vilket jag väntar.
Händ någonting!
Det måste inte vara de där miljonerna jag tjatar om. Eller det plötsliga telefonsamtalet som ger mig en välbetald karriär. Ingen behöver skänka mig ett hus (även om det självfallet vore välkommet). Jag förväntar mig inte att det ska trilla ner något i mitt knä utan att jag först har knutit upp alla knutar det sitter fast med där uppe i luften (hinken med manna eller vad det nu vara månde).
Men jag skulle uppskatta ett litet någonting av något slag.
Över och ut.
Det måste inte vara de där miljonerna jag tjatar om. Eller det plötsliga telefonsamtalet som ger mig en välbetald karriär. Ingen behöver skänka mig ett hus (även om det självfallet vore välkommet). Jag förväntar mig inte att det ska trilla ner något i mitt knä utan att jag först har knutit upp alla knutar det sitter fast med där uppe i luften (hinken med manna eller vad det nu vara månde).
Men jag skulle uppskatta ett litet någonting av något slag.
Över och ut.
I vilket jag säger att jag så småningom ska lunka ut. Fast med andra ord. Och lite annat emellan.
Jag syr. Sticker mig med nålar. Klipper ett fint v i fingret. (Remember remember the fifth of November.) Tänker att jag måste ut en sväng idag och inte bara sitta vid symaskinen. Benen (byxorna) till min fågel är färdiga, men jag har inte kommit på vad jag ska göra klor till tårna med. Bäst som jag sydde kom jag att tänka på den där gången när mina byxor sprack i grenen när jag jobbade på snabbmatsstället. Det var mitt i lunchrusningen och arbetsledaren lät mig inte gå och byta förrän det lugnat ner sig. Tur att jag stod ute i köket. Tur att jag hade ett par anständiga trosor på mig.
Så jag la till en extra söm i benens gren för säkerthets skull.
Vi spelade brädspel igår kväll (så det är inte helt sant att det enda jag gör är syr). Och i natt drömde jag gång på gång om små fyrkantiga trämarkörer och jakten på culture points (i drömmarna brydde jag mig inte alls om något annat än just de poängen). Vaknade när klockan ringde (jag försöker komma upp vid en vettig tid), stängde av klockan och bestämde mig för att drömma om något annat en stund. Vilket jag också gjorde.
Nu behöver jag bara komma på vad jag ska göra med mitt liv härnäst (förutom promenaden).
Över och ut.
Så jag la till en extra söm i benens gren för säkerthets skull.
Vi spelade brädspel igår kväll (så det är inte helt sant att det enda jag gör är syr). Och i natt drömde jag gång på gång om små fyrkantiga trämarkörer och jakten på culture points (i drömmarna brydde jag mig inte alls om något annat än just de poängen). Vaknade när klockan ringde (jag försöker komma upp vid en vettig tid), stängde av klockan och bestämde mig för att drömma om något annat en stund. Vilket jag också gjorde.
Nu behöver jag bara komma på vad jag ska göra med mitt liv härnäst (förutom promenaden).
Över och ut.
I vilket man kan fråga sig vad jag håller på med.
Över och ut.